Dyveke Zadig
Målningar & grafik
Karel Becvar
Skulptur
3-18/2
GRANNAR SOM SKAPAR

"Våra uttryck fungerar bra ihop"

 

 

 

Grannar i en gammal skola på Österlen är Dyveke Zadig och Karel Becvar, medlemmar i Hagestadgruppen. Konstnärerna bor i gamla lärarbostäder och har ateljéer i skolbyggnaden. Gruppen utgörs av fem hushåll plus en bybo.
– Det är för det mesta mycket trevligt. Men ibland blir vi ovänner om våra katter och hundar, avslöjar Dyveke, som egentligen huserar i Malmö och kommer på fri tid medan Karel bor året runt.
 
Det är inte första gången som de ställer ut tillsammans.
– Våra olika uttryck fungerar bra ihop.
Dyveke Zadig gör fyrkantiga skålar i glas som lika gärna kan stå upp på sidan i en egen ställning som att stå på botten. Det kan vara bruksting eller abstrakta skulpturer med färgfält och klarglas i ett stramt spel.
– Jag har två sidor, en mer orolig som jag försöker strukturera upp. I glaset försöker jag få ordning på det kaos som jag har i hjärnan, säger hon.
I Tidsbild visar hon hur allt går i ett kretslopp, nästan som en grammofonskiva. Det är gott om musikaliska symboler som noter i mycket av det hon gör.
– Jag är väldigt intresserad av musik. Har levt med en musiker i många år. Hade jag inte varit konstnär hade jag varit musiker, säger Dyveke Zadig och tillägger att hon gillar allt utom country.
– Vi dansar tango, Karel och jag! Vi lyssnar på Astor Piazzolla och mycket innovativ musik.
Kring något som hon kallar vakuumdikter med betraktelser över tillvaron bygger hon collage med bilder av  fjädrar, löv och blåsinstrument.
– Att skriva dikter är också ett sätt att få styrsel över det som rör sig i hjärnan. Det är ett komplement till mitt bildspråk.
Hennes mest framträdande inslag är smala screentryck som går från golv till tak. Här finns också mindre fyrkanter med foto.
Karel Becvar har gjort en grupp av sju skulpturer kring konsekvenserna av brister i demokratin av vilka Diskriminerad, Mördad och Avrättad finns kvar.
Det är smala torson i brons och glas av en man som blivit hängd eller knivhuggen i ryggen.
– Jag valde en transvestit för att det är ett uttryck för homosexualitet, säger Karel Becvar som använder en tydlig symbol för förtryck.
– Det handlar om den sociala aspekten av homosexualitet. Kampen för rättigheter är inte färdig. Homosexuella får inte adoptera barn eller få inseminering på sjukhus, för kvinnor. Det är så konstigt att lagen inte är i samma tempo som människans syn på homosexualitet.
I en annan grupp tar han upp hela mänsklighetens utveckling. Vi ser en kvinnohand som har fingrar åt båda håll och kryper fram som en spindel.
– Man kan fråga sig om det verkligen blivit bättre sen antikens tid om vi ser till genmanipulation och ingrepp i naturvetenskapliga syften.
Hans lekfulla attityd över djupa bottnar har resulterat i ett manshuvud som är ihoplappat med skruvar och bultar, likt en Frankenstein.
 
JAN BERGMAN
 
070203
 
 
 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst