Maritha Östlund
Kraftfull
Målningar
Galleri Art On
4-23/5


  DJUPA FÄRGER OCH   MÄNSKLIGA SYMBOLER
 
Maritha Östlund gillar rörelse i bilden
 

En skimrande sagovärld fylld med symboler. Det är Maritha Östlunds bilder som hon målar i en blandning av akvarell, gouache, svart kinatusch och guldakryl.
– Jag gillar färgsättningen och jobbar med färgskalan så att de harmonierar bra med varandra, säger hon.
– Jag har svårt att avvika från de här färgerna. Det är min palett.

I grund och botten är hon illustratör och satt i en skrubb på en reklambyrå och ritade i tusch och blyerts. Men ville göra något eget.
– Jag började med olja men det gifte sig inte. Det var först när jag fick en goachelåda i present som det lossnade.
Hon upptäckte att det fanns en vattenbaserad färg som torkar direkt och ger intensiva färger. Sen följde en lång period av experimenterande.
Jag höll på i tio år utan att ställa ut.
En nyckel var pappret.
– Jag kan vara ganska hårdhänt när jag målar, bland annat med borste, och kände hur mina händer gick igenom pappret när det skedde saker. Det är rena gympapasset när jag målar, jag är helt inne i det.


Lösningen låg nära till hands. Hon snodde ett grovt papper av sin man som är grafiker och jobbar med kopparstick. Och fann att det har flera fördelar, bland annat att hon kan få en ojämn kant som inte luddar.
– Jag får själv riva den. Jag gillar den råa kanten.
Att inte få färgen att krackelera var en stor utmaning.
– Det får inte torka för mycket. Det har hänt att jag smällt dit ett handavtryck som trillat av.
Handen ser hon som ett signum, samma signatur som urinnevånarna gjorde i hällristningar.
– Det är det närmaste du kan komma konstnären.
En annan symbol i hennes bildvärld är ägget som står för livet.
– Det var så det började. Jag blev intresserad av Hans Hedbergs keramiska ägg och hans sätt att glasera dem. Mina första alster var bara ägg.
Teatermasker är ett annat inslag.
– Det är venetianska masker. Du döljer något. Du kan gömma dig bakom masken. Det skapar spänning.
– Jag har varit sminkös på amatörteater, också. Det är ett sätt att skapa uttryck i ansiktet.
Hon är autodidakt.
– Jag tror att jag föddes med en penna i handen. Vänner och släkt har pushat på. Jag gjorde serietidningar som barn. Jag har alltid ritat något och har haft bra bildlärare. Jag gillar experimentlustan, därför tog det tio år.



Hennes mentor var Göte Höglund, skaparen av Sinnenas Hus i Majoren i Sollefteå, där hon bor. Saknaden blev svår när han gick bort i cancer.
– Jag beundrar ingen konstnär, jag beundrar alla konstnärer. Jag har arbetat som bildlärare men kan inte sätta betyg. Alla konstnärer känner vad som är bra och dålig konst. Det är viktigt att sätta bra material i händerna på barnen.
Hon kan lägga lager på lager för att få djup i en färg. Och gillar rörelser i bilden.
– Jag jobbar med streck. Det händer något och jag blir glad.
Några symboler till. Ödlan står för nyfikenhet.
– Tulpanerna älskar jag. Det är power. Jag är alltid den första att beställa tulpaner i blomsterbutiken till jul.
Som ett nytt inslag har hon börjat måla torso med armar.
– Annars var det mest torso med avhuggna armar men nu jag har behållit huvudet. Ansiktet får betraktaren själv föreställa sig. En bild kan betraktaren se från olika håll.
Några symboler till. Kronan står för stolthet eller makt. Hästen för kraft och styrka.
Avbruten popikon kallar hon en bild med ett glas.
– Jag gillar tjocka popglas med randig fot som Gunnar Cyrén gjorde i mitten av 1960-talet. Nu har de kommit upp igen på auktioner. De är så häftiga.
Humor och värme finns det mycket av i hennes bilder men det stora allvaret kommer fram i en bild med en prostituerad kvinna som är offer för trafficking, översållad av vita händer och försedd med ett slags ögonbindel i form av ett streck.

JAN BERGMAN

 
 

070507
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst