KONSTHALLEN SOM INTE ÄR SOM ANDRA
Kjell Åke Gustafsson förverkligade en dröm 
 
Många människor går omkring och funderar vad som hänt om de hade gjort det de ville.
  Det enda jag lovat mig själv är att inte tänka så, säger Kjell Åke Gustafsson som byggde en konsthall i Hishult.

Vi befinner oss i södraste Halland, en bit in i landet från Laholm. Harmoniskt ihopbyggd med det gulmålade Hishults gästgifvaregård från 1884 ligger konsthallen som en modern skapelse i grå betong.
Vi är omgivna av åkrar med jordbruksmaskiner i arbete och snett mitt emot på andra sidan vägen reser sig byns kyrka. Det är stressbefriad landsbygd. Och ett konstcentrum.
Kanske är det den okonventionella kombinationen som gör att konsthallen inte är som andra. Tag bara väggarna i bygget med fem meters invändig takhöjd.
– Det är en speciell byggteknik med fiberbetong på varje sida runt en frigolitkärna som gör att som gör att de får ett säreget utseende, säger Kjell Åke Gustafsson.
– För konstnärerna är det en utmaning att övervinna de gråa väggarna och fogarna.



Var det avsikten?

– Inte ett dugg! Väggarna skulle putsas. Men när vi såg dem växa upp kändes det fel. Det står fortfarande skrivet med snickarpenna, det är avtryck efter skosulor och man ser att det runnit cement.

Vilka förvändningar hade du när du planerade konsthallen?
– Inget var förutbestämt. Det enda jag hade var kakelugnen och spiraltrappan och en vedspis för en fantasibyggnad som jag hade i huvudet.
Kjell Åke Gustafsson drev tidigare ett tryckeri i den vita byggnaden en bit upp på den stora tomten, på andra sidan skulpturparken.
– Jag jobbade som screentryckare åt konstnärer men kunde inte fortsätta, det var starka lösningsmedel. Jag ville komma ifrån det och jobba med utställningar i samband med trycket. Konstnärerna hade jag där ändå.
– Jag köpte en gammal demonterad industribyggnad av en kompis. Det var fantasihuset med flera skepp om 10x15 meter som jag byggde med i huvudet.



Han berättade om sin idé för arkitekter och konstnärer som kom på besök.
– Ingen nappade på det här. De tyckte hela idén var så vansinnig.
Uppdraget att rita konsthallen gav han till Maria Schad, som han träffade som konstnär men också är arkitekt.
– Jag hade ”sett” hallen i anslutning till tryckeriet men hon la det ihop med gästgiverigården så att det funkar med restaurangen.
– Det var att förverkliga en dröm, att få göra det här. Konstnärerna hade jag med mig sen 1970-talet, det var inga problem att fylla hallen. Det var jag helt säker på.
När han såg den första ritningen bestämde han sig direkt.
– Det skulle genomföras men jag visste inte hur. Jag hade inga pengar utan fick låna på banken.
– Jag trodde inte att det skulle komma många besökare. Vi räknade med 1 000 per år. Det hade vi haft efter några veckor när vi öppnade.
Och helt plötsligt skulle alla äta.
– Vi fick sätta igång och bygga ett nytt kök direkt. Och nya toaletter. I snart 15 år har vi hållit på och byggt till.
I sommar är det dags igen, invigning av en lokal om 200 kvadratmeter som ska kunna
användas till matsal och samlingar av konst. Ett komplement till utställningshallen och konferensrummet.

Kan det bli aktuellt att bygga ut konsthallen?
– Ja, men inte så mycket mer. En förändring blir det: Vi ska öppna en del av betongväggen.
Den första utställningen var av Olle Kåks. Inte av en slump.
  Det var den konstnär jag träffade som gjorde mig konstintresserad 1979. Jag bestämde mig direkt att det här var det jag ville jobba med, säger Kjell Åke Gustafsson.
– Jag träffade honom i ett screentryckeri och blev fängslad av processen, doften och bilderna. Jag blev uppslukad av konsten och allt runt omkring den.
Han gick på Grafiska Institutet i Stockholm. Och skrev examensuppsats om konstgrafiska tryckmetoder.
Konsthallen har sex utställningar per år,. Foto eller film gäller för årets första och det är oftast en ny konstnär varje år. De övriga blir med konstnärer som ställt ut tidigare eller haft annan anknytning till konsthallen. Han trycker inte längre men producerar broschyrer och konstböcker som grafisk formgivare.

Vad är bra konst för dig?
– Jag har en viss förkärlek för konstruktivistiska drag. Tyckte väldigt mycket om att jobba med det när jag tryckte. Sen är det jättesvårt att säga. Det är kanske 100 konstnärer som varit här på 14 år.
Han framhåller Lars Gösta Lundberg, Björn Wessman, Peter Hahne och Peter Tillberg.
– Måleriet är jag mycket för.
På utsidan har han skulpturer, bland annat av Staffan Nihlén.



Kjell-Åke är uppvuxen i Hishult men flydde samhället som 16-åring i början av 1970-talet (”en sån håla ville man aldrig hamna i”). Men det gick inte att slita sig loss. Gästgiveriet som startades av hans farfars far har gått i arv i familjen.
Efter åren i Stockholm och Perstorp kom Kjell Åke tillbaka som 27-åring och byggde själv sitt tryckeri, som nu blivit bokhandel och rymmer stort utbud av konstböcker (”vi har bland annat köpt 50 000 från gamla Kalejdoskopförlaget”) samt grafikgalleri.

Dina pojkminnen från gästgiveriet måste betyda mycket?
– Jag fick lära en viss grund för service och respekt för gäster. Jag fick en grund som jag inte tror att man kan utbilda sig till. Man måste växa in i ett företagande som är väldigt speciellt.
Han lägger halva arbetstiden på gästgiveriet, halva på konsthallen och försöker få delarna att bli en gemensam helhet.
Allt mer av konsten kommer in i den anrika träbyggnaden, som rymmer matsal och hotellrum för gäster. Och konsthallen har fått tre hotellrum på det övre halva planet, varav ett med utsikt inåt mot utställningarna.
– Jag jobbar väldigt mycket. Oftast alla dagar i veckan. Jag har ett mål, att det ska gå runt. Och att det ska utvecklas. Eftersom jag inte lever på något statligt stöd måste vi generera varje krona själva, säger Kjell-Åke Gustafsson.
Han har inte ens sökt något offentligt kulturstöd.
– På något sätt är det roligare om det fungerar utan. Jag tror att det smittar av sig i allting om man kämpar för varje besökare, varje kund, varje samtal jag har här. Jag lägger mer energi i det.
Kjell-Åke Gustafsson vill att besöket i konsthallen och gästgiveriet ska generera ett flöde av upplevelser. Inte bara utställningarna utan platsen ska locka. Snittbesökaren åker tio mil enkel väg.
– För besökare på konstutflykt i södra Sverige eller Danmark ska det vara en självklarhet att åka hit och titta lika väl som till Vanås eller Louisiana. Ett givet resmål, avslutar Kjell Åke Gustafsson och tillägger att det är lätt att ta sig till Hishult.
– Det ligger bara två mil från E6 och E4.
I sommar arrangerar Hishults konsthall en omfattande utställning av Björn Wessman som visar måleri och grafik och ska arbeta vidare med sin japanska trädgård. En film om konstnären har gjorts av Janne Forsell.
I en transparent paviljong utan tak på boulebanan i skulpturparken ställer två keramiker ut, Elisabet Svensson och Mari Pårup.

 

 JAN BERGMAN
 



070605
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst