Lars Tunebo
Mosaikmålningar
Galleri Kim Anstensen
2-21/12


TUSENTALS BITAR I VARJE BILD

Lars Tunebo bygger sina motiv med pappersrutor

 



Av mellan 4 000 och 12 000 färgade pappersrutor bygger Lars Tunebo sina stora bilder, som ofta är porträtt på amerikanska filmstjärnor och jazzmusiker, skådespelare och konstnärer. Han klistrar alla bitarna för hand i en tålamodsprövande process.

Bland motiven finns Marilyn Monroe, Mickey Mouse, Playboykaninen, en revolver, Andy Warhol, Ray Charles.
– Det är lite annorlunda. Mosaik har funnits sen urminnes tider men ofta med tonade rutor. Det har jag svårt för, säger Lars Tunebo som vill varje pappersbit i bildbygget ska ha en viss ton och tar fram tolv nyanser som passar varje bild.
Hälften av rutorna får egna motiv som samspelar med den stora bilden., det kan vara noter eller instrument. Betraktaren som går nära ser att till exempel bilden av revolvern är ett fredsbudskap.
– Det är lite skämtsamt. I Mickey Mouse finns rutor där möss springer i osten och med Walt Disney. Bilden växer när du kommer närmare och upptäcker mer. Det värsta läget är mellanavståndet där du varken ser de små rutorna eller den hela bilden.
Han har inte träffat de personer han avbildat.
– Många är döda. Chet Baker och Miles Davis är jazzlegendarer som jag lyssnar mycket på. Herbie Hancock finns bland mina favoriter. Den musiken är jag ganska så svag för.
Ibland driver han med någon han avbildar.
– Lenin såg så cool ut på vissa bilder jag hittade. Han var en råkommunist. I den bilden finns rutor med bilder av kristallchampagne, som bara tsaren fick dricka, rysk kaviar och Leninorden. Det som finns i bilden är där för att reta upp honom.



Andra är mer kärleksfullt gjorda.
– Hale Berry är en av världens vackraste människor. Andy Warhol är en superkonstnär som betytt mycket. Liksom Jean-Michel Basquiat, som jobbade ihop med Warhol, och James Howard som uttryckte sig mycket tredimensionellt.
För att laserprinten ska hålla längre och inte gulna lägger Lars Tunebo på två lager med UV-parkettlack samt ytterligare ett lager med ren UV-lack som han tagit hem från Frankrike. Han använder 120 grams genomfärgade syrafria laserpapper.



– Jag vill inte göra något som gör att bilden tappar färg. Den ska vara färgmässigt bestående. Det kommer inte in syre. I dag finns mycket bra papper.
När han bestämt sig för ett motiv gör han en sökning på Google och går igenom de bilder han får fram. Det kan vara 200 bilder på Elvis. Han gör om och skapar sin egen bild utifrån sina erfarenheter om vad som passar och inte i olika färger.
Därefter bygger han ett mönster i photoshop som han skriver ut i A4-ark och klipper för hand i 1,8 x 1,8 centimeters rutor.
– Det sker mycket i Asien. Den här utställningen satt jag i Bangkok och klippte över 200 000 pappersbitar. Jag bor en del av tiden i Bangkok, detsamma gör min flickvän. Jag sitter gärna och jobbar där nere.



Han klipper allt själv men har två tre anställda som lägger alla rader i paket, ett tidsödande jobb.
– Sen klistrar jag i själv. Tavlorna tas fram i Göteborg och i Bangkok. Utställningarna är runt om i världen, Spanien har gått bra, England och Italien. Nu har jag en stor lansering på gång i Helsingfors, Köpenhamn och London.
Bilderna lockar folk mellan 20 och 40 år som tjänat pengar och har moderna hem att inreda.
Han bor delar av året hemma i Vasastan i Göteborg, där han gör arbetet i datorn. Han har inte gått någon konstskola men var AD åt sin far en gång i tiden.
– Jag var med Pontus Gårdinger nere i Italien och modellade men för 20 år sen bestämde jag mig för att bli konstnär och sen dess har jag försörjt mig på det här. De första åren var inte så feta men nu är det schysst.


JAN BERGMAN