Harry Andersson
akrylmålningar och teckningar
Göteborgs Konstförening
13/2-4/2

 

UTFORSKAR VOLYMER OCH YTOR

Harry Andersson ställer form mot formlöshet

 
 
Harry Anderssons färgrika akrylmålningar kan vid första anblicken te sig som upp och nedvända landskap, som om markplanet och himlen bytt plats på dukarnas i övrigt fria vita ytor. Men så är det inte; i själva verket handlar det inte alls om landskap, åtminstone inte i någon vedertagen mening, trots att Harry Anderssons bostad, ett gammalt skolhus, är beläget på Orust, i en av södra Bohusläns mest skiftande naturmiljöer. Åtskilligt i hans bilder motsäger också genast så svepande värderingar. Ta bara färgernas, ofta mångfaldigt, rinnande väg nedåt över dukens vithet.
 
Någon har skrivit om dina rinnande färger att du låter spår av arbetsprocessen leva kvar i de färdiga målningarna?
 
– Ja, men om du går tätt intill duken så ser du att det som ser ut som rinnande färg faktiskt är målat med pensel. Jag arbetar ofta med dukarna liggande på golvet, eller vänder dem till och med upp och ned för att färgerna inte skall rinna. Men visst har det hänt någon gång att någon liten rännil ändå sökt sig nedåt, men det är i så fall en ren tillfällighet.
 
Harry Andersson menar kanske att det gäller att försöka frigöra betraktarens sinnen, för att på så vis lättare få syn på konstnärens, i första hand, nonfigurativa utforskande av volymer och ytor. Ställda mot varandra kan de alstra alternativa utgångspunkter för sättet att se.
 
– Jag har dessutom gett bilderna udda namn, som till exempel ”Nelly”, har försökt ge dem titlar som förhoppningsvis för tanken bort från en alltför låsande tydning. I teckningarna är kanske bilduttryckets spel mellan form och formlöshet än tydligare.  
Namnen kan förstås också ge associationer, men jag har valt titlar som ligger så långt ifrån bildernas formspråk att skillnaden kan bli en utmaning för betraktaren.
 
Vad säger du om samme skribents åsikt att du på senare tid utvecklat ditt bilduttryck ”från koncept till konception”?  
 
– Jämfört med ett tidigare stadium då dukarna varit mer fyllda så lämnar jag nu större delar av den vita ytan fri. Bildernas dominerande strukturer hänger som från ett snöre längs målningarnas övre del. Många av formerna går igen och varieras i volym, yta och färg från målning till målning.
 
ANDERS THURESSON        
 
         
 
070118
 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst