Ingela Berntsson
akvareller & vävnader
Galleri Majnabbe
3-18/3

DET STORA LANDSKAPET
 
Ingela Berntsson gestaltar naturens krafter
 
 Att både måla akvareller och göra textil konst är inget svårt val för Ingela Berntsson.
– Det är nödvändigt! Textilierna tar så lång tid att göra att den kreativa processen stannar upp. Det är skönt att jobba med akvarell så flödet kommer igång, säger hon.

I hennes två stora väggvävar, Eld och Aska, finns konturerna av en stor organisk form som som välver sig.
– Det är alldeles nytt. Så har jag inte jobbat förut. Det är roligt att få in tredimensionell struktur i ytan och formen, säger hon.
När det gäller textil har hon ett speciellt material som hon älskar att arbeta i. Det är lin. Hon använder också ull men mer som ett komplement.
– Inget är så vackert och uttrycksfullt som lin. Det har lyster och karaktär som saknar motstycke. Det låter som en slentrian men det är ett levande material, det är verkligen det. Färgerna får briljans.
Hon köper syntetiska färger för att få dem ljussäkra. Bettraktaren riktigt ser intensitetet i de röda eldsflammorna i väven Eld.
Uttrycket är luftigt och genombrutet.
– Formen har gjort sig själv. Linet är stelt när det inte är tvättat.
Hon har jobb som designer också och har gjort en hel kollektion med hemtextil (handdukar, gardiner och dukar) åt linneväveriet Växbo i Hälsingland.
– Jag har låtit plissera tyget och använder vecken.
Tyget skapades ursprungligen för ett litet företag i samma landskap som ett ekologiskt luftfilter till industrin. Ingela Bengtsson gick vidare med det och skapade rumsavskiljare. Och på den vägen är det.
Industridesign möter konsten.
– Det är roligt med korsbefruktning. Och jag tycker det är roligt att jobba med små företag, säger Ingela Berntsson.
Väven Aska anspelar på glöden i en stock som har brunnit.
– När den får ligga utan att någon rör den blir det lätta trådar av aska som far i väg med minsta vindpust.

Akvarallerna är den andra sidan av hennes konstnärskap. Flera motiv har tillkommit under fem tidiga höstveckor på Andöya i Nordnorge, norr om Lofoten.
– Det är ett väldigt spännande ställe jag har hittat. Jag hade gjort ett för långt uppehåll i mitt måleri och åkte i väg ensam och bodde i ett litet hus på Norges längsta sandstrand. Jag gick och pratade med havsörnarna och tittade på månljuset och norrskenet.
Hon vill helst vara ute och måla.
– Jag vill vara ute vid havet där jag får koncentrera mig på måleriet. Det blir fantastiska möten med naturen som tar tag i mig och som jag försöker gestalta. Däruppe finns ett ljus som jag aldrig sett. Den vita stranden är så plan och speglade himlen och havet.
I hennes akvareller speglar sig allt i de våta stenarna av svart lava.
– Landskapet är så stort och ändrar sig hela tiden. Det är fantastiskt att vara där just då. När man ska gestalta det känner man sig ganska liten.
Många bilder har stora vita partier.
– Med det vita försöker jag fånga ljuset, förklarar hon.
Ett motiv av en tångruska ger en textil känsla av band som flätar sig.
Känslan för havet är helt naturlig. Ingela Berntsson har bott hela livet på Stora Askerön utanför Stenungsund.
– Det finns inget alternativ för mig. Jag bor i naturen.
Hon är utbildad på HDK och har gått kurser på Gerlesborgsskolan för bland andra Arne Isacsson, Fritz Sjöström och Lennart Rodhe.

 JAN BERGMAN

 
 

070302
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst