Mia Frankedal
olja, emalj, glas, screentryck
Galleri Aveny
22 sept – 7 okt

 
UTFORSKAR OCH UPPTÄCKER
 Mia Frankedal arbetar med motsatspar

 
Mia Frankedal är intresserad av utforskandets och upptäckandets processer och framställer gärna tänkvärda motsatspar i sina verk. En av hennes bilder visar till exempel en man som sitter och tittar in i en kvinnas inre via en ålderstigen röntgenkamera. Det är en gammal och liten bild som förstorats och delvis tryckts i silkscreen, sedan har Mia Frankedal bearbetat den med oljemåleri, varpå motivet givits en spännande tidsmässig förskjutning. Överhuvudtaget äger hennes bilder ofta sådana små betydelsebärande anakronismer med lätt skruvad innebörd.

– Screentekniken är ett lika viktigt verktyg som penseln, säger Mia Frankedal. Jag får fram olika distanserande effekter genom att använda varierande tekniker, glas eller emalj, oljemåleri och screentryck. Bildernas inneboende motsatser framträder mycket tydligare när jag kombinerar olika uttrycksmedel. Men de flesta verken är rena oljemålningar.



Mia Frankedal har tagit starkt intryck av Andrées luftfärd; temat återkommer i flera målningar.
– Ja, det verkar finnas något med upptäcktsresor och utforskning som fascinerar mig, likaså rymdfärder. Änglar och resandet i högre rymder intresserar mig också, men inte alls på något religiöst sätt.  
I en målning ser man på ena sidan ansiktet av en ung soldat; på den andra blickar en liten tofsig uggleunge stint ut mot betraktaren.
– Soldaten är japan och kamikazepilot, självmordspilot från andra världskriget. En vän till mig kände honom. Han hade fått sitt uppdrag och hade förberett sig inför att dö, satt startklar i sitt jaktplan när kriget plötsligt tog slut. Han var helt skakad efteråt, av situationens intensiva chockverkan, av blotta tanken att få fortsätta att leva.
Ett växthus går igen i flera av hennes målningar:
– Jag är väl kanske inte så bra på det där med växter. De vissnar ned och dör och går i vila där innanför glaset, och inväntar sina kommande liv ett stycke ned i den mörka jorden. 



Mia Frankedal är ordförande i Konstnärernas Kollektivverkstad ute vid Röda Sten, som har funnits sedan 1974, och arbetar ofta där.
– Det är ett underbart ställe att jobba på; det finns sådana fantastiska resurser att jag nästan måste jobba där med glas och emalj. Arbetet är så lustfyllt och skapande att jag knappt kan hålla mig därifrån.
En glasmålning föreställer en rymdängel; målningen har också ett djupare skikt där man återigen skymtar ett växthus.
– Det är två platt sammangjutna glasfönster som ger den där suddigt skimrande effekten; glas är ju inte bara genomskinligt, man kan ju behandla materialet så att varken ytan eller djupet ser ut som vanligt, utan ger andra uttryck. Det är på sätt och vis samma sak med emalj, fast jag använder en annan sorts färg.



Den unge kamikazepiloten finns också i en annan målning; bitvis övermålad vilar hans ansikte i ett blått dis.
– Man kanske kan se det som ett minne, en "gammal" pojke vars porträtt bleknat. En gång hittade jag en bild i en medeltida kyrka, motivet är ett slags omvänd pietá, en ung kvinna som håller en skäggig gammal gubbe i famnen. Kyrkobildens figurer är säkerligen avbildningar av folk i bygden, men i min målning spelar de en annan roll, som ett intresseväckande motsatspar.

 ANDERS THURESSON

 
 

070921
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst