Kenneth Börjesson
Målningar
Galleri Stockselius, Skövde
17/3-1/4


ATT SJUNKA IN I MÅLNINGEN
 
Kenneth Börjesson vill skapa ett aktivt lugn
 

Kenneth Börjesson vill skapa ett kontemplativt måleri.
– Jag tycker om tanken att man kan sjunka in i målningarna, säger han.
– Jag hoppas skapa ett aktivt lugn och jag vill bjuda på den mycket speciella känsla som långsamt framväxande bilder kan ge.

Med sina öppna former, kalla dem frökapslar, korvar, sädeskorn eller limpor, vill han skapa en instängdhet som i sin tur skapar både gåtfullhet och nyfikenhet.
– Jag gör numera målningar av mer eller mindre fria former och hus. Jag fabulerar fritt men testar kompositionerna noga innan jag släpper dem. Jag prövar plattheten och struntar idet igenkännande. Ibland känns det rätt. Då går jag vidare och söker efter förklaringen.



Han är kolorist.
– Jag har fastnat i oljefärgen. Det ger ett tillvägagångssätt jag trivs med. Jag jobbar på öppet och det som finns kvar på duken är där för att det är det jag vill.
– Jag jobbar med färgverkan och leker med blicken på ett medvetet sätt. Frånvaron av komplementverkan kan tvinga fram just komplementverkan. Det blir ett slags färgpsykologi. Jag tycker om ansträngningen i måleriet och jag gillar skiftningar i valör.



Kenneth Börjesson är nyss fyllda 50 och bosatt i Brunskog utanför Arvika i västra Värmland. Han fick sin konstnärliga grundutbildning på Kyrkeruds Folkhögskola i Årjäng 1976 -78. I övrigt är han gediget självlärd.
– Efter det har jag jobbat på egen hand. Jag lär hela tiden och det är min drivkraft och lust. Jag studerade naturalism och realism i många år. Jag lärde mig att bemästra att återge det yttre när det gällde komposition, ljus och så vidare. Då, när jag var ung, ville jag göra viktiga bilder som skildrade mina tankar. Men, efter ett tag tyckte jag att det blev platt när jag ”målade av”.



1984 slutade han att måla av och tolka verkligheten.
– Jag lämnade avbildandet. Jag började att titta inåt och därur kom bilder  Jag gick, utan alla jämförelser i övrigt, igenom samma utveckling och bildningsgång som Munch och Picasso.

Hur utvecklades din konst av det?
– Före 1984 skildrade jag situationer med figurer och människor i lika hotfulla situationer. Men det går inte för en konstnär att vara objektiv, så jag tog fasta på mig själv. Jag slutade att jobba med figurer i omgivningen och gick in i mig själv.
– Bildspråket är ett språk för sig. Därför måste bilderna få tala själva. Jag blev nyfiken på det undermedvetna och försökte att på ett intuitivt sätt göra inre bilder. Jag började monologisera med mig själv. Och göra bilder om isolering och ensamhet.
Han målade och målar agrara landskap och många huskroppar.
– Ett fågelperspektiv förstärker utsattheten. Jag ville lämna det realistiska måleriets trygghet. Göra bilder som är öppna, nakna och som fabulerar om osäkerheten, avslutar Kenneth Börjesson.

BO BORG

 

 

070320
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst