Henriette Ousbäck
Textil
Galleri Majnabbe
22/9-7/10



 TRÄDGÅRDEN SOM KÄLLA
Henriette Ousbäck älskar sina blommor


 


Sedan hon gick ut HDK 1973 har Henriette Ousbäck hållit på med textil.
  Jag trivs med det, säger hon.
– Jag tycker om att sitta och sy. Det är något väldigt fysiskt med det. Det tar sån tid. Jag får lov att sitta länge. Och hinner tänka efter.

Det textila skapandet innebär en kontrast mot arbetet på Göteborgs inköpsavdelning, där hon köper in konst till stans arbetsplatser.
– Det är extremt socialt. Då är det skönt att gå in i sig själv och samla ihop sig igen. Jag har jättemycket nytta av det.
Sedan hon flyttade till huset på Hisingen, Björlandavägen ut, och äntligen fick en trädgård har hennes bilder fått ett nytt innehåll.
– Jag älskar min trädgård och mina blommor.
Den sibiriska vallmon har hon gjort stor och i eldigt rött.
– Det var en utmaning att gestalta den. Den är så spröd. Det gäller att bibehålla karaktären.
Liljorna är en pendang.
– De har faktiskt växt i min trädgård. Jag tog fotografier och la in i datorn och jobbade med så jag hade en förlaga.
Hon ökade kontrasten.
– Det är mer spännande när det är mörkare runt om.


Liljor, broderi 49 x 49 cm 2007

Arbetet tar lång tid och hon har delat upp blommotiven i rutor så att hon kunde jobba med varje liten bild för sig men ändå få ihop en helhet. Det kan ibland få oväntade följder.
– En kollega och jag var i Afrika och jobbade med barn och konst. Då hade jag med mig den sibiriska vallmon och jobbade med…
I några bilder i blomavdelningen visar hon prov på sitt intresse för en broderiteknik från den gamla bayeauxtapeten, som ger ett annorlunda resultat.
Hon har alltid haft en förkärlek för svart och vitt i textila collage, det märks inte minst i den två meter höga bilden Tarot, byggd på den traditionella spåkortleken som gav upphov till den vanliga kortleken.
– Jag gjorde om korten till egna bilder och satte ihop. Narren, den oskuldsfulle, är omgjord till foster och det handlar om hans livsresa genom 22 kort.
Hon använder maskinbroderi men arbetar oftast för hand.
– Maskin går fortare och ger ett annat uttryck. Jag kan få fram något annat än med hand. Jättetäta ytor med ett annat utesende.



Bilden glänser på sina ställen av metalltråd i svart, vitt och guld och kopparlikt lila-rött. I kanten på jättebilden har hon använt screentryck som en lekfull inramning.
Bredvid hänger hennes smått surrealistiska fantasilandskap Orosmoln på låg höjd, också en kombination av maskin- och handbroderi.
– Det var från början tänkt som älvor som dansar i dimman över fälten. Men det såg ut som moln!
Oceanisk rörelse är en bild i samma stil med märkliga naturkrafter som snurrar och bildar en snäcka vid ett hav. Men det kan vara något mer.
– Det blev ett öga längst in i virveln. Jag tänkte på Poseidon, något slags havsgud.



Skulpturala figurer i form av änglar är en annan sida av hennes uttryck.
– Jag började arbeta tredimensionellt på 1980-talet och tycker det är kul. Jag leder ofta kurser i fritt broderi och hade givit eleverna uppgift att gestalta feer efter en dikt. Det fick bli änglar i stället.
Också läraren fick en impuls.
En älva är inspirerad av den keltiska mytologin. Banshee är ett kvinnligt väsen som vandrar vid övergivna floder och tvättar blodet från de dödas kläder. Hon uppträder som flicka, kvinna och gammal häxa.

Det vilar något sakralt över dina bilder?
– En del säger det. Jag vet faktiskt inte. Det kanske är den här lokalen som ger det intrycket, säger Henriette Ousbäck och tänker på de vita pelarna och den altarliknande upphöjnaden längst fram.
– Man väntar nästan bara på att prästen ska komma och ställa sig...
En av hennes äldsta bilder i blått hänger med ännu, Bilder från en blå planet från 1990-talet.
– Jag tycker fortfarande om den. Det är som att se ner i vatten, det strömmar. Men det kan också vara en nebulosa.

JAN BERGMAN


 

Brinnande sten, broderi 2007, 48,5 x 62 cm 

Bild 1: Och sedan började det att blomma, broderi ca 50 x 50 cm
 

070928
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst