May Bente Aronsen
Textilmuseet, Borås
25/10 2007 - 17/2 2008


FÖRÄNDRINGAR OCH FÖRNIMMELSER
 
May Bente Aronsen tilldelas Nordic Award in Textiles

För sjunde gången delas i år Nordic Award in Textiles ut av Stiftelsen Fokus Borås. Det är det största priset i sitt slag i Norden, 250.000 kronor. 2007 går det till norskan May Bente Aronsen.
– Priset är en fantastisk bekräftelse på det arbete jag bedrivit under många år, men också en möjlighet till konstnärlig utveckling, säger hon.

May Bente Aronsens textila verk är oftast monumentala och arkitektoniska.
Hennes reliefer med veckningar, perforeringar eller lamellkonstruktioner förändrar rumsbilden. Vitt har hos henne många nyanser, som framhävs av ett spel mellan ljus och skugga. Materialen är ullfilt eller polyesterväv – segelduk – som i gallerform, i täta böljande skivor och håliga konvexa ytor ger en oanad spännvidd, ibland också en svag rörelse med en framskiftande färg bakom.


Ikke naken, ikke kledt. Foto: May Bente Aronsen

Nyligen inviterades May Bente Aronsen till Galerie Handwerk i München tillsammans med 17 andra konstnärer från 8 olika länder. ”Trådens magi” var titeln på utställningen. Gemensamt för alla konstnärerna var att deras verk ofta har en nära anknytning till arkitektur. De gestaltar rummet. Genom ljus- och skuggeffekter uppstår märkliga ytor med stark tredimensionell verkan. Vanligen är arbetena monumentala och strävar efter att uppnå en växelverkan mellan rum, arkitektur och väggutsmyckning. Transparens, täthet, rytm och grafiska drag är påtagliga. Tråden blir förtrollande.
Aronsens bidrag var ”Ikke naken, ikke kledt” (320 x 225 x 25 cm) av vit opak polyester, formskuren i vertikala remsor, som böljade och gav passage åt ljuset, och även tillät förbipasserande att skymta.


Ikke naken forfra. Foto: May Bente Aronsen

I utställningen deltog även Nordic Award pristagaren från 2001 finskan Agneta Hobin med en stor skir textil – typ myggnät – veckad med invävda glimmerband.
En annan större internationell utställning som May Bente Aronsen blev utvald att deltaga i var den Internationella Textiltriennalen i Lodz, Polen, 2004
[1]. Hennes verk ”Nästan utan en tråd” (300 x 300 x 0,5 cm) bestod av utstansad ullfilt. Det var platt och hängde ut i rummet som en genombruten avskiljning. Efter en stunds betraktande uppstod en fixeringsbild, där cirklar i ett intrikat galler tycktes rotera, centralt sammanlänkade med luftiga diagonaler och vinkelrätt med tätare vävbottnar. En rytmisk successiv förändring kunde förnimmas.


Uten tittel. Foto: Eva Schjølberg

De båda verken ingick också i en utställning på Galleri RAM i Oslo 2003. Det var en överenskommelse att de skulle visas där med anledning av att May Bente Aronsen tilldelades Norsk Kunsthåndverkpris 2000. Recensionerna var positiva och ord som ”organiskt, taktilt, rytmiskt, vackert och eteriskt” nämndes.
May Bente Aronsen har även arbetat i metall. En böljande vägg av 60 aluminiumlameller (350 x 700 x 70 cm) reser sig på gården vid Forskningsstasjonen Matre, nordväst om Bergen.


Breaking The Waves. Foto: Jaro Hollan

Den solida, men genomsiktliga skulpturen, kontrasterar mot den strama, något slutna träbyggnaden. Hade personalen kanske föreställt sig ett fängelsegaller? Men skulpturen släpper igenom luft och ljus och är i ständig förändring, beroende på betraktarens position. För att motstå kastvindarna från den närbelägna Masfjorden är den förankrad i ett betongfundament, täckt av en bädd med runda stenar. En mäktig utmaning mot den omgivande naturen. Beställare var Utsmykkings-fondet och May Bente Aronsen fick uppdraget i konkurrens med tre andra konstnärer. Hennes stickord är ”Kretslopp, tidvatten och rörelse”.


Breaking The Waves. Foto: Jaro Hollan



En liknande konstruktion möter vi i ”Ikke naken, ikke kledt”.
Våren 2007 levererade May Bente Aronsen en mjukare väggutsmyckning till kontorslokalerna vid Norges Bank i Shanghai. I vit ullfilt har hon försökt fånga guillocheornamentet på gamla norska 1000 kronorssedlar. De graverade linjerna har omformats och skurits ut till ett sirligt spröjsverk, likt en rosettformad spetsdekor. Sammanfogningarna har givits en imponerande lösning. På baksidan sitter en grön spinnakerväv, som kastar en neonlysande skugga på väggen.
Den 25 oktober mottager May Bente Aronsen sitt pris – Nordic Award in Textiles – i Borås.
Samtidigt visar hon en retrospektiv utställning på Textilmuseet där. Förutom alla förberedel-ser för denna satsning, har hon flera viktiga anbud om utsmyckningsuppdrag.
Redan i september skall två textilier (400 x 800 cm) vara färdiga till Litteraturens Hus i Oslo.
Handarbetets Vänner i Stockholm formskär just nu en tjock, vinröd ullfilt till verket.
Eftersom lokalen skall lämna plats åt flera olika aktiviteter, måste textilierna vara flexibla och kunna rullas upp med motor, vara brandsäkra och ha akustisk förmåga. Det varmt lysande materialet kommer troligen att få ett utskuret mönster. Inspirationen kommer från fyr-belysning, vars suggestiva ljus öppnas och sluts – tankegångar konstnären fick då hon läste Knut Hamsuns ”Mysterier”. Från början hade hon tänkt sig materialet polyester, vilket måste överges på grund av brandfaran.


S.Ö.V.N. Foto: Svein-Erik Tøraasen

Det materialet kommer hon att ta upp igen i foajén till Utdanningsforbundet, till vilken hon planerar en 16 meter lång väggrelief, där lamellerna varierar i höjd och vågräta och lodräta linjer bryts över ytan, ibland till en illusion av vridning. Hon kallar den ”Mellom linjerne” och hänsyftar på boksidor.
May Bente Aronsen ställde ut i HV Galleri i Stockholm 2005, i samband med hundraårsfirandet av Unionsupplösningen. Var det då som hon upptäcktes av svenska arkitekter? Till februari 2008 har hon blivit ombedd att lämna en skiss och kalkyl till arkitektfirman Ahrbom & Partner på väggutsmyckningar till Carl Westmans rådhus på Kungsholmen, som blir föremål för en genomgripande ombyggnad. Det gäller de sju ellipsformade sessionssalarna. Projektledare Martin West vid Statens Konstråd
.
Jag möter May Bente Aronsen i hennes ateljé i en f.d. kontorslokal  mellan Grönland och Grünerlokka intill Akersälven. Det är ännu obestämt hur länge de tretton konstnärerna där kan stanna kvar, eftersom  de hotas av hyreshöjningar. Utrymmena förefaller ljusa och spatiösa och ligger i det centrala Oslo.


Hvit. Foto: Elsie Ann Hochlin

I vårt samtal framhåller May Bente Aronsen att textilkonsten för henne innebär ett hårt arbete, men att det också ger mycket tillbaka. Det är ofta mycket förarbete med skisser och val av material. Hon säger att hon har respekt för hantverket och att det är en god hjälp att ha grundläggande kunskaper i vävtekniker  - och över huvudtaget kunskap om textil ned till fibernivå. Egentligen började det hela med stickning då hon var flicka. ”Den taktila dimensionen” är för henne ännu en viktig dragningskraft, beröringen och kontakten med materialet. Det är lika mycket en känsla som en sammansättning av fibrer. Det gäller också att ha goda kontakter för att skaffa fram nya material, något som kan vara oerhört tidskrävande, och att vid behov kunna köpa tjänster, som t.ex. att låta Handarbetets Vänner i Stockholm skära till filt.
Vi kommer in på hennes studietid och hon nämner särskilt en bok som har betytt mycket för henne: Yoshiko Iwamoto Wadas publikation, författad med M. Kellogg Rice och J. Burton, om reservagefärgning – numera internationellt känd under den japanska termen shibori  - som gav henne flera impulser till experiment. Tillsammans med sin lärare, professor Bente Saetrang i Bergen, gjorde studenterna 1988 ett besök i Senegal. Där stod textil i fokus på ett helt annat sätt än hemma. Den gjordes tredimensionell i de eleganta klädedräkterna, som bars med värdighet och stolthet, även av taxichaufförerna de mötte.


Uten tittel, detalj. Foto: May Bente Aronsen

Att undersöka materialet, att utforska textilens möjligheter har stor betydelse för May Bente Aronsen. Hon vill skapa tredimensionella former och låta ljuset arbeta vidare med textilierna. Runt om i ateljén hänger skisser och förslag, flera i ansenliga format.
Hur långt är det möjligt att gå mellan stabiliteten och skärningspunkterna innan verket faller ihop? Hur långt går det att driva repetitionen?  Det är frågor som ständigt tycks aktuella för henne. 
 
Att hitta nya sammanfogningar utan sömmar har upptagit henne en längre tid. Shanghaiverket och ”Nästan utan en tråd” framstår härvidlag som lyckade exempel, enligt min mening. Aronsen citerar arkitekten Louis Kahn:”Joint is the beginning of the ornament”. Jag finner att hon har en hel del gemensamt med denne “filosof bland arkitekter”
[2] – en stram ren upp-byggnad, alkover som skall ge en raffinerad silhuett, halvcirkelformade öppningar intill fyrkantiga fönster, kontraster och repetition – en ljusets poesi.
May Bente Aronsens engagemang och verksamhet tar mycket tid i anspråk. Medan hon arbetar lyssnar hon gärna på radion eller ljudböcker. ”Man skall inte slåss med tiden”, säger hon.”Saker och ting kommer igen.” Hon vill gärna se fler möjligheter att föra in mer textil i arkitekturen, t.ex. på fasader, men det kräver också bättre kännedom om tåliga och brandsäkra material. Här kommer också digitaliseringen in som ett hjälpmedel.

MARIANNE ERIKSON


May Bente Aronsen f. 1962,
uppvuxen i Narvik och Ålesund, bosatt i Oslo
Utbildad i textilkonst vid Kunsthögskolen i Bergen och Oslo
Hovedfag/Master degree 1991
Representerad vid Norges alla tre Kunstindustrimuseer samt Norsk Kulturråd
Kunsthåndverkspriset 2000
Retrospektiv utställning i Textilmuseet, Borås 26/10 2007 –

Fotnoter:
1
Utställningen startade 1972 och arrangerades 2004 för 11:e gången. En konsult i varje land väljer ut tre konstnärer att med ett verk representera landet.
2 Isamu Noguchi kallade honom ”a philosopher among architects”

Porträttfoto: Jan Berg

 
 

070921
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst