Görel Steg
Målningar
Göteborgs Konstförening
12/5-3/6


MÅLNINGARNA PRATAR
MED MIG

Görel Steg målar utifrån lust och känsla
 
Energin som finns i växandet och livet är källan för Görel Stegs måleri.
– Så här års är det påtagligt när allt bara sprutar upp ur marken, säger hon.

Livskraften är viktig för henne.
– Och så den bakomliggande drivkraften. Vad driver utvecklingen och evolutionen, det kan man bli så förundrad över.
När hon jobbar tänker hon inte så mycket.
– Jag försöker lyssna. Jag börjar vilt och planlöst utifrån en energi eller känsla. Jobbar snabbt men målar över, utgår från det jag ser och ändrar på det. Ofta har jag tagit sönder saker och satt ihop på nya sätt.
Hon arbetade länge med skulpturer i trä.
– Det var ett så påfallande material. Jag kunde ta bitar och sätta ihop och folk kunde se arbetsprocessen. Efter ett tag gjorde jag på samma sätt, målar över och sätter ihop delar och vill att folk ska se arbetsprocessen. Det är inte målet men det gör ingenting.
– Det viktiga är att jag känner lusten när jag håller på. De pratar med mig, sakerna: ”Där behövs det  …” Jag kan bli otålig. Efter ett par månader ser jag bilden med andra ögon, klipper sönder den.
– Lyckligtvis händer det något på grund av otåligheten.



Hon målar i akryl och med vaxkritor.
– Det har blivit på olika papper därför att jag gjort det vid olika tillfällen. Det kan vara en sak jag gjorde för fem år sedan som jag sätter ihop med något nytt. Många bilder är gjorda under en lång tid.

Hur vet du när bilden är klar?
– Det är en känsla, oftast.

Dina underliggande funderingar om drivkraften i utvecklingen, kan du berätta mer om dem?
– Jag har läst två böcker som talar mycket om det här. Suzanne Bröggers Det pepprade suset, som handlar om en kraft i tillvaron som man kan få kontakt med. Den har betytt mycket för mig, jag kände igen något där.
– Brögger nämner Teilhard de Chardin, en fransk munk som var intresserad av evolutionen och skrivit en filosofisk bok. Det är en ogripbar genre. Annars går jag mest på känslan.
Efter en utställning 1995 slutade Görel Steg med skulpturer som hon jobbat med i  tio år. Sen var det tomt en tid.
– Det hände så mycket i mitt liv, jag hade inte så mycket kraft för det. Det var annat som störde mig och som jag måste klara av. Det var tuffa år ett tag.
Hon beslöt sig för att ta upp måleriet i stället.
– Jag började jättetrevande. På ett sätt var det som att börja på noll.
Nu har hon målat i fem år och har sin första utställning med den nya tekniken.
– Jag var väldigt nervös.
Görel Steg har sin ateljé hemma. Hon har flyttat till ett gammalt hus vid Delsjövägen som hennes morfar byggde.
– Äntligen en trädgård. Tidigare har jag petat i balkonglådor. Det är en viktig sak för mig att pilla ner frön på våren och se vad som kommer upp.
Favoritblomman är pioner.



Hennes bilder känns genomarbetade trots att de är spontant gjorda.
– Den där har jag målat om fem sex gånger. Men det som syns har kommit till vid ett hastigt tillfälle, pekar hon på målningen Vinter.
– På många syns spår under från den som hänt tidigare men inte på just den. Jag tycker om att jobba fort och spontant.

Varför?
– För att jag är så otålig till min natur. Jag är noggrann och skötsam men tycker om att chansa och stå på.
Hon vill inte jobba överlagt.
– Så fort jag  försöker göra något som ska uttrycka något bestämt känner jag bara att det låser sig.

JAN BERGMAN

 

 

 

 
 

070517
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst