LJUST OCH LUFTIGT
Nordiska Teckningsmuseet inviger nya lokaler
 
 
 Med en förförisk utsikt över Lagan och ett panorama över det böljande kulturlandskapet och ett par insmugna vindmöllor ligger det nybyggda Teckningsmuseet i Laholm.
Det robusta men sobra huset med den vitmålade tillbyggnaden i bakdelen av den gamla brandstationen och den natursköna omgivningen smälter samman till ett meditativt konstverk.

Entusiasmen är stor inför flyttningen från Rådhusets övervåning där Teckningsmuseet funnits sedan 1992 men blivit trångbott.
– Njutbart, ljust och luftigt, är betyget från Monica Hallberg, sekreterare i Teckningsmuseets vänner när vi slår oss ner vid ett bord i det generösa kafeet i nybyggnadsdelen som öppnar sig med stora fönstren ut mot ån.
– Fantastiskt. Huset i sig och läget är så attraktivt att vi tjänar på det, säger Lars Göran Persson, chef för Teckningsmuseet.
– Huset har sin egen dragningskraft. Sen kommer konsten till, fyller Monica Hallberg i.
Men det tog några år innan drömmen kunde förverkligas.
– Det gick relativt smidigt, stoppade aldrig upp. Vi var runt och tittade på lokaler men satt inte i sjön. Vi fick upp ögonen för brandstationen men här fanns teatergrupper. Var skulle vi göra av dem? säger Lars Göran Persson.
Men det gick att lösa.
– Detta läge är fullständigt enastående. Det var bara detta läge som gällde. Idén förankrades politiskt och det sattes av pengar för skissarvode. Tre arkitekter bjöds in men alla var överens om Mickelsens förslag.
Det höjdes visserligen röster om skrytbygge och att det blev dyrt.
– Det hade aldrig fungerat om det inte varit för länsarbetsnämnden som kom in i bilden med Hallandsmodellen, säger Monica Hallberg.
Idén var att bevara gamla byggnader och samtidigt lära upp snickare och murare, i det här fallet enbart kvinnor. Hela 46.
– Det är ett kvinnoverk, fantastiskt. Bara känslan av att det är tjejer som gjort det här. En del av dem hade aldrig hållit i såg och hammare, fortsätter Monica Hallberg.
– Många kom från vårdyrken, var ensamstående mammor och hade blivit arbetslösa. Efter hade 31 fått jobb. Jag träffade tre på bygget av länssjukhuset i Halmstad.
Den gamla brandstationen, som gjorts om till reception, är från 1915 och mittdelen från 1955.   Projektet med om- och tillbyggnad tog 2,5 år och var samtidigt utbildning.
Länsarbetsnämnden ställde upp med 17 miljoner kronor. Byggkostnaden var 26 miljoner och hela projektet med utbildning gick på 26 miljoner, mest statliga pengar. Men EU-stöd ingick också.
Kommunens del på 3, 75 miljoner ska kompenseras med hyran under 30 år och utgör inget bidrag. Från Boverket kom en miljon och stiftelsen bakom Teckningsmuseet fick låna till sin del på 2, 2 miljoner.
66 konstnärer skänkte var sitt konstverk som Teckningsmuseet sålde för 160 000 kronor. Lika mycket har kommit från Peter Tillbergs, Torsten Ridells och Nils-Olof Anderssons tre skulpturer i brons och marmor som museet får sälja i upplaga.
Stolarna gästerna sitter på och dricker kaffe är en del av lösningen. 42 stolar har sålts för 5 000 kronor styck. Det är 48 kvar.
Arkitekten Jörgen Mickelsen, 82-årig dansk som vuxit upp i Norge men bor i Sverige, har kallat stilen för kultiverad enkelhet. Allt som blänker är bannlyst. De teglade väggarna är vitmålade och till stora delar täckta av vitmenade plankor som teckningarna ska hängas på.
I taket ljusa granbrädor. I undervåningen nedför den stora trappan finns mörka klinkers i relief i golvet medan taket pryds av sammanpressade isolerplattor. Också här finns stora fönster ut mot ån.
– Det mest fantastiska är att vi kan leva upp till att vara nordens enda teckningsmuseum. Det är ett ansvar, säger Lars Göran Persson som bjudit in barnboksillustratörer från Sverige, Danmark och Norge till hösten
– Då och då vill vi visa något internationellt för att spegla det nordiska, tillägger Monica Hallberg och tänker närmast på bidrag från den tjeckiska biennalen i Pilza.

Hur stort är teckning som konstform?
– Det kommer tillbaka. Det var oerhört viktigt förr. Man kunde inte gå på konstnärsutbildningar utan att teckna kroki och stilleben. Det har förvunnit ett antal år men nu gör teckning stora framsteg på utbildningarna, säger Lars Göran Persson.
– Inte som kroki men en fristående konstart.
Priset stiger på tecknade verk.
– Det ligger rätt i tiden. Det är inte som folk tror att det är små miniatyrer, Det kan vara stora bilder som är tecknade i akvarell. Teckning som begrepp säger inte var det är för material. Tidigare var det kol, blyerts och tusch men nu kan man komma med en ståltråd eller göra en sydd teckning, som broderi.
Förutom utställningar blir det en pedagogisk verksamhet, både i huset och ute på skolorna.
– Filmanimering är en nisch som passar väl med teckning, påpekar Lars Göran Persson som håller enskilda kurser på gymnasiet. Och inbjuder Valand, högskolan och kulturskolan att hyra in sig.
Museets samlingar om 16 000 teckningar av svenska konstnärer får plats i arkivrummet i botten. Nu blir verksamheten nordisk men man ska fortsätta att kalla sig Teckningsmuseet i Laholm.
– Vi har stora förhoppningar att bli mer än ett vanligt besöksmål. Det ska hända saker hela tiden, på olika sätt.
Idén till Teckningsmuseet kom i mitten av 1980-talet från konstnären Björn Rosendal i Laholm som bildade Böllerupakademien med Hardy Strid och Ingvar Neuman. De oroade sig för att teckning började försvinna som konstform och började samla teckningar.

 JAN BERGMAN

Fotnot. Första vernissagen 3 mars i det nya huset blir på utställning av 17 konstnärer från det sena 1800-talet till dagens unga, med bl a Carl Fredrik Hill, Ernst Josephson, Helene Billgren och Öyvind Fahlström. I sommar: Albert Engström.

 
 

070301
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst