TID FÖR EFTERTANKE
Elsa Agéelii kämpar för det fria broderiet
 

Var står konsthantverket i dag? Skillnaden mot konsten håller på att lösas upp. Det visade ett par utställningar på Dalslands Museum i somras.  

Brodera och fundera - en utställning om nålen, tråden och berättelsen byggde på några av landets främsta textil konstnärer som Elsa Agélii, Nina Bondeson, Kicken Ericsson, Emma Jönsson, Jennie McMillen, Britta Lincoln, Stig Lindholm och Pasi Välimaa.
På affischen stod ”Broderiet är sig självt, Broderiet är ett eget språk, Broderiets bild kan bara nål och tråd framkalla.”



 Museichefen Helen Backund hade talat med olika konstnärer och resonerat sig fram till det här urvalet, berättar Elsa Agélii, en av förgrundsgestalterna i svensk broderikonst
.
– Det var ett tvärsnitt av svenskt broderi av idag, fria uttryck alltihopa. Inte brukssaker och bara dekorativt utan fri och stark konst som utgår från material och intuition.

Konst eller konsthantverk?
Den gamla diskussionen. Många känner sig övergivna av samtidskonsten. Broderi är fritt och slipper ha den teoretiserande konstvärlden på axeln.
Av broderierna i utställningen rymde många berättelser.
 
Man sätter sig ner med nål och tråd. Det tar tid att brodera. Därför lämpar det sig för att berätta. Själva arbetet ger tid för eftertanke. Samtidigt är det ett direkt uttryckssätt. Och det finns så många olika uttryckssätt, det ser man ju här, vart och ett med stark särprägel. Och så finns det en stofflighet, en materialitet som är så typisk för broderiet.



Hon är grundare till Broderiakademin.
 
När jag ser på mitt liv ser jag att jag hela tiden haft olika idéer om hur man kan frigöra människors skapande. Det  gemensamma i mina projekt överhuvudtaget. Med nål och tråd kan man vara mycket fri. Och jag har alltid tyckt att ju fler vi blir desto bättre och ju friare uttryck desto roligare. Och Broderiakademin har idag över 800 medlemmar. Och vi vill verka för allas lust att uttrycka sig. Alla kan vara med för nu är duktighetskraven borta.
Hon hade själv ett antal arbeten med på den här utställningen.
 
Jag tillbringar vintrarna i Marocko. De första åren tog jag med mig tyger, men de räckte aldrig. Nu målar jag på tygbitar jag kommer åt och broderar sen på efteråt.
Flera av hennes bilder har politiskt innehåll.
 
Det är viktigt för mig. Ta bilden Nedräkning t e.x År 2003 när jag var i Marocko frågade folk där mig vad den svenska regeringen sa eller gjorde för att stoppa det som senare blev kriget i Irak. Ingenting svarade jag sanningsenligt.
Jag såg sedan att bilder jag hade gjort vid den tiden förebådade kriget. Jag klippte upp bilden och förstärkte med broderi. Jag tog också med ett brev till statsministern och utrikesministern där vi efterlyste en svensk reaktion.



N
ågra bilder innehåller kapsyler och annat skräp från gatorna.
 Jag läste en indisk bok om problemet med privatiseringen och misshushållningen och den därav följande bristen på vatten. Jag åkte dit och satte mig in i problematiken, säger Elsa Agélii.
– Som så ofta är Coca Cola en bidragande orsak till problemen, genom att de köper upp vattenkällor i fattiga länder för att göra läsk. Och människorna blir utan vatten. Då måste man reagera även i sin konst. Coca-Colas kapsyler och annat plastskräp hittar man i hela världen.

Du har också varit med att ta initiativ till ett centrum för textil konst i Hunnebostrand?
 
Det utbildas många textilkonstnärer och många är verksamma. Men det finns en väldigt liten offentlighet för det vi gör. Så vi vill skapa en visnings och mötesplats för textil konst, konstnärer och publik. Vi kom överens med de lokala politikerna om en mycket lämplig lokal, Gamla Folkets hus i Hunnebostrand. Men när vi kom för att hämta nycklar och kontrakt fick vi veta att nuvarande hyresgäst inte skulle lämna lokalen som det var sagt. Vi blev totalt överraskade och chockade.



Vad händer nu?
Vi har medlemmar över hela Norden. Vi hade redan en inbjudan att flytta våra utställningar, Textil Lys och Minitextil till Textilmuseet i Borås, den 18/9-7/10 med ett avslutande seminarium, 6-7/10 på temat Textila perspektiv i Samtiden .

BO BORG

PS.  På Dalslands Museum visades samtidigt Det är inte som det var att gå längs stranden – naturen som motiv i samtida svenskt konsthantverk. Den innehöll verk av Frida Fjellman, Renata Francescon, Jakob Robertsson och gruppen Uglycute.          

 
 

070729
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst