Lögn i helvete!
Lorensbergsteatern till 31/3


ROBERT GUSTAFSSON
 
Humorist med rötterna i väster
 

Den västgötska bondkomiken har mer än ett finger med i spelet kring vår mest begåvade humorartist.
Karriären har fört honom till stjärnornas höjder men sinnet för humor är sprunget ur djupet av den skaraborgska myllan.
Vi träffar Robert Gustafsson i personalfiket på Lorensbergsteatern där han laddar upp inför en föreställning av komedi och fars.

Han kommer från Skövde, hans föräldrar, släkt och alla rötter är från denna västgötastad med omnejd.
– Min morfar Wilhelm Andersson kom från Jonsered och var trädgårdsmästare i Däldene nedanför Billingen. Han var den ende i släkten som var spexig och klädde ut sig till kvinna på fester och hade den ådran, berättar Robert Gustafsson.
Pappa Olle (Olof) var född i Kinne-Kleva på Kinnekulle och svensk mästare i cykel 1973-74. Mamma Inger kom från Skövde och var uppväxt i huset bredvid det där Robert växte upp.  Men livsbanan började faktiskt i Södermanland.
– När jag föddes var farsan möbeltapetserare och hade möbeltapetserarverkstad och -affär i Katrineholm. När Wilhelm gick bort flyttade vi in i mormors och morfars hus i Skövde. Där växte jag upp från det jag var sex år, säger Robert Gustafsson och konstaterar:
– Jag är nog skaraborgare i alla fall. När det gäller identifikation, kynnet och sinnelaget. Västgötahumor och västgötaklimax (!), den traditionen…
Sinnet för humor och teater fick utlopp när han och en kompis gjorde revy i Helenaskolan och sedan turnerade.
– Vi fick låna Stadsteatern gratis och körde egna serier i lokalradion 13 år gamla. Första framträdandet för en betalande publik var med Runo Sundberg i Skaraborgsrevyn när jag var 14 år.
– Jag var fascinerad alla knappar och en elektrisk ridå som gick upp och ner. Och ljudförstärkningen. Vi älskade den miljön och ockuperade den.
Att göra konster på scen var inte helt konventionellt.
– Det var ingen annan i familjen som höll på. Det var inte lika häftigt som i dag och ansågs som ganska fjolligt och mesigt. Det var bara moped, handboll, brännvin och brudar som gällde, säger Robert Gustafsson.
– Vi var riktiga nördar.
Men humorn låg nära under uppväxten.
– Det var den traditionen med bondkomik. Som barn satt jag och lyssnade framförallt på min far som berättade historier vid alla jular och släktträffar.
– Vi fick följa med familjen på Casinorevyn som kom på turné. Gick på lokalrevyn och Hagge Geigert.
Han hade bestämt sig för att söka till Skara skolscen i grannstaden.
– Men jag insåg att jag kunde bo hemma. Det blev en brytning med de gamla banden och jag vände på klacken och gick tvåårig teknisk linje. Jag ville ta tag i bandspelarens ljud.
Efter gymnasiet arbetade han med företagspresentationer och gjorde lumpen i elva månader men höll på att bli vansinnig. Sen kom en piruett igen och han flyttade han till Stockholm för att gå den privata teaterskolan Teaterverkstan.
Han ville fortsätta till Scenskolan, sprack i Stockholm men kom in i Göteborg 1986. Samtidigt började han agera i TV-programmet Björnes Magasin.
– Jag ville slippa studielån.
Det finns gott om humoristiska förebilder. Både Robert Gustafsson och hans parhäst Peter Dalle har vuxit upp med Monty Python.
– Men det började med Helan och Halvan och bröderna Marx, säger Peter Dalle efter att ha kommit in från ett ärende på stan.
– De tidiga inspelningarna kommer alltid tillbaka. Det är fantastiskt att de svartvita filmerna från 1920- och 30-talen fortfarande håller.
– Det har egentligen inte hänt så mycket. Äldre skådespelare säger att de blir mer och mer fascinerade av jönseri. Som ung ska man vara märklig...
– …och markera in sig i seriositet, fyller Robert Gustafsson i.
På teaterskolorna fanns förstående lärare men det var inte alla som uppskattade intresset för komik.
– Jag föreslog tajmingövning. De bara skrattade åt mig, avslöjar Robert Gustafsson.
Att spela spela komedi och fars spelar stora krav på artisterna att få publikens gensvar i varje ögonblick.
– Du måste träffa tian. I ett drama kan man träffa fyran så blir det bra, säger Peter Dalle som vet att skådespelarna på Dramaten inte vill ha pajaseri.
– Det handlar mycket om rädsla, de vill inte gå in och misslyckas. Det är en jättestor gråskala mellan komedi och drama, säger Robert Gustafsson

Längtar ni inte efter att göra seriösa roller ibland?
– Vi har inga våta drömmar om Norén. Vi har spelat vanlig teater och vet vad det är. Jag har absolut inget sug efter det. Jag får ut mer av det här än något annat, säger Robert Gustafsson.
– Jag har spelat med seriösa skådespelare som är värdelösa på komedi, fortsätter Peter Dalle och börjar prata om en av våra mest namnkunniga aktörer.
I den engelska farsen Lögn i helvete spelar de två polismän med likheter till Helan och Halvan som ska överlämna ett dödsbud. Den gick bara tre veckor i London men den svenska versionen fyller salongerna.
– De är så snälla att de blir farliga. I tron att vi skonar folk från smärta gör vi det motsatta…
Det har hänt att folk tagit illa upp när man skämtar kring något så allvarligt som döden och lämnat teatern.
– De hade bildat sig en bild redan från början, säger Robert Gustafsson.

Hur kommer det sig att ni passar så väl ihop?
– Kynnet. Vi har samma barnslighet och är pålitliga. Jag är inte så orolig för att Robert får ett skratt, säger Peter Dalle.
– Vi respekterar varandras begåvning, säger Robert Gustafsson och tillägger att de hittade samspelet i Peter Dalles film Skenbart.
Att de är engelska bobbys med svarta hjälmar och gammaldags uniformer bidrar säkert till komiken.
– Vi är som sagopoliser. Med göteborgspoliser hade det inte blivit kul, säger Peter Dalle.
– Batongen är dold i en lång ficka, fortsätter Robert Gustafsson och lägger in en prilla.
Framgången har redan fört med sig samtal med författaren om en fortsättning i form av en ny pjäs med konstaplarna.
– Vi har talat om en ny pjäs där de åker på semester eller får ett uppdrag. De umgås bara men är ju helt beroende av varandra.
När gästspelet i Göteborg är slut ska Robert Gustafsson spela med Loa Falkman i en musikal på Rivierans guldgossar, efter den gamla filmen som på 1990-talet gjordes i en ny version med Michael Caine.
Medan Peter Dalle ska skriva en ny pjäs.

Vilka goda råd ger ni till en ung skådespelare som vill arbeta med humor i dag?
– Gräv där du står. Både Robert och jag har satt igång saker själva, säger Peter Dalle.
– De som är unga och drömmer fortsätter bara att drömma. De blir traditionella skådisar som bara väntar på roller, att göra roller i andras pjäser, avslutar Robert Gustafsson.
– 95 procent av allt vi gör är eget!

 

JAN BERGMAN                                                                          

Scenbild: Mats Bäcker

 

070320
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst