Leif Ericson
Målningar
Galleri Aveny
5-26/5


LEKFULL KUBISM
 
Leif Ericsons bilder har ett berättande drag
 

 

– Jag känner mig så inspirerad över att komma hit och ställa ut i Göteborg, det var ju här allting började!  

Leif Ericson är född i Mölndal och gick på Slöjdis under slutet av 1940-talet.
– Jag lärde mig mycket om både reklam och dekorativ målning, som utbildningen kallades på den tiden både i Göteborg och på Konstfack i Stockholm. Vi arbetade ofta med våra utställningar på Röhsska; det är inte utan att man kan känna den tidens vingslag i kvarteren här omkring.



Sedan gick jag Valands Konstskola tillsammans med flera andra från Slöjdis, till kurskamraterna hörde bland andra Acke Oldenburg och Jörgen Zetterqvist, det var vanligt att man efter Slöjdis sökte direkt till Valand. Där studerade jag konst mellan 1950 och 1955 under Endre Nemes ledning. Nemes var väldigt inspirerande som den centraleuropeiske avantgardist han var.
Numera bor Leif Ericson i Enskede utanför Stockholm men reser gärna och mycket med hustrun Katinka, till Danmark, Frankrike, Italien, till Bryssel och Berlin.
Lekfull kubism skulle man nog kunna kalla stilen i Leif Ericsons målningar; det är mycket som händer i målningarnas alla delar, men det finns också lugnare partier som öar i hans ofta stämningsfulla landskap. Ofta finns ett berättande drag över hans bilder och man lockas att följa hans lustfyllt inlagda figurer mellan målningarna där ett roat leende, minst lika tydligt som i konstnärens ansikte, lyfts fram mot betraktaren. Ibland ser man avtryck av andra upptåg, till exempel att flyga med drake på någon långsträckt fransk badstrand.
Mellan galleriets måleriväggar hänger här och var ett par lustiga spratteldockor, en djurfigur livar upp ett av fönstren och på en vägg hänger ett underfundigt verk, kallat Pragkasper.
– Här har jag lagt in en hel del tidsmarkörer, alltifrån en blå tupp som gal högst upp. Chaplin är med från filmen Moderna tider och flera slags klockor, förutom det stora astronomiska uret på Rådhusplatsen i Prag också ett digitalt intill ett timglas. Människan har verkligen betraktat tiden olika från tid till annan. Katinka och jag är, som du ser, också väldigt roade av kasperfigurer och av commedia dell arte som form, och jag har inspirerats en hel del av Piccolo Teatro i Milano. Vi tycker det är kul att spela för barnbarnen och lekkamraterna på dagis.
Leif Ericson har många roliga minnen från Göteborgstiden; han spelade trummor i både Landala Red Hot Stompers, i Riverside Jazz Band och i Chalmeristkortegen. En gång försökte han och Bo A Karlsson (också trummis, liksom undertecknad) förgäves locka författaren Günther Grass att komma och spela trummor med något av de många banden. Men han hade för mycket om sig efter att ha fått Nobelpriset, så han kunde inte komma. Men i en av målningarna jammar bortgångna storheter som Bill Evans och Lester Young tillsammans i en jazzparadisisk höstträdgård.
– Ja, skrattar han roat. Det är väl litet Autumn Leaves över den där.

 ANDERS THURESSON

 
 

070507
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst