Henry Johansson
Skulptur
Galleri Majnabbe
3-18/3 

KUBER MED DOLDA RUM
 
Henry Johansson följer stundens tankar
 
I olika material som brons, trä och marmor arbetar Henry Johansson.
– Jag har velat arbeta med kontraster mellan det grova och det släta, säger han om sina stoder i vit marmor.

En skulptur med kubistiska delar har formen av en blomma.
– Det är egentligen bara det att stenen ska blomma ut så att jag får en verksamhet mellan blocken.
Marmorn hämtar han från Pietrasanta i Toskana, Italien. Han använder mest diamantslip och hugger inte så mycket längre.
Av brons har han format ett tredelat ihåligt klot som var komplicerat att gjuta med sina öppningar. Därefter började han experimentera med kuber som har mindre kuber i sitt innannmäte, ett slags kub i kub i kub. Med öppningar emellan.
– Det var roligt att göra något innanför gjutningen. Den lilla kuben gjorde jag i formmassa och sen modellerade jag i vax utanpå.
För att få tag på vaxen invändigt borrade han ett hål i den yttre kuben från hörn till hörn och körde igenom trådar.
– Ser man till det som händer med konturerna är formen efter en droppe. I förhållande till droppen är allt flytande. Det handlar om hur det ser ut rent fysisikt.
Det är olika ytor på undersidan, som är skrovlig, och utsidan som han slipat på.
– Jag vill markera utanför och innanför i den mer slutna lådan den är som ett fördolt rum. Den andra är trasig med många hål som gör att rörelsen går runt och in. I den första går rörelsen förbi.
Lekfullheten är inte att ta fel på.
– Ja, det är roligt att hålla på. Jag vill helst göra på ett sätt så att det ena ger det andra. Så kommer stundens ingivelse och fantasin. Skapandet i människan. Det är tankar som bygger på varandra.
Han har gjutit på kollektivverkstaden i Klippan.

Från ett pålverk i hamnen kommer gamla stockar av sjödränkt ek som han har haft liggande. Av dem har han huggit skulpturerna På nytt och Drivande.
– Jag känner för träet som legat i leran så länge och aldrig fått bli något fartyg och fått segla till sjöss. Nu blir det av, säger skulptören som fascineras av lystern i det svarta träet från stocken som sprack i två delar när han högg i den.
En resa till Italien har resulterat i teckningar i blyerts och svart krita av ödehus med igenvuxna trädgårdar i olika ljusförhållanden. Ett motiv är från den danska ön Anholdt.
Henry Johansson är bosatt och har sin ateljé i Ödsmål utanför Stenungsund, dit han flyttade 1967. Dessförinnan bodde han i Göteborg men växte upp i Falköping från fem års ålder, född 1927 på landsbygden i närheten.
– En stor del av livet har jag varit lärare i skulptur på HDK.
När han arbetade på skolan hade han beställningsarbeten.
– Nu har jag friheten att göra vad jag tänker för stunden.

Han har sin första separatutställning i Göteborg.

JAN BERGMAN

 

 

 

070311
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst