Håkan Rehnberg
Skövde Konsthall
”jag har liknat det vid en vakt, med dess långsamma cirklande rörelse. För ett ögonblick, var snarare ett gäckande vilddjurs kringstrykande”.
Målningar och skulpturer

18/8-30/9



 
ETT KONSTVERK SKA VARA OUTTÖMLIGT
Håkan Rehnberg vill skapa upplevelse
 

 
Håkan Rehnbergs verk är väldigt påtagliga. Stora format. Målningarna är numera gjorda på akrylglas. Och skulpturerna är stora konstruktioner i tjocka metall- och glasskivor.  Samtidigt är arbetena på något märkligt sätt undflyende och mångtydiga. Dels förstås för att de bär uttryck som inte låter sig fångas in vare sig av orden eller som entydiga identifierbara känslor. Förståelse, om sådan är möjlig, men även tillägnelsen av Rehnbergs verk är en fortgående process, vars slut alltid är en ny början.

– Min konst handlar inte om förståelse, utan om upplevelse. Och förståelse är inte ett ändligt begrepp, utan ett pågående. Ett konstverk ska vara outtömligt, säger han.
Håkan Rehnberg gick ut Konstakademin 1980. Han ställde ut på Thielska galleriet medan han fortfarande gick på akademin. 1980 hade han sin första utställning på Moderna Museet.
De 29 målningarna i hans svit Moira fanns på min dåvarande arbetsplats i början av 1990-talet så jag såg dem dagligen under lång tid. Och jag kan säga att inga konstverk jag stött på har berört mig lika djupt som dessa målningar. Ett gult fält var utspacklat på en blyplåt. Dessa verk förmedlade en så märklig lågmäld intensitet att jag aldrig upphört att lyssna efter deras viskningar.
– Jag målade dem 1988 och de heter Moira, som betyder öde, beskärd del. Det är a la prima-målningar på blyplåt. Sviten byggde på rytm och upprepning, viktiga ord när det gäller min konst. Jag försöker få mina sviter att vara lika och ändå individuella i gestik och kulör. Jag jobbar gärna med färg och vill få den att uttrycka tyngd och motstånd. Just i de målningarna ville jag att den melankoli som finns inbyggd i ett material som bly skulle möta min egen melankoli.
I senare målningar har han jobbat på plexiglas.
– Akrylglaset har helt andra egenskaper än duk att måla på. Det är glatt och transparent. Och måleriet är synligt från båda håll.



På den här utställningen är det många skulpturer.
– Jag försöker skapa objekt som är en blandning av skulptur och arkitektur. Där skapas en intressant miljö för mitt nuvarande måleri Skulpturerna är gjorda av hopmonterade aluminiumskivor med akrylglasskivor och måleri.
– Jag utmanar åskådaren genom att neka honom direktaccess till måleriet. Det måleri som ingår i skulpturerna måste ses över ett hörn. Vad händer med ens egen spegelbild i glasen till ett rum dit ens tillträde är blockerat?
– Jag stammar. Det har påverkat min konst en del. Speglingarna i glaset ger en dubblering. Och chumring som jag använder är måleriets motsvarighet till stamning. Det finns en dubblering också av åskådarrollen genom att jag själv är lika mycket betraktare som åskådaren. Jag ser mig själv göra verket och betrakta det. Däremellan finns en fördröjning jag tror är viktig. Stamningen är en sådan fördröjning. Man kan också se de döljande skivorna i mina skulpturer som den gest en stammare gör för att dölja sin grimas.



Vad säger du om mellanrummen och de omålade partierna i dina verk?

– Jag vill att mina verk ska ha en relation till tomrummet och det främmande. Att de ska ha en existentiell och estetisk form. Jag försöker göra dem abstrakta och på samma gång väldigt konkreta. För det är alltid så att det okända alltid finns och uppenbarar sig i det synbara.

Hur skulle du själv stilbestämma din konst?
– Jag är minimalist, kanske inte i amerikansk mening, utan mera i allmän betydelse. Kanske konceptuell minimalist.
Favoritkonstnär är Torsten Andersson.



Håkan Rehnberg har nyss haft utställningar på Millesgården i Stockholm, i Bonn och på Tessinska Palatset. Närmast på Galleri Nordenhake i Stockholm
.

 BO BORG

 
 

070830
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst