Den goda människan i Sezuan
Stadsteaterns stora scen
Till 9/12


KAMPEN MELLAN DET ONDA OCH DET GODA


Lisa Lindgren i dubbla roller

 



Hon byter kön från kvinna till man och vet vilket tabu hon ger sig in på.
– Det är helt accepterat att män gestaltar kvinnor, det är roligt och sexigt. Men en kvinna som gestaltar en man är pinsamt och kan för en del män kännas hotande, säger Lisa Lindgren.

Regissören och Stadsteaterns nya konstnärliga ledare Anna Takanen har kallat till sig Lisa Lindgren, känd från filmroller som i Tillsammans och TV-succén Tusenbröder, för att göra titelrollen i Den goda människan i Sezuan som inledning på ett tvåårskontrakt.
Uppsättningen innebär en ganska rejäl omarbetning och nerstrykning av Bertold Brechts nutida klassiker.
– Den utspelas i Sezuan, det sägs fortfarande, men vår bild är förorten någonstans i världen. Det är ingen kinaanknytning. Och det är nutid, säger Lisa Lindgren.
Pjäsen handlar om godhet och ondska.
– Vi har pratat jättemycket om klasskillnader som finns i dag men inte fanns på Brechts tid. Arbetslöshetsklassen. Det är en förfärlig massa. En underklass som inte är så kopplad till yrke.
Tre gudar kommer ner på jorden för att hitta den goda människan. Den enda de hittar är Shen Te, en prostituerad kvinna, som görs av Lisa Lindgren. Hon är den enda som ger dem husrum över natten.
– Hon hoppas få pengar av gudarna, vilket skapar en gudomlig konflikt. Hon försöker förändra sitt liv genom att köpa en tobaksaffär för pengarna i stället för att prostituera sig.
I den här uppsättningen är tobaksaffären förstås fylld med spelmaskiner.
– Alla i förorten försöker utnyttja henne, vinna fördelar och roffa åt sig. Det kommer ett helt gäng och ska bo hos henne och ta över affären, berättar Lisa Lindgren.
– Gudarna har sagt till henne att utföra goda handlingar. Men hon blir totalt utnyttjad och affären nästan slås sönder.
– För att klara sitt nya liv uppfinner hon sin kusin Shui Ta, som är kille. Hon klär ut sig till honom och genom sitt alter ego hjälper hon sig själv och fortsätter sitt nya liv.


Foto:Aorta


Hur är det att byta kön i föreställningen?
– Den förmildrande omständigheten är att Shen Te leker att hon är en man. Det är svårt och utmanande. Jag måste hitta sidor i mig själv, säger Lisa Lindgren och medger att det finns klyschor i henne själv om hur en man står, går och pratar.
– Men i den här mannens fall handlar det om att inge respekt och att få människor att följa hans pipa. Det är jättespännande för mig som skådespelare.



Under repetitionerna känner hon sig kort i förhållande till männen i ensemblen.
– Jag har små händer och runt ansikte, yttre saker. Men det handlar om att låta mig själv vara i ett överläge. Män är rent fysiskt i ett överläge genom sin styrka. Som kvinna kan man vara rädd för att gå hem på kvällen.
– Det gäller att jag hittar rollen utifrån mig själv, min manliga sida, och vågar ta den platsen som jag tycker att vissa män tar.

Vad har den här pjäsen att berätta i dag?
– Så många olika saker. Jag vet inte vem som har sagt att ”pengar är roten till allt ont”. Vi är så oerhört korrumperade av pengar och pengars makt.
Hon tycker att det är ”fruktansvärt intressant” med problematiken gott mot ont.
– Det finns i oss alla. När jag hör ordet ”gott” tänker jag på skenheliga människor. Man kan vara en god människa och utföra en ond handling.

– Att vara god mot andra är att utplåna sig själv. Det är destruktivt. Hur hitta en balans?

Vad är speciellt med teater jämfört med film och TV?
– Målet för en föreställning är alltid att få människor att känna, tänka och underhållas. Ett slags samtal. Det räcker med att en människa börjar tänka i den banan: Vad är jag för en människa?




En sak vill Lisa Lindgren inte ska glömmas.
– Pjäsen innehåller ett vackert kärleksmöte. Jag blir förälskad i en flygare (Robin Stegmar).
Hon framhåller att mötet med publiken och att kunna avläsa reaktionerna gör arbetet meningsfullt. I den här uppsättningen har hon flera direkta tal till publiken.
– Jag tycker om det. Jag får känslan av vilka som sitter där ute, att det pågår på riktigt.

Vilken skådespelare har betytt mest för dig?
– Jag är en sådan där tråkig typ som ville bli skådespelare från början, jag visste det redan när jag var åtta år och såg Lena Nyman i rosa kläder på TV, hon var jätterolig och mångfasetterad.
Amerikansk 1970-talsfilm har gjort ett intryck men där är det de manliga skådespelarna som imponerar.
– Jag är barnsligt förtjust i maffiafilmer med Al Paccino, de tunga killarna.
Blir hon darrig före en föreställning har hon ett knep.
– Då brukar jag tänka att jag är Lena Nyman som gör den här rollen. Hon brukar alltid vara bra, då blir jag bra. Det är ett skönt trick om jag blir väldigt nervös. Ingen jävel kan se att jag gör det.



JAN BERGMAN





061022 Zenit, kulturtidningen i väst