Anna Martinsson
Silversmide
Amor et Flora
Galleri Floras Rike
9/12-14/1


SILVER, SIDEN OCH KANDERADE ROSENBLAD

Anna Martinsson länkar samman kärlek och blommor

 





Hjärtan i silver och torkade blommor förenas i Anna Martinssons utställning.
– Det eviga temat om kärlek och blommor sammanlänkade. Jag har egentligen bara velat göra en poetisk gestaltning av ämnet, säger hon.


Hon älskar Sandro Botticellis 1400-talsmålning Primavera, Våren, som hon hängt i förminskad version på väggen.
– Det är den mest poetiska hyllning jag kan tänka mig till naturen och kärleken. Den beställdes till ett bröllop i familjen Medicis.
Bland andeväsen och gudaväsen i Venusmotivet blåser in förälskelse och passion som mognar och blommar likt frukter.
– Precis som naturen kan mogna kan kärleken också göra det. Boticelli var guldsmed. Det är roligt att göra smyckekonst i det sammanhanget men det visste jag inte från början. Målningen är som ett smycke i sig.
Hon har studerat och plockat ut vissa element i målningen som hon återskapat i oxiderat silver, naturell silver och förgyllt silver på hängande transparent siden. Bredvid hänger broscher och objekt.




Här finns blommor och figurer som representerar den harmoniska kärleken med kanderade violblad och hängande pärlor som ska väga jämt som en våg. I spelet mellan beständiga material och förgängliga använder hon gärna kanderade rosenblad och myntablad till sina broscher och smycken.
– Samtidigt är rosen evig som symbol.
Hon har gjort flera kransar av silver dekorerat med små blad för bruden att ha på huvudet vid bröllop.
– Jag är inspirerad av antika lagerkransar som greker och romare använde. Det är stilserade solblommor men den kan också användas för halssmycke, säger Anna Martinsson om en av sina kransar.
Hon har fantiserat fram ett armsmycke av förgyllt silver och hängande siden med blommor ur en detalj ur målningen. Dessutom ett kyskhetsbälte eller kärleksbälte med vassa silverspetsar, blommor och ett tudelat hjärta som knäppe, att låsas med en pärla som hänger ner.
– Riktig kärlek kan låsa upp det såriga och taggiga.




Silversmide är en tålamodsödande process.
– Det finns nästan inget som är så tidsintensivt som att göra smycken av silver. Det är en paradox och ett problem att lägga ner så mycket tid på att göra ett halssmycke av kanderade rosenblad som är svårt att bära och lätt går sönder, säger hon.
– Många är som objekt. Det är oändliga arbetstimmar.




Bland torkade rosenblad på små svarta bord ligger hennes droppformade silverhjärtan som blivit hennes speciella signum.
– Det är en typ av hjärta som jag gjort i många år. Det är en ren form som hör ihop med silvrets material.
I några fall har hon dekorerat hjärtat med sötvattenspärlor eller saltvattenspärlor, de senare räknas som snäppet finare. I bland lämnar hon hjärtat i oxiderad form med flammig yta så att det ser ut som när man har lött.
I broscher med sötvattenspärlor finns oxiderade silver- och guldtrådar. Ett avlångt hårsmycke av förgyllt koppar och sötvattenspärlor på hängande siden visar hon på lin. Den långa nålen med silverspets genom smycket är prydd med guld, silver och granat.




I hennes finurliga broscher av silverrör kan man sticka en avklippt ros.
– Det passa för män.
Anna Martinsson kommer från Lomma och gick HDK på 1990-talet och delar ateljé vid Röda sten.


JAN BERGMAN





061209 Zenit, kulturtidningen i väst