Peter Hahne
Målningar
Galleri Aveny
17/3-1/4

 
SKULPTERAR I OLJA
Peter Hahne arbetar med upprepning
 
I traditionen av nonfigurativt abstrakt måleri arbetar Peter Hahne.
– Det finns massor av exempel på konstnärer som jag känner släktskap med. Någon tyckte att det var som Brice Marden, säger han.


Det är ett abstrakt måleri som är ganska mycket amerikanskt influerat.
Det finns med men inte så grundligt. Inte så att jag studerar en viss konstnär men det är nästan så att man kan se efteråt att det finns paralleller till den och den, säger han.
Påverkan och idéer kommer från så många håll.
– Också från litteratur, musik och allt jag har runt ikring mig.



De stora målningarna Vita dörrar I-V med stora vitmålade ytor är influerad av en bild av dansken Vilhelm Hammerhöi från 1905.
– Jag är förjust i hans obefolkade rum och stramhet i uppbyggnaden. Han målade figurativt, jag ligger långt ifrån. Men när jag fick idén fanns en sån konstnär med i min skalle.
– Det är inte formen och hur det ser ut som är viktigast utan snarare vad ett konstverk förmedlar. Det kan vara en videoinstallation eller vad som helst.
Peter Hahne arbetar med olja på duk men har gjort en serie akvareller för att se hur tekniken styr en konstnär in på ett visst spår.
– Akvarellen löser upp bilden. Men i olja kan jag skulptera fram målningen. Oljan har en massa och en tröghet som jag jobbar med. Akvarellerna däremot har en gasig upplöst form som står i stor kontrast.

I akvarellerna finns streck som ger intryck av en byggnadsritning ovanpå ett upplöst motiv med färger som flyter ut.
– Det är alltid med i mina bilder. Ett slags arkitektur, något planlagt. I oljan använder jag samma teknik i en upprepning.
Han har målat en serie oljemålningar med fält av färger som fyller en lång vägg, Polychromos 1-9.
– Namnet kommer från en gammal serie färgpennor från en tillverkare. Det är nästan som när man öppnar en färglåda, så ligger allt där. Det har inget med färglära att göra. Jag jobbar intuitivt, det sker i stunden.
– Rent omedvetet har jag hållit på så i många år.

Han jobbar flödigt och akvarellaktigt med oljefärger för att sedan gå på med täckande färg i ett lager i olika fält.
– Jag jobbar mycket med ytan i varje panel. Varje kulör säger till mig om jag ska ta pensel eller spackelform. Det blir ett slags rytm och komposition även i de färgade ytorna. Slutresultatet ska se ut som om det var gjort i en handvändning.
Upprepningen och monotonin är viktig.
– Jag har helt enkelt velat jobba med det och se hut länge jag kan upprepa samma bild och ändå få ut någonting. Det är mer och mer renodlat. En enklare bild betyder inte mindre komplex. Allt annat finns bakom.
– Vi är alltid beroende av något, något slags motsats. Det har funnits inslag i konsthistorien att man inte får se spår av en pensel. Jag har inget emot att det blir vackert. Det håller alla på med, i en eller annan mening. Men det tar sig olika uttryck.
– Jag vet inte vart detta tar vägen. Hur kan en bild se ut? Var finns gränserna? Det är något slags experiment hur det kan se ut så här. För mig kan det det. Annars skulle jag aldrig hänga upp målningarna, avslutar Peter Hahne.
– För mig känns det meningsfullt. Om jag skulle uppleva mig som en kopia vore det förfärligt.
Peter Hahne har gått Konstakademien i Köpenhamn och har sin ateljé i Malmö.

JAN BERGMAN

 
 

070317
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst