Galleri Viktoria
17/1–25/1 2004

Anne-Marie Roughead

Anne-Marie Roughead

 

 

Livliga och färgstarka figurstudier tecknar Anne-Marie Roughead.
– Denna krita hittade jag för 13 år sedan i London. Det är en packad olja och finns inte i Sverige, säger hon.
Hon har tecknat kroki i grupper oavbrutet i 13 år, två gånger i veckan.
– Jag älskar att teckna kroki. Jag känner ett fritt förhållande till denna krita som blivit en del av mig. Jag har kunnat lämna konventionerna, gått ut längre i en annan sfär och kan bejaka urkrafterna i mig, det arkaiska.
Hennes tidigare teknik kunde vara driven men hade slutat leva. För tre år sedan gick hon tillbaka till en mer ursprunglig fas som hon varit i tio år tidigare.
– Jag fångar en inre skönhet i varje modell. Krokin är ett slags dagbok där jag väljer färgerna efter sinnesstämning.
Hon målar varje kroki snabbt och kraftfullt på några minuter utan självkritik och gör inga efterhandkonstruktioner.
– De felen som är, de är där. Det är det jag tycker är skönheten. Det är som att lägga ett anslag i musiken. Rytm och rörelser, det är vi människor. Det gör oss levande, säger Anne-Marie Roughead.
Hon ger all kraft.
– Min personlighet kommer fram, jag är omedelbar och spontan. Jag kan bara vara när jag tecknar. Kastar mig ut i det okända havet.
Sin första kroki gjorde hon under en jazzkonsert i Göteborg. Hon fortsatte till Paris där hon under två och ett halvt år gick skolan Creation et Future som använder Leonardo da Vinci som bas. Hon åkte ner en vecka i månaden och bodde på hotellrum för 50 franc.
Anne-Marie Roughead är både konstnär och frisör och delar sin tid varje dag mellan salongen och ateljén.
– Jag känner mig ibland som Åke Göransson (Göteborgskoloristen). Jag går från klippandet till målandet.
Det är hennes eget liv hon målar, egentligen. Hennes pappa Kjell Lindberg fick ultimatum av hustrun att välja konsten eller familjen. Han valde måleriet, lämnade hemmet med tre små barn för Picassoskolan i Paris.
– Jag ville måla hemma men måste gömma skokartongen med oljefärgerna för mamma. Hon gjorde konsten till tabu.
Numera bor pappan på Jylland, är framstående målare och far till fem nya barn. Hon är det enda av de svenska syskonen som har kontakt.
När hon var tolv år såg hon sin pappa för första gången. Hennes liv har varit en lång process för att knyta ihop relationen och konstnärsskapet.
Det har varit utmaningar på flera plan. För fem år sedan blev hon påkörd av en 15-årig mopedist utanför ateljén på Smedjegatan och var nära döden men överlevde med 100 dB tinnitus i båda öronen.
– Jag har lovat mig själv att jag alltid ska vara starkare än tinnitusen.
Senare i år ska hon visa sina målningar i olja, också.

JAN BERGMAN