BÖRJADE MÅLA AV EN SLUMP
Sonia Viktoria Wanner bjuds in världen över 
 

Hon började måla av en slump och är inte så känd här hemma men bjuds in till utställningar världen över. För en av sina landskapsmålningar tilldelades hon silvermedalj vid Parissalongen.
– Det är roligt att komma så otroligt långt på så kort tid. Första utställningen hade jag 1989,  sen har det bara rullat på, säger Sonia Viktoria Wanner.

Den internationella uppmärksamheten började med att hon skaffade sig en egen hemsida på internet. En svensk dam med kontakter ringde och frågade om hon, som målar så här bra, ville ha en utställning i Paris.
– Ja, tack, sa jag.
Samtidigt fick hon inbjudan till separatutställningar i Europe´Art i Genève och Scandinavian American Cultural and Historical Art i Los Angeles.
– Jag ordnade så att alla tre vernissagerna kunde genomföras men själv jag åkte till Galerie Netslé i Paris.



Storming Weather


Sen dess har Sonia Viktoria Wanner fått ta emot mängder av utmärkelser och kommit med i stora konstlexikon. Det är med en viss spänning vi tar bilen en tur ut på landet till hennes gård utanför Kungälv, vackert belägen vid ett stort naturområde.

Hur kom det sig att du började måla?
– Det fanns konstmaterial kvar efter en släkting i familjen. Det fick Ulf, min man, att börja måla. Efter ett par år lade han av men staffliet stod kvar i rummet. ”Du kan väl börja måla” sa han. Jag svarade nej men tyckte att det var synd att allt material skulle förfaras.
– Jag fångades av måleriet och har fortsatt sedan dess. Överraskande var det positiva mottagandet mina målningar fick och också som autodidakt även de offentliga erkännanden mitt måleri fått från olika delar av världen.
Motiven och tekniken gav sig själv.
– Jag hittade ett uttryck på en gång. Jag tycker om naturen och är nästan uppvuxen på havet. När jag var liten var en del av mina släktingar ute på sjön med fiskebåtar. Jag vara bara tre år när jag började komma ut till havs. Det bidrog till att jag verkligen kom att älska havet.



Hon växte upp på Lilla Vegagatan vid Oskar Fredriks kyrka, i ett gammalt landshövdingehus.
Vi hade hörnlägenheten med utsikt över Stora Vegagatan. Inte klokt, egentligen. Alla bodde i ett rum och kök men vi hade två rum och kök.
Men i dag är perspektiven vidare. Hennes måleri har fört henne ut i den stora världen. Just nu är hon via Louvren i Paris inbjuden till en samlingsutställning på Nationalmuseet i Peking i slutet av maj, dit hon skickat tre målningar.
Framgångarna måste höra samman med hennes sätt att måla rörelser i konsten.
– Jag känner havet i mig. Jag tycker att det är lätt att måla vågor, andra säger att det är svårt. Jag målar rörelserna i vågorna som de framstår för mig.
Den stora framgången kom som ett brev med posten.
Sonia fick en inbjudan att få deltaga med en eller två målningar för bedömning inför uttagningen till den världsberömda Salongen i Paris 2005.
– Jag sa till min man att jag tror inte att jag har en chans mot konkurrenterna men skickade målningen Storming Weather eller La Bourrasque. Rätt vad det var det är får jag den tillbaka med ett brev om att jag kommit med.
Inte nog med det. I april 2005 fick hon ta emot den utsirade medaljen i silver. Hon bjöds dessutom ner till Paris för att delta i Salongens stora galamiddag på ett välkänt hotell före vernissagen och fick hälsa på president Jacques Chirac, franska akademiens beskyddare.
– Jag höll tacktal på franska och fick applåder. Jag kan inte språket men fick plugga in talet.
Hon tycker det är roligt med alla lovord och utmärkelser utomlands men uppmärksamheten har inte stigit henne åt huvudet.
– Ibland funderar jag över skillnaden mellan synen på min konst här hemma jämfört med utlandet.
Motivet i den prisbelönade målningen (en strid ström och tallar i blåsväder mot en dramatisk himmel) målade hon efter ett besök vid en fors i Tärnaby i Norrland. Älsklingsmotiven är stormiga hav men därutöver målar hon många landskapsmotiv och stilleben.

Är du naturromantiker?
– Ja, jag gillar väl bäst den stilen egentligen. Du skulle se vilken skog jag har här bakom huset med forsande porlande vattendrag. Det är sådana fina vyer och gott om rådjur, räv, hare och älg som strövar.
Sonia har inte gått någon konstskola men i slutet av sin 18-åriga anställning som assistent åt en professor i arkitektur på Chalmers gick hon kursen Perspektiv och Presentation. De andra eleverna flockades runt henne för att se hur hon gjorde.
– Lektorn sa: Du har inte här att göra, du har det inombords. Det är det enda betyget jag har.



Men de internationella hyllningarna är desto fler. En dag var brevlådan på Häljeröd sprängfylld av ett illustrerat lexikon med konst från 1400-talet till våra dagar där Sonia Viktoria Wanner intar en hedrande plats bland Rembrandt, Renoir och van Gogh.
I ett bokverk över världens mest betydande kvinnor nämns hon bland storheter som Ella Fitzgerald, Indira Gandhi och Rose Kennedy.
En dag fick hon lösa ut en vacker statyett från akademien i Florens, följd av ett brev med smickrande professorsomdömen om hennes ”extrema känslighet och andliga rikedom som tjusar och fascinerar genom sin äkthet”.
– Det är otroligt, alltsammans.

JAN BERGMAN

 
 

070601
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst