Nina Zetterquist
Täta broderier
Textilia
24/2-20/3

FROSSAR I FÄRG OCH KOMPOSITION
 
Nina Zetterquist utvecklar sin konst i broderi
 
 

 

Redan under studietiden experimenterade textilkonstnären Nina Zetterquist med olika material och tekniker i sina verk. Återkommande i hennes konstnärskap är de expressiva textilskulpturerna i blandmaterial, skapade i mörka eller vita toner. Sedan ett och ett halvt år tillbaka har hon dock framförallt utvecklat sin konst i en ny form, broderiets.

– Jag har ett behov av färg och komposition, nu kan jag verkligen frossa i det, säger Nina Zetterquist.

Med ett vardagsgrått Göteborg utanför dörren är det som att komma in en värld av färg och mytiska varelser när man stiger in i Nina Zetterquist ateljé på Konstepidemin. Från ett av ateljéns hörn blickar en grupp vingförsedda gipshuvuden över rummet, färggranna broderier konkurrerar om uppmärksamheten och arbetsbänken är ett myller av garner, redo att användas.
När jag träffar Nina Zetterquist är hon mitt uppe i slutarbetet för utställningen ”Täta broderier” på galleri Textilia i Göteborg. Precis som namnet antyder är det broderier som är huvudtemat.
– Bilderna är tätt broderade och jag arbetar tätt inpå utställningen. Sedan är de skapade nära mig också, de flesta har jag broderat hemma, sittande i sängen, där hittade jag den bästa arbetsställningen, säger hon och skrattar.
Vanligtvis arbetar Nina Zetterquist både i ateljén och hemma, hon förklarar det med att hon inte ser skapandet som ett jobb som hon går till, utan att det handlar om ett sätt att leva. Under sensommaren 2005 bestämde hon sig för att bara arbeta hemifrån en period och hyrde ut ateljén under 18 månader.
– Jag kände att jag behövde komma ifrån ett tag, i ateljén blir påverkan av mina tidigare verk så tydlig. Hemma hade jag papper och färg och började måla istället, men sedan kunde jag inte hålla mig borta från det textila materialet, förklarar hon.
De målade konstverken har ibland fått fungera som förebilder för hennes broderier. Hon börjar varje nytt verk med att måla på tyget med akrylfärg och broderar sedan i flera lager. Genom att variera stygnens längd och riktning skapas en dynamisk struktur. Motiven hämtar hon inifrån sig själv, kompositionen växer successivt fram och tar sig uttryck som abstrakta mönster i kraftiga färger. Runda former ställs mot fyrkantiga och bildar en harmonisk helhet.
– Jag tycker särskilt mycket om cirklar, de fungerar som en symbolik för att livet går vidare, säger Nina Zetterquist,
Till skillnad från hennes tidigare verk är inte broderierna skapade efter ett visst tema. Istället ser hon det som ett behov av färg och komposition.
– Ofta ser jag inte förrän efteråt vad det var för tankar som inspirerade mig, under tiden är jag allt för uppe i skapandet för att kunna se det.
Nina Zetterquist föddes i Partille 1959 men växte upp i Biskopsgården. Med båda föräldrarna, Denice och Olle Zetterquist, som yrkesverksamma konstnärer blev konstnärsyrket ett naturligt val. Intresset för att måla vaknade tidigt och hemma fanns gott om tillgång till olika material.
– Jag såg också att det inte fanns något romantiskt skimmer över konstnärsyrket, utan att det handlar om hårt arbete. Det har varit bra att ha med sig. Men det är väldigt roligt att kunna ha sitt intresse som jobb.
Efter ett föreberedande år på Kursverksamhetens konstskola, utbildade Nina Zetterquist sig på HDK i Göteborg mellan 1978-1983.
– Första året gick jag på designlinjen, men en lärare uppmuntrade mig att gå en friare konstnärlig linje och då valde jag textil, berättar Nina Zetterquist.
Det var också här, under slutarbetet på sina studier, som hon arbetade fram modellen för de för Nina Zetterquist karaktäristiska textilskulpturerna, de så kallade skrämslorna.
– De bygger på känslor och stämningar, förklarar hon.
Med en bas av textil bygger Nina Zetterquist människolika gestalter av blandmaterial i ett stort format, där det magiska och förgångna gör sig påmint. Ofta presenteras de flera tillsammans på utställningar och skapar på så vis en känsla av en viss stämning eller händelse.
Nina Zetterquist säger att hon inte har några konstnärliga förebilder, utan snarare inspirerats av afrikanska dansmasker och föremål från det gamla etnografiska museet.
– På museet fanns kvarlevorna av en afrikansk hövding som sytts in i tyg, för att tas fram vid fester. Det var en andlig ritual och hövdingskulpturen var mättad med kraft. Just för mina textila skulpturer har det påverkat mig mycket.
Även om Nina Zetterquist framförallt ägnat sig år broderier under den senaste tiden har hon hunnit med en och annan skulptur också. För satsningen ”Konstpauser i julruschen” i december 2006, skapade hon verket ”Härjade änglar”.
– Jag gjorde gipsavgjutningar av mitt eget ansikte och bearbetade dem till dödsmasker.
Genom att bygga till vingar fick maskerna en änglalik form. I ansiktena arbetade hon också in gamla bildvävar, handdukar och virkade spetsar som hennes mammas farmor gjort en gång. Att använda material från sina tidigare textila bilder eller sådant som blivit över är inget som skrämmer Nina Zetterquist.
– Jag förändras ju efter hand och på det här sättet hamnar textilen från mina tidigare verk i ett nytt sammanhang. Det är ett sätt att rensa upp det gamla, men också att skapa nytt liv.
Änglamaskerna visades tillsammans med granar av taggtråd, en symbol för det gamla och förgångna men också som en metafor för utanförskap, likt ett stängsel. Verket, berättar Nina Zetterquist, riktade sig till dem som står utanför julen, men hon tillägger:
– Det finns ingen manual för hur man ska förstå mina verk. De bygger på mina tankar och min erfarenhet, sen får betraktaren lägga till sitt.
I slutet av februari och större delen av mars ställer Nina Zetterquist ut på galleri Textila. Då kommer även hennes änglar från ”Härjade änglar” att finnas med. Hon har tidigare deltagit i ett flertal separat- och samlingsutställningar, bland annat på Göteborgs konstförening och Röhsska museet. Hennes verk finns också representerade i ett flertal kommuner och landsting.

MARIA RADEMARK

 

 

 070227
 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst