Ulla Grytt
Vallmo
Textilia 13/1–6/2 2007
 

BÅDE STARKA OCH SVAGA

Ulla Grytt fascineras av vallmo

 
 
Det var i samband med att Ulla Grytt under 1980-talet började intressera sig för det inre och halvabstrakta, som vallmoblomman dök upp i hennes textila verk. Då vävde hon med remsor av underklädestyg för att få fram det rätta transparenta uttrycket. Idag har hon arbetat fram en ny teknik som gör hennes vävar lätta, men samtidigt kraftfulla. Och vallmoblomman fortsätter att inspirera.
– Vallmo är både starka och svaga, det är en intressant motsättning, säger Ulla Grytt.
 
– Stängeln är tunn och hänger när blomman är en knopp, men när vallmon slår ut reser den sig och orkar bära upp bladen. Och den röda färgen, lite halvgenomskinlig finns bara hos Vallmo, fortsätter hon.
Ensamma eller i par om två eller tre, fyller de vävnaderna, och med sina mjuka, delvis skissartade färgövergångar påminner de om akvareller. Genom att använda en särskild teknik synliggör Ulla Grytt vallmons motsägelsefulla förhållande.
– Jag använder sidenorganza, ett transparent material som jag färgar och klipper remsor av för att väva med. Sedan kombinerar jag det med traditionell gobelinvävning i ullgarn. Jag kan också måla med textilfärg på varpen, berättar Ulla Grytt.
Det var under 1980-talet som Ulla Grytt började väva i gobelin-teknik, mest med ullgarn, efter att tidigare framförallt ha arbetat med broderi, textiltryck och applikation.
– Men med ullgarnet blev vävarna tunga. Jag kände att jag ville lätta upp dem, förklarar Ulla Grytt.
I samma veva köpte en släkting till henne en nedlagd underklädesfabrik, och idén att använda det tunna underklädestyget i vävarna föddes. När tyget så småningom tog slut fann hon så sidenorganza att ersätta det med.
 
Även om vallmoblommornas former tydligt avgränsas mot den ljusare bakgrunden är de flyktiga i sin karaktär. Tunna gråaktiga sträck blir i vissa av hennes vävar en rak kontrast mot det annars runda och sinnliga. Efter att ha arbetat länge med samma motiv har Ulla Grytt stegvis gjort blommorna mer abstrakta, och mer kommer det att bli, säger hon.
– De blir abstraktare genom experimenterande. Jag vill komma längre, men också närmare, renskrapa och ta bort onödiga saker, nå syntes, förklarar hon.
Innan hon börjar på en ny väv, målar hon alltid en skiss i akvarell.
– När jag målar kommer jag fram till vad det är jag ska väva. Först och främst gör det att jag kan konkretisera det jag ser, säger hon.
Men att hon skulle måla istället för att väva känns inte som något alternativ. Hantverket betyder mycket.
– Det går väldigt långsamt så jag har tid att tänka samtidigt. Lösa problem och fundera på allt. Det bästa jag vet är en hel dag i vävstolen, säger hon och skrattar.
Sin ateljé har hon i Skarpnäck i Stockholm sedan ungefär sju år tillbaka, inte långt ifrån där hon bor. De är 14 konstnärer som har lokaler i en renoverad industribyggnad. Stora fönster vetter ut mot Nackareservatet och är ett tacksamt ljusinsläpp.
 
Även om vallmoblommor dominerar utställningen arbetar Ulla Grytt med många andra motiv. I ”Människor” synliggörs två, vad som förefaller svävande, kroppar mot en bakgrund av himmel och hav. Det är också en tydlig illustration av kombinationen av hennes vävtekniker. Medan bakgrunden är lätt genomskinlig så är kropparna kompakt vävda.
Ulla Grytt har många inspirationskällor. Hennes skaparlusta kan tillexempel väckas av en form.
– I Bulgarien såg jag vågbrytarformer i cement, som nästan såg ut som kvinnliga former, säger hon.
De resulterade i vävda textila verk som blev en stor utställning på Konstnärshuset.
– Det finns så mycket man kan väva. Jag kan få inspiration av allting. Förr, när jag var yngre kunde jag tycka att det var svårare att veta vad jag skulle göra, men idag finns det idéer att ösa ur.
 
Ulla Grytt utbildade sig på Konstfacks textilavdelning mellan 1955-1961. Att det blev just textil menar hon kan ha ett samband med hennes far som arbetade som försäljare vid linväverifabriken Almedahl i Dalsjöfors.
– Han älskade lin och måste ha fört över det på mig. Jag har alltid gillat textil och sysslat med trådar.
Under 1960 och 1970 talet var Ulla Grytt starkt politiskt engagerad vilket avspeglades i hennes verk, bland annat genom motiv kring kvinnors frigörelse och Vietnamkriget.
Då var hon också med i Textilgruppen i Stockholm där hon lärde känna Eva Rodenius som hon har samarbetat med då och då, sedan dess.
– Vi gjorde bland annat ridåer ihop till folkets hus i Nässjö och i Huskvarna med textiltryck.
Ulla Grytt har haft flera utställningar både i Sverige och utomlands och finns bland annat representerad på Röhsska museet där hon och Eva Rodenius hade en gemensam textilutställning 2005.
 
 
MARIA RADEMARK
 
 
 070118
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst