Thomas Willard
Målningar
Olsson & Uddenberg
24/2-11/3

Med affekten som drivkraft
 
Thomas Willard ger uttryck för hemlöshet
 
 

Thomas Willard diskuterar hellre politik och psykologi än sina konstverk. Precis som hans målningar är abstrakta, men ger en förnimmelse av något föreställande, delar han med sig av sina tankar kring dem men överlåter tolkningen åt betraktaren. I grunden, säger han, är målningarna en spegling av honom själv, spår av hans historia och tankar.
– Varför vi föds och dör är frågor som alla ställer sig. Man är inte så unik, mycket är allmängiltigt, vilket gör att mina personliga uttryck kan få betydelse för andra, säger han.

I Thomas Willards oljemålningar finns en spännande kontrast mellan stillhet och kaos. Han målar i mättade färger i flera lager, mörker ställs mot ljus och släta ytor mot detaljer i pastos. Tillsammans bildar de en dynamisk helhet, ofta med tydliga spår av konstnärens arbete med penseln.
– Jag kan snöa in på uttryck. Jag tror att det många gånger är färgen i sig, strukturen och mötena dem emellan som är det kraftbärande. Det finns en otrolig styrka i färghantering, säger Thomas Willard.
Hjärnans förmåga att söka föreställande former i det abstrakta utgör en intressant del och andra dimension i hans målningar. Det som vid en första anblick synes vara färg och spontana former, bildar fragment av föreställande motiv om man ger sig tid att betrakta.
– Mina bilder kräver något av sin betraktare. De säger en del, men man måste ge dem tid för att ta dem till sig, förklarar Thomas Willard.
Sedan 1980 har han sin ateljé på Smedjegatan. Men de senaste tre åren, sedan hans yngsta son föddes, skapar han istället hemma i källaren, i familjens hus på Hälsö.
– Det är ett fantastiskt hus, med tjocka murväggar i källaren och havet precis utanför. Fast det är lågt i tak, vilket påverkar storleken på mina bilder, säger Thomas Willard.
– Men jag arbetar snabbt och tycker inte om att använda stora dukar då det skulle ta för lång tid att ändra dem under arbetets gång. En duk kan som störst vara 1 gånger 1,3 meter för att vara i rytm med mina idéer och krumsprång. Jag har inte tålamod utan vill se resultat.
Thomas Willard arbetar intensivt, ofta med affekten som drivkraft. Helst i arbetspass på sju till åtta timmar i sträck. Han berättar att det är först under de sista timmarna i skapelseprocessen, när han är som tröttast, som det inbyggda försvaret av inre domare rasar och tanklösheten kan härja fritt.
– Det blir ofta många överraskningar under de sista timmarna. Situationen när man tappar kontrollen och tankarna på hur man ska förhålla sig till färger, former och innehåll är viktig. Kaos är tröttsamt, men ur det kan något annat uppstå, förklarar Thomas Willard.
Medan han arbetar lyssnar han ofta på radiokanaler med samhällsprogram, politik och nyheter, men ibland känner han att han inte orkar med alla rapporteringar och våldsskildringar.
– Då lyssnar jag på musik istället, gärna instrumentell så som jazz eller klassisk.
Men han tycker också om att måla till opera, grekisk filmmusik eller så kallad mornamusik, där Cesarea Evora är en favorit.
– Det är en blandning av musik från Cap Verde öarna, afrikanskt och latinamerikanskt. Rytmiskt och känslosamt, förklarar han.
Thomas Willard har ett stort intresse för samhällsfrågor och politik, men ägnar sig hellre åt politiska diskussioner än skapar föreställande konst på dess grunder.
– Under 1970-talet skapades det allmänt sett, mycket politiska bilder. En del var träffande men jag har alltid tyckt att mina egna föreställande bilder blir patetiska. Min konst är närmare mig själv, jag är intresserad av det psykologiska, av vad det är som styr vårt liv.

Genom att lyfta fram frågeställningar kring livet och synen på samhället på ett personligt plan får ämnet ett annat uttryck genom Thomas Willards konst.
– Konsten innehåller summan av ens historia. Där finns spår av konstnärer man tyckt om, av kärleken, av mina barn, ålderstankar, saknaden av min hund och ateljékompis, säger han.
– Mina bilder är också ett sätt att ge uttryck för oro och en känsla av hemlöshet i vår tid. De är ett sätt att hantera det och alla de energier som studsar runt i en. Jag blir rastlös när jag inte målat på ett tag.
Thomas Willard skapar själv ramarna till sina konstverk. Genom att bearbeta dem med färg utgör de snarare en förlängning av bilden än en fristående del.
– Jag sysslar med fragmentisering och vill att ramarna ska tala samma språk. Jag tycker inte om det perfektionistiska utan har gjort dem fulla med spår.
Thomas Willard föddes 1947 i Göteborg och påbörjade sitt måleri 1968. Då genom krokistudier som kom att leda till att han sedermera var med och startade upp Gustavus Primus målarskola i Göteborg. Men istället för att gå raka vägen till ett yrke som fri konstnär började Thomas Willard arbeta som formgivare efter en arkitektutbildning på Konstindustriskolan 1969-1973.
– Men efter ett tag tyckte jag det var tråkigt att rita prylar och gick en helt ny utbildning i träbåtsbygge. Jag hade seglat i många år och hade tankar på att bygga en båt och segla jorden runt, men blev sjösjuk efter en 24-timmarsresa, säger han och skrattar.
Thomas Willard har också bland annat arbetat på Stadsmuseet där han hade hand om utställningsavdelningen. Hans konst finns representerad exempelvis på Statens Konstråd och Göteborgs Konstnämnd och han har ett flertal utställningar bakom sig. Däribland på galleri Majnabbe i Göteborg och på Ishuset på Hönö.

 
 

MARIA RADEMARK

070227
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst