Tomas Herngren
Målningar
Galleri PS
17/3-1/4

 
 
 
SÖKER KARAKTÄREN I ALLT
Tomas Herngren målar fysiskt
 
 
 
Porträttmåleriet ligger Tomas Herngren varmt om hjärtat.
– Jag skulle vilja ägna mig åt det ännu mer. Egentligen söker jag karaktären i vad jag än håller på med, säger han.
– Jag vill komma undan schabloner och allt sånt där. En människa är roligare än konst, det är ju så.

– Om jag målar porträtt och har någon framför mig måste jag överge mig själv mer än annars. Ett möte med en människa gör att man kommer längre bort från sig själv.
– Man kan stå och betrakta naturen men då är man själv kung. En annan människa är ett möte jag tycker om.

Är det svårt att hitta kärnan i en människa?
– Ja, Gud, ja. Ibland gör jag det inte alls, det händer att jag ger upp. Ibland går det på en halv timme, ibland tar det ett par år. Då lägger jag undan målningen och gör något annat.

Vad är det svåra?
– Att jag inte kan veta på förhand det som målningen eller teckningen avslöjar för mig. Målningen eller teckningen måste hitta det åt mig. Att måla en människas porträtt innebär en dimension extra.
Många målningar innehåller motiv av en kvinna, t ex stående naken på en veranda i den mörkblåa natten. Det är hans hustru Marie-Louise som står modell ”även om det inte syns”.
– Jag driver ofta grejorna längre än vad som var tänkt från början. Jag utgår från en sinnesbild och inte från fantasin. Den har jag nog av den som den är.



En målning med titeln Målar elever, ett motiv av hans elever på Konstfack som målar i en park, höll han på med i två år. Tog fram igen efter tre och gjorde klar.
– Det är ingen ordning alls. Jag vill att det sker på en gång, men det gör det sällan.
Att ibland undervisa själv är nyttigt även om orden inte är hans uttrycksform.
– Jag är mycket för det icke-verbala. Att bara ta in i stället för ord. Det fysiska intresserar mig, säger han.
– Tänka sig en himmel venoise eller en blank sjöyta. Det innebär en fysisk kommunikation med världen. Som (Edvard) Munch känner jag saker fysiskt. Det ska inte bara vara för ögat, det ska vara kroppslighet.
Han använder breda penslar och breda penseldrag. Men penslarna är flata så det går att ställa dem på sidan och göra nerslag.
– Jag går alltid på attack.

Kärleksbilder är en annan fysisk avdelning som han utfört i en serie om 17 linoleumsnitt i bländande vitt och svart som hänger tätt ihop i rader om fyra.
– Jag hade haft en utställning med pasteller med samma tema. Bara en månad senare hittade jag en platta linoleum och gjorde 16 på raken med utgångspunkt från pastellerna. Jag har tänkt att de ska suggerera ljus.
– Det är ett nästan fosforcerande motljus som om de vore elektriska. Jag satte bara stämjärnet i plattan och drog. Jag har inga bra idéer alls, kommer det så kommer det. Det blir nästan som en filmserie, de ska hänga ihop.

                                                                                      JAN BERGMAN

 
 

070318
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst