GALLERIROND hösten 2005


Thomas Brolin
 
 
 

Det är som att vara ute med sin hund och gå bland sina drömmar. Någon gjorde den jämförelsen när man ser hans målningar.

– Jag försöker berätta något även om jag inte vet vart jag är på väg hela tiden, säger Thomas Brolin själv.

 
 

Det är egendomliga landskap med en ljus figur som vadar i vatten, flyger i luften eller sitter uppflugen på en hög stjälk i ett savannliknande grönt landskap omgivet av bergssidor.
I en bild syns ett liggande flickansikte som blickar rakt uppåt mot ett kosmos av runda former. Det tillhör en av hans döttrar.

 
 
– Det är mycket familjebilder med Alice och Sofia.
Andra ser drömvärldar men Thomas Brolin ser sina närmaste. Han börjar förutsättningslöst i ateljén.
– Kanske har jag en idé men ändrar på vägen. Jag har ofta ingen färdig lösning. Det ligger ofta en undermålning under.
Ibland finns en ensam nästan genomskinlig figur med i bildvärlden, kanske som ett uttryck för saknad, men i en målning står ett helt gäng och tittar betraktaren rakt i ögonen.
– Det handlar om känslan när någon tittar på mig, vad håller du på med? Det är min egen osäkerhet.
– Alla tolkar på sitt sätt. Det är något slags koncentrat jag gör, tror jag.
 
 
Är du påverkad av någon annan konstnär?
– Det går inte att gå förbi. Jag är väl göteborgskolorist. Känner ett släktskap, speciellt med Åke Göransson.
Han använder jordfärger och inte så uppdrivna färgskalor även ett självporträtt pulserar av rött.
– Det är som jag är! Thomas Brolin målar mest i olja men använder ibland blandteknik med tempera, gouache och lite olja.
– Det är mycket ljusmåleri, inga konturer utan ytor mot varandra.
Det säger att det är ett äventyr när han målar och de enkla skulpturerna i trä tar form som urtolkningar av figurerna från målningarna.
– Jag vandrar direkt över. När jag gör skulpturerna blir jag friare i mitt måleri. Jag leker med att skulptera och det påverkar måleriet.
Det gäller att ta tillvara tillfället.
– Ibland är jag inte med! Eller så är det någon annan som är med mig. Det kan vara det undermedvetna. De bästa bilderna vet jag inte hur man gör. Det är mer hjärta än hjärna, sammanfattar Thomas Brolin.
Han gick ut den textila grenen på HDK 1978.
– Det har jag inte släppt. Jag gör mönster och formgivning av textiltryck för Kinnasand och Svenska tyger, något mönster per år. Men jag har alltid målat bredvid.
– Även mönstren förknippar jag med skulptur. Det finns en ordning i kaoset.
I sin ateljé på landet norr om Lysekil skissar han landskap.
– Det kommer mer och mer landskap i mina bilder. Tidigare var det mer interiörer och porträtt. Nu är det en ny värld, avslutar Thomas Brolin.
 
 
JAN BERGMAN