Akvarell genom flera penslar
Dalslands Museum, Upperud
28/7-23/9

STILLA SVÄVANDE KÄRL 
Akvarellen valde Monica Månsson
 
Under hela sommaren har Dalslands Konstmuseum i Upperud ett brett och spännande utställningsprogram med bland annat norsk-svenska EU-projektet Border Art, gårdsmålare, samtida svenskt konsthantverk, broderi, Arne Isacsson - 90 år med två utställande barn och en samlingsutställning med akvarell med några av hans elever under åren.
I akvarellutställningen Akvarell genom flera penslar, olika temperament men samma teknik, deltar Björn Ericsson, Ingalill Sjöblom, Lars Holm, Monica Månsson och Christina Ärlestig, samtliga med en starkt personlig och tydlig framtoning. Genom denna grupp får vi uppleva ljus och mörker, stillhet och renhet, det eteriska och flyktiga, men också kraftfulla experimentella grepp.

Monica Månsson från Småland och Hindås har på senare år blivit känd för sina stilla, rena nästan svävande kärl, som verkar tillhöra en annan värld. Hon studerade grafisk formgivning vid Konstindustriskolan på 70-talet och senare akvarellteknik vid Gerlesborgskolan i olika omgångar. Idag arbetar hon enbart i akvarell och undervisar periodvis både i Sverige och utomlands i denna teknik.
Monica Månsson började med landskapsbilder och stora öppna vyer men fortsatte sedan med att sätta detaljerna i focus och på nära håll undersöka motiv som grönsaker, frukter, verktyg m m . Rost, vittrande material och förgänglighet har blivit levande och skimrande med hennes pensel. Genom att måla i jordnära färger och i många lager får hon fram den tyngd och mustighet som ”rosten” kräver och hon har kunnat utnyttja mönster, bitningar och blomningar som färgen själv ger. Allt inom en stram form. Idag har färgerna ljusnat  och ibland lyser det till av intensivt blått.
–  Motivet är ofta en form som har vuxit fram utifrån en idé eller känsla. Jag skissar länge för att komma fram till proportioner som jag upplever är bra och idén till bilden är oftast klar för mig när jag börjar måla. Sedan händer mycket under arbetets gång. Bilden har en egen vilja och det gäller att vara följsam. Det går absolut inte att tvinga fram ett resultat.
Den mesta tiden använder jag till att planera hur jag ska gå vidare med bilden. Själva målandet går snabbt men det är lång väntan på torkning  och mycket funderande. Så länge det finns ljus kvar i bilden, finns det hopp.



Under de senaste åren har hon blivit uppmärksammad för sin förmåga att lyfta fram stillhet, koncentration och liv i enkla vardagsföremål med ett enträget undersökande måleri. Det är roligt att experimentera och improvisera, leka med imaginära former och att vända och  vrida på ett tema tills det känns uttömt. Genom mängden av skisser blir hon medveten om formen för att slutligen kunna lösgöra den och nå fram till ett halvabstrakt gränsland.
Hon arbetar gärna med en enda tydlig form och idag har kärlformen med alla sina variationer blivit spännande att fördjupa sig i. Kärl har en hel och klar framtoning med både stadga och spännande yta. De är dekorativa men har också en symbolladdad funktion som alla känner till. Ljus och skugga är en del av formen och kan få olika delar att gnistra.
–  Kanske är det så att akvarellen valde mig… Det känns naturligt med den transparenta färgen, med papperets vithet, som gör att ljuset liksom kommer inifrån bilden. Jag söker en stillhet, en enkelhet och en lågmäld färgskala. Skildringen av ljus och mörker är viktig för mig.
När jag målar handlar det om snabba beslut – och lång väntan. Och så det oberäkneliga med färgen….. Det går aldrig att veta säkert hur färgen blir efter torkning. Detta ger visserligen en nerv i bilden, men upplevs ofta som en katastrof, när det inte blir just så som jag vill.
Monica Månsson tilldelades Nordiska Akvarellsällskapets Arne Isacsson-pris 2004 som första kvinna. 
Helen Backlund  är ny chef på Dalslands Konstmuseum sedan förra året. Hon är i botten textilkonstnär från Konstfack i Stockholm men har under senare år bl a  arbetat med kvalitetsfrågor, policy och arbetsinriktning för Nordiskt Akvarellmuseum och varit konstnärlig ledare vid Högskolan i Steneby.
Inför 2007 har hon lagt upp ett digert och brett varierat program för att kunna tilltala publiken under hela året och inte bara under turistsäsongen. Det finns också planer på  att utveckla parkområdet och då arbeta mer projektbundet med  olika skulptörer, trädgårdskonstnärer och andra yrkesrelaterade grupper under en bestämd tid. Utställningar med stora fixstjärnor är intressant men är dyrbart och utnyttjar inte husets kapacitet på rätt sätt.
–  Här finns idag förutsättningar för en bra och bred musei- och utställningsverksamhet som kan tillgodose en stor publik, både lokal och regional och dessutom locka turister. Den omgivande naturen är också härlig med en spännande utvecklingspotential för framtiden som utgör en stor lockelse i sig.
Det gäller att göra samordningsvinster och utnyttja huset  så väl som möjligt genom flera parallella utställningar, som framför allt varar längre. Med vitt skilda utställningstema hoppas jag att vi kan locka hit publiken året om!

GUN HELLERVIK 
 
 

070610
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst