Lizz Sharr
Målningar
Galleri Lucifer, Skövde
Till 1 april


I DET MEXIKANSKA LJUSET
 
Lizz Sharr inspireras av resor
 
Färgen är hennes medium, det är formen hon kämpar  med.
– Det ska vara vackert men det måste finnas en spänning mellan färg och form, säger Lizz Sharr.


Hon vill göra det personliga allmängiltigt men också det allmängiltiga personligt.
– Även om en bild är svår att göra ska den se ut som om den är gjord på fem minuter. Där finns Matisse i bakgrunden. Främst vill jag att det ska fungera måleriskt, förklarar hon.
– Jag kan tyvärr inte alltid bjuda på ett budskap. Jag vill bjuda på en positiv upplevelse, men då måste också det negativa vara med, annars fungerar det inte.



Som så många andra konstnärer jobbar Lizz Sharr med allt möjligt annat också. Men bisysslorna har anknytning till konsten, hon arbetar som konstkonsult åt Västra Götalands regionen och lärare på konstskolan Angereds Ateljén.
Men nu är det förstås det egna konstnärskapet som står i centrum. Hon har tagit tillfället vid hornen och visar hela bredden av sitt varierade och mångskiftande måleri.
– Jag är född 1952 och uppvuxen i London. Jag gick på Valand 1976-81, linjen för måleri och grafik. Efter en tid har jag också fortbildat mig inom datakonstområdet med en ettårig utbildning 1995/96.



Resor har betytt mycket för hennes konstnärliga utveckling. Senast satte en resa till Mexiko djupa spår.
– Ljus och färger klingade helt annorlunda i det mexikanska ljuset. Souvenirer jag köpt för deras färgprakt tappade helt intensiteten när jag såg dem i Sverige. Att återskapa den färgskalan blev en konstnärlig utmaning för mig som målare.
Förra gången jag ställde ut här bar mina verk starka spår av en färgskala jag tog till mig från en resa i Bulgarien. De färgerna kom inte igen sedan.

Reserester i den här utställningen?
– Det finns en hel del minnen i form av motiv, bildelement och färger från en resa i Toscana med på den här utställningen. Bland annat köpte jag kadmiumorangepulver och ett lika giftigt lila pigment i Italien och smugglade hem dem. Det är farliga ämnen, men jag måste ha dem för den kraft de ger till färgerna.



Först blandade jag dem med tempera och gjorde bara ränder på dukarna för att det blev så rasande vackert.
Efter några år tog jag fram dem igen och skapade mera komplexa bilder med dessa starka färger som viktig ingrediens. Men nu kan man se hur husfragment som spår av balkonger och vuxit fram ur färgprakten.
Hon arbetar i olika material.
– På den här utställningen visar jag några emaljer. Och några hybrider där jag klistrat in glas i målningarna. Och akvareller förstås. Det kan se splittrat ut, men det bjuder jag på.

Hur ser din arbetsprocess ut?
– Jag målar på fem helt olika målningar samtidigt. Jag söker på olika vägar efter en målning som inte gjorts förut. Oftast söker jag mig fram via färgen och färgupplevelsen.

En målning visar en figur med karaktäristiskt utseende.
– Jag gillar att måla fria porträtt. Den här målningen som heter Fjärilmannen är väl snarast ett porträtt av ett porträtt. Ansiktet som tillhörde en livskamrat som dog, finns med i en del bilder. Ansiktet går över i en fjäril och tillbaka igen.
Hon är fascinerad av ytan som konkretisterna.
– Så stram skulle jag vilja vara. Men så blir det aldrig. Jag söker harmoni i mina bilder, men så blir det tvärtom.…..
– Jag är färgdemokrat. Så det blir olika färger varje dag. Alla färger ska få finnas med i min bildvärld.  Ibland målar jag en färg bara för att jag tycker synd om den.
En målning är en lång akvarell hög och smal som en tapetremsa. På den drar ankor fram, lätta och dekorativa.
– Jag fick ett uppdrag att göra en utsmyckning på ett äldreboende. Tillsammans med två gamla elever från Angereds Ateljén tog jag mig an uppgiften att skapa bilder som är positiva och lättar upp vilken miljö som helst.

BO BORG

 

 
 

Foto på Lizz Sharr: Rune Lindström

070319
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst