GALLERIROND våren 2005

Galleri Mölndal
Göteborgsvägen 1
431 30 MÖLNDAL
19/2–5/3 2005

Bo Åke Adamsson


En resa till Spanien i unga år kom att forma Bo Åke Adamsson både som människa och konstnär. Efter att ha gått Berghs reklamskola kom han in på grafikutbildningen vid konsthögskolan Mejan.
– Då sa farsan: Tror du jag ska försörja dig i 50 år? Jag svarade: Jag ska emigrera. Det var en frigörelse från mina föräldrar, berättar Bo Åke Adamsson som lastade sin Opel Kapitän full och drog söderut.
20-åringen visste vad han ville ägna sig åt.




Han hade målat sedan han var tio, mor och alla släktingar höll på. Han gillade Goya och skulle till Madrid men hamnade i Barcelona, där han gick konsthögskolan Real Academia de Bellas Artes i fem år, 1963–67.
Det var en daglig kamp för uppehället.
– Jag livnärde mig på att illustrera böcker av Gabriel Miró (författaren alltså), Tolstoy och Oscar Wilde. Och på vadslagning i fingerkrok. Det var jag duktig på, säger han och vecklar ut höger ringfinger.
– Jag jobbade ihop med zigenarna och blandade cement, klippte skrot och sålde. Jag gick på ett skrotupplag och gjorde skulpturer. Vad skulle jag göra som är så fattig?
Han fick en god utbildning på skolan men minns en incident.
– Jag har aldrig varit politiskt engagerad men var förbannad på Franco och gjorde en staty av honom med titeln Störta och dö, du eländiga symbol. Jag skrev spegelvänt men lärarna tittade i en spegel och jag blev uppkallad till rektor.
Framgångarna inom det grafiska området med etsning och litografi renderade honom första pris i en tävling och stipendium. Han fick ett påhugg som konstskribent men backade ur när han inte fick skriva det han tyckte.
Han har kallats en nutida Sergel.
– Ja, det är klart han har påverkat. Men i Spanien var de mycket influerad av Michelangelo och Bernini. Sergel gjorde hälften av sina verk efter dem, det går igen. På skolan ställde de upp David av Michelangelo och det var bara att teckna av. På den tiden var det inte konceptkonst och installationer.
Det var en brokig värld som satte spår i Bo Åke Adamssons bilder.
– Slagsmål på en krog bland med munkar och prostituerade. Så var det, sanningen…
En svit mindre bilder har han fogat samman under titeln Mitt liv i åtta bilder (”mitt jävla liv…” säger han). Utställningen omfattar 30 oljor, resten grafik och sex skulpturer i brons. Utsmyckningar gör han mest i smide.
Restauranger är en miljö han gärna lånar i sina bilder.
– Tja, överallt där det händer något. Det går inte att bara äta hallonbåtar, det blir för trist. Det är bättre med engelsk konfekt, säger han och beskriver de olikformade godbitarna som en metafor för spännvidden i konstsynen.
Han både målar och arbetar med grafik i form av litografier.
– De hänger intimt samman. I etsningar är det svårare att ändra. Oljan kan man ändra i det oändliga, säger Bo Åke Adamsson som är en av få som målar direkt på stenen.
– Man tappar fräschören om man håller på och rutar in.
Hans centrala motiv är människan.



– Jag har målat allt från dans och självporträtt. Det har blivit så. Människan är intressant. Relationer.
Ofta finns det en rörelse i bilden.
– Jag har alltid tyckt om dans och balett. Vet inte varför. Kroppsspråket säger nästan mer än något annat.
Han intresserar sig för anatomi och undervisar i kroki.
Det senare märks inte bara på hans schvungfulla människofigurer men också på bilder med hästar, som han målar kraftfulla och springande. Ibland i ett påhittat historiskt sammanhang med fältslag.
När han kom hem till Sverige 1967 sökte han ett ställe med en 15 mils radie från Stockholm och hittade ett gammalt skolhus i Tärna i Västmanland. I kringbyggnaderna, bl a den gamla affären som renoverats med ett roterande torn, har han inrymt två gallerier samt sin ateljé.
– Jag målar ganska flyhänt och går mycket på känsla. Man måste känna, annars går det inte. Han gick vidareutbildning i bronsgjutning på Mejan i mitten av 1970-talet.
Hans stora bronsskulpturer finns på flera håll i landet. I Karlsberg invigdes en 472 kilo tung figur, gjuten i ett stycke, till fallskärmsjägarnas 50-årsjubileum. Han passade på att hoppa från 13-meterstornet och tappade träskorna.
– Det var läskigt.
I Halmstad en vid Rex gamla cykelfabrik samt åtta ballerinor och olika figurer i Tylösand.

JAN BERGMAN



http://www.boakeadamsson.com