Konstfeminism
Göteborgs Konstmuseum
3/2-22/4

 

 

PÅ TVÄRS MOT PATRIARKATET

Fyra decennier av feministisk konst 

 

 

Över 200 konstnärer, de flesta kvinnor men några män, är representerade i utställningen Konstfeminism, som spänner över fyra decennier.
Den gemensamma nämnaren är begreppet feminism i valet av motiv, material och teknik.

 

Utställningen fokuserar på olika feministiska strategier i konsten från 1970-talet till idag och lyfter fram konst som har skapat starka avtryck i förhållningssättet till våra mänskliga relationer. Nya tankar och motiv bröt under denna tid fram och kom att i grunden förändra konstscenen; kvinnor utgick från egna erfarenheter och lät dem påverka både konst och debattklimat, på tvärs mot rådande patriarkala värderingar. Skiljelinjerna mellan personligt och politiskt luckrades upp, det fanns redan då ett starkt engagemang för globala frågor, existentiella frågor fick en mer framskjuten plats.

 

Göteborg har alltsedan början av 1970-talet haft en stark position på det här området; sju textilkonstnärer startade då en grupp under namnet Verkligheten sätter spår, vars utställning på Röhsska 1975 fick stor uppmärksamhet. Gruppen ansåg att textilkonsten kommit att betraktas som ett sekundärt uttrycksmedel och ville uppvärdera detta slags bildgestaltning med "dess särpräglade uttrycksförmåga och använda det som vapen i vår kamp". Kvinnans dubbla förtryck, stod, på grund av den ideologi som dominerar det kapitalistiska samhället, i förgrunden. Gruppen skingrades i början av 1980-talet, de har fortfarande kontakt med varandra och flera av medlemmarna finns med i Konstfeminism.

 

Men utställningen är inte endast politiskt präglad; här finns en rad spår att följa och undersöka, även om de inte är så tydligt markerade. Queerteorierna glimtar till här och var, till exempel i Lisa Nybergs TGT Enkättapet där tjejer som gillar tjejer kan fylla i dekorativa blanketter över en hel vägg. Bland fotokonsten på nedre våningen hänger Elisabeth Ohlson Wallins Könskrigare i gott sällskap med en hel del annan gränsöverskridande konst, som till exempel Ingrid Orfalis The Sucker. Här finns också ett fascinerande video-rum där tre män visas i målerisk närbild; iklädda sobra kostymer och dyrbara slipsar tävlar de med koncentrerat gravallvar i ett för alla känt spel.

 

Margareta Renberg, Marie-Louise Ekman, Anna Sjödahl och Gittan Jönsson är bara några exempel på utställningens bilder av utsatthet, vibrerande av humoristisk eller skärande absurdism. Monica Englunds tre starka svartvita fotografier av relationen mellan dotter och far slår emot åskådaren på nedre planet; det är nästan omöjligt att betrakta dem, lika omöjligt att låta bli. Bland mytologiska bilder står kanske allra främst Monica Sjöös God giving birth från 1968, inte minst för att den då orsakade ett sådant rabalder i pressen att den nästan hamnade inför domstol för hädelse. I entrén möter Barbro Andréens frodiga fruktbarhetsgudinna upp med strålande regnbåge och allt, men frågan är ändå om inte Lena Lerviks i dubbel bemärkelse pregnanta och vackra lilla skulptur, Skyddsmantelmadonna, tar priset.

Vandringsutställning har visats på Dunkers kulturhus i Helsingborg, Liljevalchs konsthall i Stockholm, Hälsinglands museum i Hudiksvall och har Göteborg som slutstation.

ANDERS THURESSON