Ia Karlsson
Målningar
Galleri Art On
11-29/11

PASSION FÖR FÄRGEN


Strama motiv av hus, människor och hästar målar Ia Karlsson. Men motivet är underordnat färgen, som hon älskar.
– Det är ett färgbygge. Jag måste ha något att sätta färgen på.





Det började med att hon målade hästar.
– Jag hade häst i många är som fick stå modell. Min ambition var att måla vackra hästar. När jag misslyckades och skulle måla om blev det ett hus i stället.
I utrymmet mellan manken och benen hittade hon en gavel och kroppen fick bilda ett tak och rum. Och så fortsatte det.
– Jag kan jobba med färgen i ett objekt och vad som helst kan hända. Jag bygger till och river av, håller på med husprojektet.
Men fortfarande blir det hästar som hon placerar framför den endimensionella byggnaden på en horisontlinje. Ibland är människor med.
– Jag sätter en färgklick som får växa. Sen jobbar jag med den.



Att hon bor i ett hus på Österlen har egentligen ingen betydelse.
– Jag kan upptäcka hus när jag tittar ut över slätten, tre- och fyrlängade gårdar. Men det är ett introvert måleri som även är påverkat av somrarna i Halland.
Att jobba med samma motiv ger en trygghet.
– Det är som huset och hästen blir mina arbetskompisar. Jag har jobbat inom långvården, där hade jag arbetskamrater. Men det intressanta är att jag kommunicerar med något i färgen, säger Ia Karlsson.
– Jag älskar färg. Det känns jätteviktigt. Jag tycker färg är vackert och vill få färgen att spela. Det är viktigt att det känns vackert.



Hon beskriver sig som tondöv men lyssnar gärna på musik under arbetet. Ofta samma platta om och om igen.
– Göran Söllschers Beatlesplatta i tre månader och Cat Stevens från morgon till kväll. Jag sätter CD-spelaren på upprepning.
Hon tycker att det är roligt att ge målningarna underfundiga titlar. En målning med en startande bil framför huset tänkte hon döpa till Full fräs men blev rådd att välja Rivstart, för att inte väcka fel associationer.
– Man kan ha lite kul när man håller på.
Ia Karlsson målar i akryl på baksidan av de tonvis med akvareller som maken och kollegan Hasse har kasserat. Med en häftpistol sätter hon det handgjorda franska akvarellpappret av lump på tretexplattor av pressat papper.
– Det svåra är inramningsbiten. Papper vill ha yta och ram. Men en sån här bild är som en ketchupflaska. Jag satte en i diskmaskin för att se hur tålig den vad. Den kom ut likadan.
Akrylen är färgbeständig.
– Från början var jag oljemålare men jag tålde inte lösningsmedel. Det här kan man kladda på och måla över. Det handlar mycket om temperament.



JAN BERGMAN




061111 Zenit, kulturtidningen i väst