Mona Huss Walin
Vasa konsthall vid Chalmers
20/1-18/3

 

LUSTFYLLDA BERÄTTELSER
Mona Huss Walin målar miljöer ur eget perspektiv

 
 
 
Närvaro, färg och detaljrikedom karaktäriserar Mona Huss Walins måleri. Oavsett om det är stadsvyer eller naturmotiv skildrar hon dem med liv och värme. I vinter visas 40 år av hennes skapande.
– Min konst handlar om min lust till motivet. Det jag ser som är härligt, frodigt och friskt är det jag vill försöka förmedla, säger Mona Huss Walin.
 
Från Mona Huss Walins ateljé, på ovanvåningen i hennes bostad i Ekebäck, ser man ut över Älvsborgs hustak ner till vattnet och Vinga fyr. Våningen har byggts om till en öppen interiör med takfönster. En idealistisk plats för en konstnär som ofta skildrar vyer.
– Jag har alltid haft ateljé i min bostad. När jag och min man hittade det här huset förälskade vi oss i läget. Jag trivs med att kunna hålla till här, säger Mona Huss Walin.
Men mycket av hennes skapande sker ute, på plats, där hon funnit något som väckt hennes intresse. Det kan vara en ny liten insekt på en blomma eller en viss stadsutsikt hon råkat se.
– Då lånar jag ett rum eller en plats där jag kan sitta och arbeta. Ibland gör jag beställningsarbete från vissa miljöer.
Det började på 1960-talet. Mona Huss Walin bodde i sin födelsestad Stockholm och lånade rivningslägenheter för att därifrån kunna skildra rivningen av de gamla kulturkvarteren.
– Jag tyckte det var hemskt, det var många gamla fina hus som försvann. Men samtidigt är det intressant att se en stad i förändring, den gamla bebyggelsen vid sidan av något nytt som är på gång.
Sedan har det fortsatt. När Göteborgsoperan byggdes på 1990-talet var Mona Huss Walin där. En fas i byggnadsarbetet går att se i ”Hamninloppet Göteborg” från 1992. Här finns också varvet, båtar och små människofigurer som arbetar eller promenerar.
– På byggplatser sker förändringen snabbt. Det är gropar, maskiner och dränering. Jag försöker skildra det som jag ser just när jag är där. Det blir som en sorts dokumentation kanske, säger hon.
– Det är också fascinerande att stå högt upp och se folklivet. Alla människor som strosar runt och är på väg mot ett mål någonstans. Jag tycker om att betrakta.
 
Precis som Mona Huss Walin lockas av städer i förändring tycker hon också om att skildra naturens utveckling efter årstiderna och växlighetens kraft.
– Ofta är det färger som ger mig lust, det ser man ju mycket i växtvärlden. Det är spännande att följa utvecklingen från vår till höst och se hur färgerna förändras.
Ljusets skiftningar under dagen intresserar henne också. Då måste hon vara snabb, särskilt om det är skymningsljus som försvinner snabbt.
– Akvarell är mest användbart för att fånga ett visst ljus eller skeende. Även gouache om jag vill ha det mer mustigt. Sen kan jag bearbeta bilden efterhand eller utveckla den vidare i olja, om jag känner att jag träffat rätt.
Ofta får hon inspiration av att bara gå ut och titta, men ibland tycker hon det är skönt att bara sätta sig ner och drömma lite, så blir det vad det blir.
 
Mona Huss Walin flyttade till Göteborg 1973. Innan dess, i början på 1960-talet, studerade hon några år vid Anders Beckmans skola i Stockholm, men hoppade av och utbildade sig istället på ABF: s målarskola på folketshus mellan 1963-1965, i samma stad.
– En del kunskaper har jag ju fått med mig därifrån, alla erfarenheter formar ju en på något sätt, men miljön hemma har betytt betydligt mer, säger Mona Huss Walin.
Både hennes mamma och farmor var konstnärer. Och Mona Huss Walin berättar att hon fått mycket inspiration och uppmuntran hemifrån.
– Mamma kom aldrig med några pekpinnar att så ser det inte ut, eller si eller så bör det vara.
 
Sin debututställning hade hon 1966 på Doktor Glas i Stockholm. Här fanns bland annat hennes målningar från Stockholm i omvandling men också målningar från naturen.
– Då var mina bilder annorlunda mot idag, mer förenklade, säger Mona Huss Walin.
– Utvecklingen kom efterhand. Jag började intressera mig mer för detaljerna i mina bilder. Det blir ett sätt att undersöka en sak.
Men detaljer är tidskrävande och många av hennes konstverk är i det stora formatet.
– En riktigt stor målning kan ta nästan ett år att få färdig. Men det är väldigt olika. Jag brukar ha några saker på gång samtidigt som jag skiftar mellan beroende på årstid, eller ljus på dygnet.
Inför de stora stadsvyerna börjar hon med en snabb ytlig skiss för att få balans i bilden och för att avgöra hur mycket av motivet hon kan få med.
– Ofta tränger jag ihop perspektivet. Sedan börjar jag med en gång, med något jag tycker är extra viktigt. Har jag lånat en lägenhet så gör jag ofta små akvareller på plats, för att sedan föra samman dem till en stor bild i ateljén, förklarar Mona Huss Walin.
Naturmotiven målar Mona Huss Walin utan skiss. ”Sommaräng” är ett verk från naturen kring hennes sommarateljé på Rossö. En vildrosbuske omgiven av blåklockor, prästkragar, klöver och smörblommor blir till ett myller av sköna färger som trängs om uppmärksamheten. Det går nästan att känna de varma sommarsolstrålarna från de dagar då konstverket kom till.
– Hade jag kunnat ha ljud i mina verk hade det varit ett surrande av insekterna, säger Mona Huss Walin och skrattar lite.
Förutom olja, akvarell och gouache, gör hon sedan 1970 även litografier.
– Det är en spännande teknik där man tecknar på kalksten. En sten för varje färg. Då åker jag upp till verkstaden i Vikmanshyttan. Idag finns det modernare tekniker för litografi, men stentrycket är mer direkt, från sten till papper, det känns mycket speciellt.
Alla Mona Huss Walins litografier, drygt hundra stycken, visas på hennes utställning på Vasa konsthall. Även flera större målningar har lånats in från olika företag.
– Det blir en blandning mellan nytt och gammalt från de olika miljöer jag velat skildra, avslutar Mona Huss Walin.
 
 
MARIA RADEMARK
 
 
 

070121
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst