Peder Josefsson
Målningar
Bohusläns museum, Uddevalla
26/5-9/9

 
ETT SLAGS JAZZ SOM PÅGÅR UNDER YTAN
Peder Josefsson retrospektiv
 
Det spelar ingen roll hur exakt Peder Josefsson är i upprepningen av de skarpa linjernas spel; det uppstår ändå små färgskiftningar i mellanrummen, avlagringar och oavsiktliga fläckar, som blir kvar och orsakar ständiga glidningar i bilderna när man betraktar dem. Ytans linjer bildar en persienn bakom vilka otydliga skuggor döljer sig, och under det att man blickar in och söker fånga denna undanglidande närvaro, övergår den plötsligt till ett starkt vibrerande skimmer mitt i målningens, till synes, helt rätlinjiga mönster.

– Jag inspireras en hel del av naturen, men jag är ju ingen avmålare utan mina målningar kommer till ur ett ljusspel mellan färgerna som jag försöker omvandla till något helt nytt. Min uppväxt på landet, i Skene, har påverkat mig starkt och fårorna i mina bilder kan säkert ha en sinnlig förebild i nyplöjda åkrar, i myllans ständigt förändrade täthet och struktur, men det är inget som jag direkt tänker på medan jag målar.



– Min utveckling började ungefär 1992 sakta röra sig från realistiskt måleri till ett alltmer abstrakt, ett närmast klassiskt, utvecklingsspann. Jag kommer närmare och närmare en eftersträvad tystnad i mitt måleri, men det får inte gå över den gränsen för då dör det. Det är intressant med äldre abstrakta målare som arbetade mer med volymer, men jag tänker mer på linjer som övergår i ytor. Rytm är viktig för mig – inte att göra tavlor och jag vet till 99 % vad som händer mellan bildernas undermålningar och det jag målar ända ut i bildytan.
– Jag läser enormt mycket, om konst och inte minst om filosofi, och låter mig hela tiden inspireras. Jag har ständigt ett mantra eller en filosofisk sinnebild i huvudet när jag målar. Allt vad jag ser, kanske när du och jag sitter här och fikar och pratar, kan ge en färgassociation som är tillräcklig. Jag hämtar stor kraft ur det sinnliga, hur någon rör sig, ett ansiktsuttryck eller en färgskiftning i hamnens vatten här utanför.



– För inte så länge sedan träffade jag en fantastiskt brun kvinna med en sällsam färgprakt i kläderna; det stod så vackert mot vartannat att intrycket så gott som omedelbart ledde till en målning. Det är som ett slags jazz som pågår under ytan. Men jag har också ett bestående minne av när jag bodde på landet förr, vid en sjö, och isen frös till; det uppstod en säregen svängande ton när någon åkte skridskor där ute. Det räcker mer än väl med sådana minnesbilder för att gå i gång.
Färgen betyder mycket i Peder Josefssons måleri, ofta mättad, tilltalande och intensiv. I senare verk arbetar han alltmer formmässigt medvetet med materialets och färgens kommunikation, ett arbetssätt som sedan lett vidare till nya målningar i än mer skimrande linjer på aluminium, och ofta i mindre format. Redan under studietiden på Valand målade han med starka färger och man kunde i dessa bilder, från till exempel Uddevallavarvet, skönja ett tidigt intresse för bildens förhållande till kommunicerande linjer och mönster.



– Jag är väldigt intresserad av färg, försöker ha ett grunt bildrum, söker inte centralperspektiv, är inte vare sig bra på, eller intresserad av det. Men på senaste tiden har jag intresserat mig alltmer för japansk konst och arkitektur, det finns ett rörelserum där, i dimmor som döljer något diffust bortom ytan. En av de böcker jag läser just nu, jag läser alltid flera samtidigt, är Japanska rum, en avhandling av Christina Fridh. Det gäller hela tiden att se och ta vara på vad man ser.
Aluminium är bra att måla på om man vill ha en yta som är helt neutral, som har en stumhet och som är ett "lågt" material, det vill säga saknar status. Ibland väljer jag, som i den stora röda målningen, kanalplast, polykarbonat, en sandwichkonstruktion som gör det möjligt att över huvud taget kunna flytta en så pass stor målning vars färgmängd också bidrar avsevärt till tyngden. Den är ju faktiskt 2 gånger 4 meter och det går åt kadmiumrött för 400 kronor tuben till kanske drygt 2000 kronor. Det påverkar förstås också priset.

– Jag strävar mot en artificiell färgskala, alltså bort från naturalistiska färger, också det är ett slags antisträvan. Jag jobbar just nu med undermålningarna till en bild på gul botten. Där har jag titanvitt längst in, sedan kadmiumgult och guldockra, och i sista skiktet titanvitt, neapelgult och guldockra. När det är klart börjar jag med det måleri som på olika sätt kommer att förhålla sig till undermålningen.
Han arbetar också med Vajerobjekt med stålvajer så tätt lindad kring ett block att betraktandet blev meditativt; eller som dotterns kompis uttryckte det: "Gud vad jag blir lugn av att kolla på den där!"
– Jag har en god vän som är riggare, både på teatern och av båtar och blev en gång väldigt inspirerad av vajrar som låg utlagda på en kaj. Man kan kanske säga att det också var där jag började upptäcka hur linjer kunde bilda ytor. Innan dess hade jag arbetat med andra former, exempelvis cirklar.
– Jag arbetar också fyrtio procent som en av nio konstkonsulter för Västra Götalandsregionen. Det roligaste med det är att jag, förutom mitt intresse för all slags konst, utnyttjar min kompetens och träffar många olika slags människor.
Nästa utställning är i Borås i november och dessutom befinner sig en turnerande samlingsutställning, där jag ingår, just nu i Vitebsk, i Vitryssland.

 ANDERS THURESSON

 

 
 

070605
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst