Stenungsunds Kulturhus
Fregatten
18/4

MED SAMARBETE OCH MINNEN FRÅN JAZZENS STORHETER
Featuring: Erik Norström
 

Erik Norström en av våra främsta jazzmusiker på tenorsaxofon välkänd både i Sverige och utomlands har idag sin arbetsbas i närheten av Mollösund på västra Orust.  Här kan han med havet och vinden som ständigt närvarande grannar arbeta ostört med att både komponera och arrangera egen och andras musik. Sedan 50-talet har han spelat med flera av de stora jazzlegenderna och lusten till musiken och det kollegiala samspelet är lika stark och levande idag. Musikkritiker har tidigt beskrivit honom som en jazzartist med en egen självklar stil, med en säker rytmisk balans och en varm, sinnlig ton. En fullblodsmusiker jämbördig med de allra bästa inom den amerikanska jazzen.

Han blev född in i musiken utanför Örnsköldsvik, där båda föräldrarna ägnade all ledig tid åt ensemblespel och sång. Fadern spelade den tidens populärmusik men också amerikainspirerad jazz på piano och dragspel. Erik Norström kommer ihåg hur hemmet fylldes av medryckande, vibrerande klanger och framför allt rytmer, som kändes främmande och lockande.
Musiken hörde  ihop med trivseln och det var alltid mycket folk hemma som spelade något instrument. Det var ett självklart och naturligt sätt att leva. Ljudet av levande musik och musikdiskussioner har jag levt med som barn och jag har nog hämtat mycket hemifrån i mitt yrke.
Föräldrarna övertalade honom att spela piano och senare blev det klarinett i en blåsorkester med ett ständigt turnerande under ungdomsårens sommarlov som följd. Snart föddes ett dixieband ur blåsorkestern och jazzen börjar ta allt större intresse. I tidiga tonåren fick han oväntat en tenorsaxofon i gåva av sina föräldrar och sedan dess har detta instrument   följt honom genom livet.
Vilken glädje det var att få äga ett instrument med en så lockande ton och en sådan skönhet. Det var en dyrbar gåva och jag fattar fortfarande inte hur mina föräldrar hade råd. Kostnaden motsvarade nog två månadslöner för min far!

Sedan följde hektiska och roliga år, då vanligt yrkesarbete varvades med  jazz på lediga kvällar och helger. Märkligt nog räckte tiden till allting. Genom ett radioprogram blev han plötsligt rikskänd som en ung mycket lovande jazzmusiker och redan 1956 flyttade han till Göteborg och blev en del av den legendariska Gunnar Johnson Quintet  där bl a Jan Johansson  och Sonya Hedenbratt ingick och samtliga var betydligt äldre. I slutet av 50-talet blev det också heltidsanställningar på Liseberg och Rondo.
Under dessa år kom många kända amerikanska jazzmusiker till Göteborg och Erik Norström fick chansen att spela med världsstjärnor som Dizzy Gillespie, Oscar Pettiford, Bob Brookmeyer, Dexter Gordon och dessutom Lasse Gullin och Stan Getz. Det blev samtidigt många konserter, turnéer och skivinspelningar med Jan Johansson och Stan Getz  i både Sverige och Norge.

Efter att ha spelat på konserthuset i Göteborg fortsatte vi ofta upp till Chalmers, där Jan Johansson hade sin arbetsbas och så fortsatte vi med jamsession i nya konstellationer.Det var en fantastisk tid med ovanligt kreativa och begåvade jazzmusiker.
Under en kort period var Erik Norström engagerad på kryssningsfartyget Kungsholm och då fick han möjlighet att uppleva New York, där han tillsammans med Stan Getz besökte många vitala jazzklubbar för att hämta näring och inspiration.
New York var en makalöst spännande stad. Jag upplevde faktiskt denna jättestad som trivsam och kände mig direkt som hemma. Det sjöd av liv och skaparlust och man fick en känsla av att allt var möjligt!

Med Beatles inträde i musikvärlden på 60-talet minskade intresset för jazzen dramatiskt i Sverige och engagemangen blev färre för alla jazzmusiker. Erik Norström passade på att skaffa sig musiklärarutbildning och fick anställning vid Partille Musikskola. Här bildade han Sävedalens Big Band  med en blandning av hel- och halvprofessionella musiker och vanliga elever vid musikskolan. Den unika blandningen blev fruktbar och gav storbandet en vitalitet och charmfullhet, som blev omtalad i hela Västsverige. År 1986 fick han ta emot det prestigefyllda Jan Johansson-priset för sina insatser som betydande musiker och arrangör/kompositör alltsedan 50-talet inom svensk jazz.



Senare arbetade han med rikskonserter, skolkonserter  och med regionmusiken och särskilt med Bohusläns Big Band som utvecklades ur regionmusiken. Idag  är han helt fri och obunden men samarbetar gärna med olika grupper runt om i landet när det stämmer och han drar överallt stor publik.  Han fortsätter också skriva egen musik ofta med rötter i 50-talets swing, ballader och blues.
Det är alltid roligt att spela med gamla och yngre musikervänner, eftersom förståelsen är  ömsesidig och går över generationsgränserna,  men det roligaste och viktigaste har ändå varit att arbeta med barn och jazz för att föra musikgenren vidare till en ny generation.

GUN HELLERVIK


Arkivbild 1: Erik Norström, Malte Johnson, Jan Johansson, Stan Getz och Rolf Svensson i Oslo. Foto: Randi Hultin
Arkivbild 2: Erik Norström och Sonya Hedenbratt
 

070322
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst