Göteborgs Konstförening
13/11–5/12 2004

Kent Karlsson, (Sverige),
Frode Gundorf Nielsen (Danmark)
och Elias Araya (Norge)

 

 

En bassäng med droppande vatten som slår mot kastruller likt trummor möter besökarna i det stora rummet. Ljudet bildar en komposition av meditativ och rytmisk musik i Frode Gundorf Nielsens installation Droppfall.
Vattnet kommer från en cistern i taket och droppas ner via magnetventiler som Frode kan styra med ett dataprogram i en 14 minuters loop med 15 små sekvenser.
– Varje droppe är programmerad. Jag har lyssnat till olika slags musik hela mitt liv, klassikt och rock och på senare år gammelan från Bali och afrikansk musik, på grund av rytmerna, säger han.
– Man kan se på installationen som ett instrument men den är inte avstämd som i en normal orkester. Jag utnyttjar ljuden och komponerar utifrån det.
Att ta utrustning från ett vanligt kök ligger helt i linje med den danske konstnärens filosofi. Han arbetar gärna med vardagsföremål. Ljudplattorna i bassängen har han satt upp på hållare han köpt på en byggmarknad.
– Det är enkla saker.
I små pauser i ljudspelet börjar det droppa i en annan del av rummet där det står två stora glasbehållare av den typen man förvarar sylt i.
Mars, Venus och Hembränt kallas den tredelade utställningen med anledning av föreningens 150-årsjubileum.


– De frågade efter ett namn och ett arbetsnamn kan man väl alltid komma på. Det täcker det mesta. Det är lite krig och kanske kärlek någonstans, säger Kent Karlsson som tycker att Frodes bidrag kan gå som hjemmebrænt, hemkört.
Själv svarar han för en kommentar till det världspolitiska dagsläget och har satt ett fotografi av Usama Bin Laden som innersula i en högklackad röd damsko. Med det syftar han inte på att man ska trampa på den jagade skäggprydde araben utan på att han kan finnas överallt, kanske till och med i USA.
– Det är inte så mycket tolkning som ett konstaterande av sakernas tillstånd. Han finns och det han verkar för finns. Världen är så stor som den är, 4 000 mil i omkrets. Man kör runt den på ett år, nästan. Den blir mindre och mindre, säger Kent.
– Han beskrivs som terrorist men man vet inte var han är. Om det nu är terrorism. Jag kan bli frågande inför makthavarna och fråga varför? Alla felaktigheter i världsordningen, det kommer att fortsätta. Det finns minst två sidor av saken.
Den röda skon är med också på Kents glasmålning Väntetid där en av hans kyrkor figurerar. En annan del av hans politiska kommentar är ett gammaldags zinkbadkar fyllt med vatten på vilket det flyter olja som bildar ett ornamenterat mönster.


Mot badkaret lutar sig en hög gitarr i glas. Konstverket kallar han Bagdad-Washington Tur och Retur.
– Det är väl det det handlar om. Oljan, den är viktig, avslutar Kent Karlsson som förstås syftar på Irakkriget.


Elias Araya representerar Norge fast han egentligen är svensk och kommer från Landala. Han går konsthögskolan i Trondheim, tredje året av fem, och visar animerad film, skisser och teckningar.
I animationen Winners Never Quit som omfattar 90 teckningar åker en man i en rulltrappa.
– Det är någon sorts meningslöshet när han gör det om och om igen, säger Elias som känner igen sig i tristessen när människor bara fortsätter leva i sina ekorrhjul.
– Jag har tänkt på vad som krävs för att bli tillfredsställd.
I en av sina grafitteckningar, som har med animationerna att göra, har han ritat med blyerts en stor trädbevuxen ås med ett stort hål i. Framför mynningen står en stuga på larvfötter.
– Stugan ser det stora landskapet, ändå vill den in.
I det inre rummet visar han en mer avancerad animation av alla figurer han gjort.
– Det är mer som intryck av saker och ting, det går som i en dagdröm och händer massor av saker på en gång, säger han.
– Det är abstrakta landskap och saker man tänker på. Rädsla för att inte uppnå drömmar och saker man vill.

JAN BERGMAN
Startsida | Samtal | Om oss | Länkar | Annonsera | Kontakt