Torsten Ridell
Galleri Imma, Mariestad
Till 23/9


SVART OCH VITT OCH RÄTA VINKLAR
 
Torsten Ridell gör enkla former slagkraftiga

 

Torsten Ridell är som målare sina medel trogen genom åren.
Han gjorde sina första svartvita målningar på sjuttiotalet och hittade efter en tid sin stil. Och den är han obrottsligt trogen än i dag. Tiden står liksom still i hans konst. Han har lyckats göra de mest opersonliga färger och former personliga och slagkraftiga. Ingen går förbi hans bilder utan att titta till, utan att stanna och med sökande blicka begrunda deras vältaliga tystnad.
Svart och vitt och räta vinklar alltså.

Ändå lyckas Torsten Ridell ladda sina bilder med så mycket uttryckskraft. Hans bilder blir av någon underlig mekanism både stiliga och expressiva. Hans enkla svartvita former har kraften att ta rummet i anspråk för att förmera både sitt eget och rummets uttryck. Och han hanterar förenklingen på ett smart sätt. 

 

– 
Jag började som byggnadsingenjör, men kom ut i den värsta byggkrisen. Så jag stack till Paris1969. Jag började på den franska konstakademin och gick där några veckor. Men jag insåg rätt snart att det inte var samtidskonsten man fick lära sig där. Och det var ju den jag var intresserad av. Så jag sökte mig till Universitet de Paris VIII i stället. Där fanns en vilja att bli bättre än Bauhaus, fast på franska, och det passade mig perfekt. Här kunde man kombinera en examen med två tredjedelar konst och en tredjedel ADB.
Han var tidigt ute med det som brukar kallas datakonst.
 –    Jag blev jätteintresserad av datortekniken i ett kreativt skapande, datorn som ett alternativ till palett och färg. Jag jobbade med vad jag kallade för linjepermutationer. När jag gjorde en grafisk upplaga tyckte jag att det var roligare att variera en bildidé med datorns hjälp än att trycka en upplaga med 100 identiska bilder. Och folk minns mina insatser som datakonstnär. På  Elctro Hype blev jag härom året betraktad som en av datakonstens pionjärer.



Han jobbade med datakonst till 1985.
–  Jag jobbade med datorstöd i mitt skapande 1979-1985. Jag tröttnade på ADB, för det var så dyrt och besvärligt på den tiden. Nu för tiden använder jag tärning i stället för dator skrattar Torsten Ridell.
Han blev konkretist.
 –  Jag blev intresserad av konkretismen för det handlar om bilder som inte representerar något annat än sig själv. Den stämde med min strävan att göra en konst med ett så enkelt och effektivt uttryck som möjligt. Och ett mått på effektiviteten får man genom att betraktarens ögon dras till bilden.
Han målar i svartvitt.
  –  Jag har två burkar färg, en svart och en vit och ja läser etiketten noga så att jag inte tar fel, skrattar han med hela kroppen. Man kan tycka att det är fåfängt att måla en svart kvadrat på vit botten, det gjorde ju Kasemir Malevitj för hundra år sedan. Men det konstnärliga uttrycket variera. Det beror helt enkelt på hur kvadraten ser ut och hur målningen är gjord.
Rollern och maskeringstejpen är viktiga hjälpmedel i hans skapande.
 –  Penselskriften i måleriet är helt ointressant i den typ av bilder jag gör. Hantverket ska inte synas och dra uppmärksamheten från bildidén. Den personliga stilen sitter ej i penselskriften, lika litet som en diktares handstil avgör diktens innebörd eller kvalitet.



Hans målningar hänger ofta ihop.
 –   Jag jobbar gärna i serier där den ena bilden är beroende av den andra. De fungerar också ensamma, men då får man bara en del av historien och min tanke.
På senare tid har han arbetat med ett tema kring Newton.
 –    Mina hyllningar till Newton har tyngdlagen som tema. Det är gravitationen själv som hjälper till att bestämma innehållet. Det är ett slags upplösning av den slutna formen, en del av kvadraten ramlar ner. Den frigjorda delen kan falla på olika sätt. Och alla ger bilderna olika uttryck.  Det handlar om förhållandet mellan de olika bildelementen. Det är angenämt att arbeta med de geometriska formerna. Men det är också enormt krävande om man som jag vill ha fram något annat än den geometriska formens egen och inbyggda skönhet. Och som jag ser det är konstnärlig frihet viktigare än skönhet.

Men blir det inte en begränsning att hela tiden hålla sig till svart och vitt?
 –  Svart och vitt är ett konstens antingen eller .Man måste fatta definitiva beslut, lika avgörande som datorns noll eller ett. Till det kommer valet mellan horisontalt och vertikalt. Det är den typen av dualitet jag kämpar med. Och Jag har så mycket ogjort med svart och vitt. Jag vill fortsätta att provocera slumpen.



Svart och vitt blir ju grått om man blandar?

  –     Det går faan i mig inte att blanda in något grått. Det blev grått när du gjort fel och använde suddgummit i skolan. Då smällde fröken en på fingrarna. Om grått är jag helt överens med fröken.
Han gör också skulpturer.
–     Enligt de regler för konkret måleri jag anslutit mig till ska bilden vara tvådimensionell. Då får man välja skulptur i stället för en tredje dimension i måleriet. Ett sätt att lösa problemet är att göra skulptur. Jag ör dem ofta i trä, men ibland, när jag har råd gör jag dem också i sten.

BO BORG

 
 

070909
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst