Ardy Strüwer
Lidköpings konsthall
9/6-22/7

SENSUELL SURREALISM
Ardy Strüwer vill skapa optiska orgasmer
 
Folk får en guldklocka och blir bjudna på tårta när de har jobbat 50 år. Jag nöjer med att bjuda på mig själv, konstaterar Ardy Strüwer glatt. Och jag har mycket kvar att ge.

Han är en ungdomlig man strax över pensionsåldern. Med sitt kolsvarta hår, utanpåskjorta och hårband ser han ut som han klivit direkt ut Pirates of the Carabian. Han firar sitt femtioårsjubileum som konstnär. Den första utställningen hade han i Holland när han var arton år. Och det är alltså ett dryg halvsekel sedan. I början av sextiotalet kom han till Sverige för att börja ett nytt liv med sin dåvarande fru. Han hade gått på konstakademin i Haag, och i Sverige sökte han sig till Konstakademins grafikkurser.
I början gjorde han illustrationsuppdrag bl a i Esquire och Folket i bild. Och han gjorde bokomslag till Bonniers förlag bl a PC Jerslids Herr Calvinols resa och Drömpojken.
Och han började på sin sedermera sin framgångsrika karriär som bl a (för han har varit elitfotbollsspelare, kock, filmstjärna och underhållare på TV och mycket annat) bildkonstnär.
Redan 1965 köpte legendariske museichefen Pontus Hultén in en av hans målningar till Moderna Museets samlingar.
Jag ber honom hjälpa Zenits läsare in i hans bildvärld.
-
Jag är ingen ordbajsare, så du får titta på bilderna själv, säger han överraskande tvärt.



Men så börjar han berätta.
-
Jag är en supertekniker i måleriet. Jag kan alla tekniker bättre än de flesta. Och det är lika viktigt som skalövningarna för en pianist. Folk vill föra in så mycket annat och ovidkommande i konsten numera. Religion till exempel. Men min religion är Konsten. Jag gör mycket vackra och tekniskt fulländade bilder idag. Men det har tagit mig femtio år att komma hit.



Hur ska man karaktärisera dina bilder?
- Sensuell surrealism är en bra beteckning som säger mycket. Eller hyllningar till kvinnan. Men, och det är vikigt, bilderna ska tala för sig själva. Betraktaren kan ta hjälp av samtal med konstnären eller eller konsthistorien. Men verket måste alltid stå på egna ben.
Ett viktigt råd fick han av sin vän och kollega, den österrikiske målaren Hundertwasser.
-
Släpp influenserna från Cobragruppen och hitta din särart. Använd de klara färger som finns i dina rötter indonesisk konst.
Och på den vägen är det. Vilka svenska konstnärer är han influerad av?
-
Det sägs ofta att jag skulle vara influerad av Max Walter Svanberg. Det är jag inte. Han är snarare influerad av mig! Men Imaginisterna var fina med i sin surrealistiska dialekt. För av ismerna är det surrealismen som ligger mig närmast. Den har med drömmar att göra. Och jag vill visa varm, senusell och glädjespridande konst. Se mina bilder som optiska oaser. Tavlorna som vilopunkter för ögonen. Jag gör postmodern flower power. Det har folk behov av.Mitt mål är att skapa optiska orgasmer.
Ardy Strüwer bor numera i Provance men är nu i Sverige en längre period för utställningsturnén som är orsakad av femtioårsjubileet. Han ska visa upp sina verk på ett tjugotal platser.
-
Allt jag drömt om som konstnär har blivit verklighet.
-
Det var motigt och negativt från början. Sedan kom fotbollen. Jag spelade på elitnivå med FC Haag. Vänsterytter och uppskattad kollektivspelare. Men jag ville leka mer. Så jag började måla och lyckades också som konstnär och är numera representerad på de viktigaste museerna i i Holland och Sverige.Och jag har gjort massor av TV och film och fått stor uppskattning för det. Min dröm just nu är att ge ut en bok, Memografier av en målare. Den blir klar framemot årsskiftet.



Du jobbar med glas också?
- Jag samarbetar med Johansfors glasbruk. Och jag är jättenöjd med resultatet. Jag ingår numera både i prinsennan Victorias och Elton John samlingar.

 Var har du haft dina största framgångar som konstnär?
-
Det är i Göteborg jag har min trognaste och mest hängivna publik. Där säljer jag sextiofem procent av min produktion och möts alltid av värme och uppskattning.

Inga motgångar?
-
Jag är och har alltid varit mobbad av den svenska konstkritiken. När jag hade två stora utställningar i Stockholm nämndes det inte ens i notisform i stockholmstidningarna.

Vad beror det på?
- I´m loved by the Public and hated by the critics. De vet inte hur de ska ta mig. Jag är vänlig och intelligent och har en helt egen stil som konstnär som inte passar in i deras fack och standardmallar.

Påverkar det dig?
- Jag har upplevt så mycket positivt och så mycket skit att det har uppstått en balans. Jag är en nomad i en verklighet av drömmar. Jag bor i Frankrike och reser precis vart jag vill i fantasin.



Vad tycker du om i den svenska konsten?
- Karin Mamma Andersson och Herta Hilfon är bra. Men min stora favorit i svensk konst är PG Thelander. Och min son Marcel. Han har just gjort en stor utsmyckning på Hotel Anglais i Stockholm.

Och av de unga?
- Den unga konsten idag är ett slags dejavu-ism. Man har sett allt förut. Det blir för teoretiskt och opersonligt. Men mej lurar de inte. Jag är primitiv, men inte efterbliven.

Drömmar för framtiden?
-
Jag har alltid hoppats att jag skull växa. Jag är en och sextiofyra på vintern och en och sextiofem på sommaren. Det har jag lärt mig att leva med. Men jag har vuxit mentalt, och det är viktigt för mig.



Så du är nöjd med ditt liv och dina femtio år som konstnär?
-
Jag lever mitt i min framtidsplan som blivit verklighet. Och jag känner mig tjugo år yngre för jag är kär! Och på det konstnärliga planet har jag hittat och befäst en helt egen stil. Och det är viktigt för mig. Så jag är mycket stolt över de första femtio åren som konstnär.

BO BORG 

-

 

 
 
 

070618
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst