Christine Falkenland
Trasdockan
Roman


EN BIT AV HELVETET

Christine Falkenland skildrar en kvinnas undergång

 

 



Christine Falkenlands nattsvarta roman Trasdockan är en djupdykning ner i en värld av tomhet, skam och förnedring.
– Jag har en drift att undersöka diaboliska, mörka saker som jag inte förstår.


Huvudpersonen Ylva saknar helt självrespekt och låter vem som helst utnyttja och trampa på henne. Hon lider av en sjuklig vilja att vara andra till lags och säger följaktligen inte nej till någon av alla de manliga rovdjur som romanen innehåller.
Christine Falkenland är känd för att skriva svartsynta historier. Men det är ingen medveten plan.
– När jag skriver en bok handlar det om en person som vill komma till tals. Det är inte så att jag väljer att skriva en mörk historia, utan det var den här historien personen ville berätta. Jag skulle gärna skriva en glad kärlekshistioria, och det kanske jag kan göra någon gång i framtiden, men nu blev det inte så.
I Trasdockan återvänder Ylva till Mellerud, den Dalsländska småstaden hon växte upp i. Hon återupplever där sina tidigare erfarenheter. Läsaren får genom återblickar följa hennes liv. Det är en enda lång historia av sjaskiga affärer med män som utnyttjar henne för att tillfredställa sina sexuella behov. Romanen är full av minst sagt o-romantiska sexscener. Den språkliga tonen är rå - en del meningar kan få även den mest härdade läsare att rygga tillbaka.
– Jag kände att den här kvinnan krävde det uttrycket. Jag ville inte släta ut det. Men det jag skriver är inte saker som inte vanliga människor också kan fantisera eller drömma om, det kan en psykolog intyga. Men när man skriver ner det kan det bli lite chockartat.




Att Christine Falkenland valde att förlägga handlingen till Mellerud beror på att hon själv har bott där. Idag bor hon i Göteborg, som hon betraktar som sin hemstad.
– Jag bodde i Stockholm i tio år, men det passade inte när jag skaffade barn. Jag gillar ju Stockholm, men det är en alldeles för hård stad att uppfostra barn i. Jämfört med Göteborg är det mer kriminalitet och utslagning, mer stress. I Göteborg har jag också min familj - min pappa, min syster och min bror.
Karaktären Ylva är inte baserad på någon verklig förebild, men hon har personlighetsdrag som Falkenland tycker ät typiska för vår tid.
– Hon finns i oss alla. Det finns massor av kvinnor och män i Sverige, mest kvinnor, som liknar Ylva. Jag kan se hur unga kvinnor speglar sig i män och gör allt för att tillfredsställa dem. Det har att göra med hela den här Big Brother-realiteten, att inte har den inre kärnan intakt, att allt flyter ihop och blir gränslöst.
Christine Falkenland är uppenbart bekymrad över vart hon uppfattar att samhället är på väg. På ett ställe i Trasdockan låter hon Ylva tänka tillbaka på sin barndom som en oskyldig, kanske till och med lycklig tid ”före sexualiseringen”.
Den religiösa övertygelse som Christine Falkenland har är av stor betydelse för hennes författarskap.
– Jag är ingen god kristen, jag brukar inte gå i kyrkan särskilt ofta. Men jag har insett att tron är det enda som kan ge mening. Det finns ingen annan väg.
Trasdockan kan enligt henne betraktas som en nedstigning i inferno.
– Den handlar om Guds frånvaro, mörkret att leva utanför Guds nåd. Den visar en bit av helvetet, av den bottenlösa ångesten det innebär att leva utan respekt för sig själv, utan gränser.



MAX JERNECK


Foto: Mats Bäcker ©


061216 Zenit, kulturtidningen i väst