Birgit Broms
Målningar, collage, teckningar
Skövde Konsthall
7/6-11/8

 
FART OCH FRIHET
Birgit Broms söker konstnärlig helhet
 
Birgit Broms har haft skridskoåkare som motiv i många år nu. Det började med iskalla dagar i Kungsträdgården när dottern skulle träna skridskoåkning.
Jag stod i Kungsträdgården och skulle lära min 5-åring att åka skridskor, berättar hon.

Hon hade ett skissblock med sig.
Det var rysligt kallt och skisserna blev stela. Man såg bara en arm och en hand. Jag tecknade skridskoåkarna en och en. Men de blev alldeles stillastående. Fullkomligt värdelösa.
Senare satt hon modstulen i ateljén och försökte sätta ihop figurerna.
Jag sökte rörelsen. Jag kom att tänka på Camille Corot. Han gick upp i gryningen eller tecknade sent på kvällen. Han ställde sig framför sitt motiv, ofta en skogsbacke.
Han började alltid med syntesen, genom att snabbt ringa in konturerna. Och så fångade han helheten, och det är den som är det viktigaste. Och med den insikten gick jag vidare, Satte ihop mina stela orörliga figurer med andra lika stela. Och tillsammans skildrade de exakt den rörelse jag var ute efter.



I skridskoåkarmotivet fann och finner Birgit Broms rytmer och rörelsemönster som aldrig tycks sina. Här åks verkligen skridsko så man riktigt känner hur musklerna sträcks och fartvinden leker i håret. Till denna känsla bidrar varje liten del, detalj kan man inte säga, för i de här bilderna finns inga detaljer.
Bilderna känns realistiska på ett naturligt sätt. Ändå finns ingen naturvetenskaplig exakthet i dem. Proportionerna är egna och vissa kroppsdelar känns säregna, om man nu ska envisas med att se dem som kroppsdelar.
Perspektivet är inget exakt konstruerat centralperspektiv, utan ett konstruerat värdeperspektiv, som får sina proportioner av vad konsten behöver. Det här är bilder fyllda av fart och frihet.
Den konstnärliga helhetsverkan är alltid viktigast, säger hon.
Hennes bilder  blir realistiska genom att hon släpper på realismens detaljkrav och låter totalintrycket bli det dominerande. Det innebär att kroppsdelarna får de proportioner helhetsverkan kräver. Även om det sker på bekostnad av detaljrealismen.

Varför har figurerna så  figurerna så små huvuden?
Min lärare X-et frågade mig det.
Jag svarade att jag inte tyckte att de är så små. Men jag gör dem så för att få kroppen större. Det faller sig naturligt, och jag kritiserar inte min egen intuition. Då gav mig X-et sitt fulla stöd!
Hon gick sedermera över till att göra också collage.
Jag fick en beställning på ett porträtt av Ingmar Bergman. Alla utgick ifrån att det skulle bli en oljemålning. jag hade stora problem med porträttet. Men så såg jag en affisch för en El Grecomålning när jag kom till Paris. Jag skaffade en hade den i min ateljé. Den gjorde att starkt intryck och jag ville inspireras och påverkas av den.
Bergman var liksom El Grecos figurer lång i ansiktet och i kroppen. Jag tecknade med kol på omslagspapper. Lade på vit akrylfärg i ansiktet och på händerna. Och plötsligt föll alla bitar på plats.
När jag vill fotografera henne i utställningen följer hon motvilligt med.
Jag ber henne ställa sig vid en skridskomålning.
Kan jag inte få stå någon annanstans? Av de bilder som tas verkar det ju som om jag bara gör skridskomålningar.
Så vi tar en bild vid en av hennes typiska husmålningar också. Man blir inte klok på perspektivet i de här bilderna, men man blir klok av det. Det är som om många perspektiv blir en syntes.
Här har vi helhetssträvan igen. Tanken likar kubisternas, men även här går Birgit Broms sin egen väg. Hennes uppbrytande av perspektivet är inte analytiskt, utan sensuellt.



Man känner den kvardröjande värmen i fasaderna. Och man känner igen hennes sätt att ladda sina motiv, skridskoåkarna med energi och livsglädje, husfasaderna med de bakomliggande hemligheterna gäckande och pockande på ytan.
Birgit Broms är också välkänd och erkänd porträttmålare. Hon har gjort porträtt av bl a Gerhard Bonnier, Karin Kavli och Inger Alfvén.
Jag börjar alltid med att teckna som förberedelse för målningen. Det gäller att hitta det ansikte jag vill ta fasta på. Och stora personligheter har många ansikten.
Ingmar Bergman tronar i all sin totala självupptagenhet, men porträtten skildrar den inte som en styrka. Och Benny Andersson, hela sveriges favoritmysputte, ser i porträttet precis så där snäll och rund och go ut som han ska.
Men som alltid prioriterar Birgit Broms den konstnärliga helheten. Porträttens styrka ligger i att de också är fullödiga konstverk där det bildmässiga är väl så viktig som den yttre likheten.
Jag kan inte jobba med ett porträtt som inte är lika bildmässigt spännande som mina övriga verk. Att bar hitta porträttlikhet intresserar mig inte tillräckligt. Det är bildmässigheten och helheten som är min utmaning.



Vad gör du nu vid åttiotvå fyllda?
Jag är i full aktivitet. Nu vill jag vill gå vidare. Så jag har börjat jobba med stilleben. Jag målar föremål i min närmiljö som jag ställer upp. Just nu är en skål i glas en stor utmaning.

 BO BORG

 
 

070619
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst