Annika Rydenstam
Galerie Oijens
24/2-11/3

NÄR VERKLIGHETEN
TRÄNGER SIG PÅ 

Annika Rydenstam skapar konstverk med ett symboliskt språk
 

Krig och identitet är återkommande ämnen i Annika Rydenstams konstverk. Med bilder och föremål i blandmaterial skildrar hon sina tankar och en påträngande verklighet.
– Jag arbetar inte medvetet efter något tema, utan tar upp sådant som jag funderar på och bearbetar i min konst. Det hela hänger ihop med yttervärlden som upprör och tränger sig på, berättar hon.

Annika Rydenstam bygger sina bilder likt ett collage, där målade ytor kombineras med inristade mönster, tillfogade broderier eller utsågade figurer. Tillsammans bildar det en helhet där kompositionen mellan de olika föremålen skapar dynamik och berättelser.



– Jag tycker om oväntade möten med material. Enkla saker kan bli uttrycksfulla i ett visst sammanhang.
– Jag kan hitta en gammal pannå att utgå ifrån och sedan växer det successivt fram. Detaljer läggs till och tas bort, jag sovrar mycket. På senare tid har jag börjat såga sönder mina bilder mer än tidigare och arbetar med dem som ett pussel.
Ofta får en bild stå till sig under en period, sedan tar hon fram den och arbetar vidare på den i omgångar tills den känns klar. Konstverket ”No arms” har hon arbetat med från och till under tre år.  Tunna skissartade sträck blandas med starkare partier och tydligt utsågade människosiluetter och former som applicerats på bottenytan.
– Det roar mig att få fram ett djup i bilden genom att arbeta med olika skikt, istället för att använda vanligt perspektiv.
Verkets engelska titel är underfundig och syftar både till att bildens människofigurer inte har några armar och till de engelska orden, no arms: inga vapen.
– Jag tycker det blir intressant med dubbelheten.

I några av Annika Rydenstams verk är referenserna till krig än tydligare. Bilder från konsthistorien liksom dagens medierapporteringar har påverkat henne.
– Jag har tänkt mycket på Irakkriget, alla bilder som visas därifrån och på hur onödigt det kriget är. Jag kom ihåg engagemanget innan, hur många sa att det kommer att bli inbördeskrig och nu är det precis det som hänt.



Freeze, ett långsmalt verk som ger känslan av att visa en berättelse genom att motiven presenteras i en rad efter varandra, är ett utav verken med en tydlig krigskoppling. Här finns soldater och en figur med uppåtvänt skrikande ansikte, som känns igen från Picassos Guernica. En referens till civilbefolkningens utsatthet och krig som återupprepas.
– Figuren är en blandning mellan Guernica och en kropp från Bayeuxtapeten, förklarar Annika Rydenstam.
Hon har tittat mycket på den berömda vävnaden som framställer Vilhelm Erövrarens invasion av England med slaget vid Hastings år 1066.
– Den skildrar krigarna och även lite av civilbefolkningen. Den påminner om bilder som pojkar gör när de tecknar krig. En på något sätt frejdig skildring, men ändå rå och ruskig. Det är lätt att dra paralleller till andra krig.



Tidens gång kommer igen i flera bilder, ibland i form av en äldre kvinna, ibland genom en randiga matta, där varje rand är som ett steg på tidens linje.
– Det finns stämningar i mattor, vissa ställen är extra slitna.
Andra figurer som dyker upp är kvinnor i folkdräkt.
– Jag har själv inget personligt förhållande till folkdräkter. Men jag är lite imponerad av dem som använder dem. De tar plats i sina färgglada kläder. Dräkten blir som ett sorts hem, kanske har det något att göra med en identitet i sig själv ungefär som en färgglad fågel, förklarar hon.
Annika Rydenstam är född i Boden, men i huvudsak uppväxt i Uddevalla. Sedan 1984 bor och arbetar hon i Göteborg. Ateljén har hon i det gamla sockerbruket i Klippan.
– Jag älskar att komma ner där och se havet öppna upp sig.
Hon utbildade sig till bildlärare på Konstfack och har utvecklat sitt eget konstnärskap sedan 1970-talet. Sedan dess har hon haft flera utställningar bland annat på galleri Doktor Glas i Stockholm och Bohusgalleriet i Uddevalla.
För tio år sedan började hon dessutom att arbeta med mosaik och har haft flera offentliga utsmyckningsuppdrag i mosaik och betong. Det senaste var en stor utsmyckning till Försörjningshuset entré på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg 2005.
– Visst är det lite besläktat, säger Annika Rydenstam när jag frågar henne om likheterna mellan att arbeta med mosaik och hennes andra konstnärliga skapande.
– Men med mina andra verk skissar jag aldrig, vilket jag däremot måste med mosaiken. Den kräver en planering på ett helt annat sätt.
Hon berättar att skapandet alltid är med henne, till och med in i drömmarna.
– Det kan vara jobbigt ibland, men samtidigt är jag så van, det är min folkdräkt.

Maria Rademark

 
 

070309
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst