Per Johansson
Göteborg i päls
Roman


GÖTEBORG SOM UNDERDOG

Författaren Per Johansson vill vända
på verkligheten i små doser

 





”Restaurangchefen verkar drogad. Ögonlocken halvt sänkta. ”Det är långa dagar här”, säger han och sträcker fram sin väldiga näve och liksom kisar. ”Pallar du det?”
Senare förstår jag att det är så ögonen ser ut när man jobbat i tolv timmar och vet att det är fem kvar.
Det är mitt tredje diskjobb och det liknar en kliché. Restaurangchefen visar sig vara en före detta militär. Diskutrymmet är snyggast i hela restaurangen, med fyra meter i takhöjd. En trearmad smutsbrun fläktvinge snurrar halvmetern ned från taket på lägsta hastighet. Ö;vermålade elledningar korvar sig i mer eller mindre upplösta nystan.
Finns det någon New York-känsla i Göteborg så är det här.”

Så börjar författaren Per Johanssons kritikerrosade debutroman Göteborg i päls. I en sinnrik mix av självbiografiskt material, och med såväl litterära som litterärt omstöpta referenser i handlingen, ses berättaren betrakta livet i staden Göteborg från ett underdog-perspektiv. Litteraturkritikerna har framför allt fäst sig vid Johanssons stilistiskt drivna berättarteknik som framgångsrikt parar nutida realistisk arbetarskildring med generationsromanens yttre kännetecken. Beskrivningen av arbetet som diskare är sakligt neutral, här finns inte tillstymmelsen till nedlåtenhet mot ett av samhällets mest ringaktade jobb. Kapitlens skiftande tempus skänker en behaglig läsrytm, och bidrar dessutom till att dra ihop romanens bild av arbetets monotoni, arbetskamraterna och tröttheten, med en, för läsaren osynlig, ständigt pågående verklighet utanför kökets ångande väggar.
– Jag vill ställa rå verklighet mot fiktion. I min kontext bryter jag ned vad de står för och producerar därmed ny verklighet. Slitningarna i verklighetens kuggar intresserar mig och jag vill inte skriva traditionell arbetarlitteratur utan vända på verkligheten i små doser. Vad som är rå verklighet kan ju alltid diskuteras, men jag tänker mig det hela bland annat utifrån ett resonemang av den italienske filosofen Giorgio Agamben, som menar att exemplet utmanar sammanhanget. Vi vet alla att det ibland kan vara svårt att ge ett konkret exempel på det vi talar om. Eller så faller det vi talar om ganska platt när vi försöker ge ett exempel.
Det intressanta med exemplet för mig är att det testar det sammanhang eller den fiktion man skrivit fram. Fiktionen måste så att säga vara så stark att den klarar av att svälja exemplet, eller den råa ”verklighets-biten”, utan att fiktionen/berättelsen spricker sönder helt och hållet. Vice versa måste exemplet vara så starkt att det sätter press på berättelsen, tvingar berättelsen att ta vägar den inte kände till innan exemplet kom och rörde till allting.




Bokens titel ger en association till Sacher-Masochs Venus i päls men syftar kanske i än högre grad på råttornas utbredda närvaro bland boksidorna. Huvudpersonens flykt från statsvetenskapen liknas tidigt vid råttornas flykt ned i sina hålor. En hel del i romanen handlar om ett sökande efter autenticitet.
– Råttupplevelserna är, liksom mycket annat i romanen, fullkomligt autentiska. Jag har faktiskt blivit alltmer intresserad av råttor; men det var också ett krav jag ställt på min berättelse, att jag verkligen hade mött dem och att det inte bara blev en teoretisk idé. Det är dessutom en intressant utmaning att försöka inkludera natur i stadsmiljö utan att bli naturromantiker.
– Det första man kan säga om ”Göteborg i päls” är väl att den handlar om en man som jobbar som diskare i ett restaurangkök i Göteborg; det är alltså det sammanhang eller den berättelse som jag låter läsaren få vila i. Läsaren sitter och tänker att de läser om en ung man i disken. Alla saker är på sin plats, både läsare och huvudperson har sina roller klara.
Men så kommer Swedenborg in och pratar om svenska städer, om de är goda eller onda. Jag skulle vilja säga att här stoppas en annan verklighet in. Det är en kille, Swedenborg, som på 1600-talet har åsikter om svenska städer. Men för att denna verklighets-bit inte bara ska bli absurd eller ironisk, så måste berättelsen om diskaren i Göteborg på 1990-talet få någon kontakt med (bli inloggad på) denne Swedenborgs utsaga/verklighet.
”Göteborg i päls” får kontakt med Swedenborg genom att romanen redan i titeln positionerat sig i ett förhållande till andra svenska städer. Denna infasning av nytt verklighetsstoff utgör en av en massa små mutationer som medverkar till att deformera berättelsen om en diskare i Göteborg. Deformationen möjliggör också utvikningar om Herrljunga, Malmö, Berlin.




Per Johanssons berättelse profiterar på en hel del ”verklighets-bitar”; till exempel återfinns de flesta av huvudpersonens namngivna arbetskamrater fortfarande på den restaurang i Haga där vitala delar av handlingen utspelas. Berättelsen ägnar sig också åt en humoristiskt präglad name-dropping av en handfull kända personer i staden; på samma vis små utmanande munsbitar för fiktionen att svälja. Romanens metod för författaren långt inpå livet; han sponsras sedan en tid (utan att tjäna något på det) av modehuset Ralph Lauren som han nu fått ett nytt förhållande till. Under sin mörkblåa jacka visar han upp en enkel vit t-shirt med företagets initialer.
– Att kunna vara inloggad på en verklighet som jag inte har full kontroll över kräver ständiga inloggningsförsök.


ANDERS THURESSON





061217 Zenit, kulturtidningen i väst