Ulla Ohlson
Akvareller och glas
Galleri
Kim Anstensen
17/3-11/4

DRAMATISKA KLIPPOR
 
Ulla Ohlson fascineras av havet
 
 Ulla Ohlson arbetar i både glas och akvarell.
– Efter många år har det blivit så. Efter många år på konstskola är det kul att arbeta tredimensionellt, tycker hon.

Det saknas inte plats för både målningar och objekt när hon ska ha utställning.
– Rummen är så tomma ändå och det är högt i tak.
Tidigare målade hon mest i olja men gick över till akvarell. Vilket har likhet med glas.
– Jag kan jobba med transparent glas och med transparent akvarell. Jag kan måla i lager och i vått på torrt.
Hon gick glasutbildningar och lärde fusion, där man bränner amerikanskt planglas i keramikugn och smälter glaset över en träform.
– Jag ville ha något massivt och började gjuta. På Stockholms konstmässa fick jag kontakt med ett glasbruk i Murano utanför Venedig och det uppstod tycke mellan oss. Jag har varit nere i Italien och gjort mycket glas.
Nu samarbetar hon med ett glasbruk i Småland men där kan hon inte göra lika stora pjäser som i Italien.
– De är massiva, så man blåser inte utan bygger upp inifrån och ut. De stora kan väga upp till 45 kilo. Här blir det kanske 15 kilo.
Ulla Ohlson gestaltar klippor med en djup spricka emellan och använder bladsilver på de inre glasformerna i ett objekt kallat Il Dolce (fursten). Den röda motsvarigheten kallar hon La Contessa, grevinnan.
– Jag är så mycket i Italien att titlarna blir självironiska, säger hon.
– Man ska känna att det är ett hantverk, handgjorda på pipa och unika. Ingen är exakt likadan.
Till en blåst blåfärgad pjäs som är både vas och skulptur har hon använt 24 karats guld, helt simpelt kallad Monovas i guld.

Det dramatiska klippmotivet återkommer i hennes akvareller.
– Någonstans har grundmotivet alltid varit havet och Bohuslän. Det här är Kungsklippan i Fjällbacka som jag placerat vid vattnet, pekar hon på en avlång akvarell med en brant klippa som stupar ner i havet.
För att anspela på klipporna i motiven har hon satt upp några motiv på kallvalsad aluminiumplåt, som bildar en bred ram. I dessa bilder har hon arbetat i akvarell men också tempera och goache på tunt bibelpapper (”jättesvårt att få tag på”).
– Det är väldigt skört men starkt i vissa lägen. Om jag väter och behandlar det kan jag jobba med strukturer som finns i alla klippor. Det blir strukturer i ytan som stannar kvar till skillnad från akvarellpapper.



Hon är bosatt i östra stadsdelarna men har ateljén på Stigbergsliden. Med havet nära inpå.
– Jag är jämt ute till havs! Alltid längst kusten på olika sätt, mycket uppe i Gerlesborgstrakten och Fjällbacka. Om jag inte är ute på sjön är jag vid sjön, jag älskar att gå och framförallt springa.
– Jag tar in känslan, kommer tillbaka och skissar. En och samma klippa kan vara helt olika på våren och vintern eller högsommaren. Jag måste komma tillbaka samma tid en dag när vädret är likadant.
Några av hennes glasobjekt är små lådor med en elektrisk lampa i.
– Det ska bli en tittskåpskänsla i det hela.
Hon har gått KV och Dômen och studerat för Arne Isacsson (fyller 90 år 21/3, grattis från oss alla!), George Suttner och Laris Strunke.

JAN BERGMAN

 
 

070317
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst