Nanny Andersson
torrnål
Grafik i väst
28/4-16/5

AVSKALAT OCH UTTRYCKSFULLT 
Nanny Andersson får inspiration från naturen
 

I naturen hämtar Nanny Andersson mycket av inspirationen till sina avskalade och uttrycksfulla torrnålsbilder. Hon bor i Tostared vid sjön Lygnern, vid Fjärås utanför Kungsbacka men i Marks kommun.
– Det är underbart vackert och naturskönt, säger hon.

Naturen är ofta med men hon vill görna skapa en extra dimension och nerv. I en bild finns tre träd på toppen av ett berg i vilket hon lagt in en djup spricka. I en annan ser vi två branta bergssidor men vilka ett stenblock har kilat fast sig.
– Det finns i verkligheten, de två bergen med en sten emellan som man kan gå under utan att den ramlar ner. Förr fanns en grop där man kunde lägga en peng, berättar hon.
– För att göra det mer dramatiskt la jag dit en sten däruppe också, som skulle kunna ramla ner. Jag tycker bilder ska säga något.



Hon har sin grafikverkstad i en gammal ladugård.
– Det var en ren händelse att jag började med grafik. Jag skulle gå en skola i Jönköping och måla men det fanns bara plats i grafik.
Sen dess har grafiken varit hennes inriktning.
– Jag kände direkt att jag ville hålla på med det, att sitta och rista.
Hon ristar varje kopparplåt tre gånger i en tålamodsprövande teknik innan hon gör provet, för att se hur bilden blir.
– Det är spännande.
Hennes resor har satt många avtryck. Hon fick ett stipendium att åka till Island, med ett naket sagolandskap som hon avbildat med renodlade klippor och hav och den flygande labben.



– Det var ett land som passade mig fantastiskt. Island och Irland är raka motsatsen. Irland har grönskan och de smala vägarna. Island de kala klipporna och lavaformationer. Det gjorde ett starkt intryck.
– Jag blev verkligen inspirerad.
Motiv med höga träd är från en resa till Kanada och USA.
– Det är nyttigt att komma ut och resa. Jag har alltid blocket med. Sen är det mycket man får inifrån sig.
Den långsmala hunden med uppåtstående öron och nyfikna ögon, enkelt men uttrycksfullt avbildad med streck, har följt henne genom åren. Gestaltad parvis i olika situationer med känslor som går rakt in.
– Det är hunden avbildad i stället för människan.
Den här gången har hon gjort den ensam ylande i stor torrnålsbild i nio delar, som fyller en hel vägg. Resultatet av mycket ristande.
– Den tog ett halvår. Jag är glad att jag har den.



Att arbeta med grafik i svart och vitt har sina sidor i mötet med publiken. Alla uppskattar inte det enkla direkta uttrycket.
– Jag glömmer aldrig damen som kom in och skrek: ´Ska det här vara konst´. Hon sa till barnet i sitt sällskap: ´Det ska du kunna göra´. Då tänkte jag: ´Barnet kanske, men inte du´. Man får höra en del, avslutar Nanny Andersson.

JAN BERGMAN

 
 

070503
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst