Mona Wallström
Hälsningar från Plywood Palace
22/9-16/10

 
ETT RUM TILL SMYCKENA
Mona Wallström gör allt i plywood 



Man ska inte ha förutfattade meningar om vare sig smyckeskonstnärer eller material. På galleri Sintra visas en utställning med arbeten av Mona Wallström, där så gott som allt; smycken, möbler, tapeter och själva utställningslokalen är gjorda av plywood!!! Ja just det de där praktiska byggskivorna, som på svenska har det prosaiska namnet kryssfaner, visar sig ha många estetiska sidor.

Hon kommer från Norrbotten. Gick på Konstindustriskolan i Göteborg 1980-86. Utbildade sig till metallkonstnär. Men är väl mest känd som smyckeskonstnär.
Utställningen är inrymd i ett specialbyggt rum i rummet. Byggt av plywoodskivor förstås. Till vänster om ingången står Greetings from Plywood Palace skrivet.
– Namnet betecknar en fingerad plats där allt är gjort av plywood. Utställningen är som ett vykort därifrån. Det är tapetserat av en randig tapet. Jag har limmat ihop kantbitar och fotograferat dem och gjort tapeter efter mönstret. Det ger både en sextiotalsaktig och modern prägel. Jag har gjort allt av plywood för att förstärka intrycket.



Konceptet är helt genomfört så att rummet är möblerat med märkliga möbler som står på en rå, men effektfull, plywoodparkett.
– Jag har gjort rummet som en accessoir till mina smycken. I Norrbotten där jag kommer ifrån finns en slöjdartradition jag bär med mig. Och randigheten intresserar mig. Jag vill använda den för att fördjupa och låta räderna förtydliga formen. Och jag vill förstås skapa nya mönster med plywoodrandningen som grundmaterial. Det skapar geometriska mönster. Och randningen förstärker det tredimensionella i t ex en skålform.
På ett högt bord ligger ett diadem och en brölloppskrona.
– Plywood avdramatiserar diademet. Jag vill göra detta smycke, som det ju så sällan är situationer att använda mera vardagligt. Och med den här brudkronan vill jag ge ett konstnärligt alternativ till den konventionella i metall. Och det höga bordet som bär dem så fint kallar jag svanbord efter benens krökning.
Ett smycke består av tjugo kors. Genom intrikata kombinationer av former och mönster är de alla olika.
  Kalla det halssmycke eller radband. Det kan användas som knuten på näsduken som stöd för minnet, för att komma ihåg.



Ett par halsband heter Good Luck respektive Bad Luck. 
 Jag har skurit ut blomformer. Och i det här fallet har jag faktiskt förstärkt och förtydligat plywoodens mönstret med litet färg. I ett annat smycke arbetar jag med blomställningar som passar ihop just därför att de är så lika.
Några askar som ligger på ett bord har en särskild historia. 
För ett par år sedan fick jag en inbjudan av en amerikansk gallerist. Vi skulle göra chattelainaskar. Det är en ask, en gammal smyckeform från 16-1700-talet där asken hängdes i midjan. Vårt uppdrag var att skapa en ny chattlain till en speciell person. Jag valde Linné. Denne välorganiserade systematiker ville jag skildra med plywood som är ett så systematiskt organiserat material.
– Utställningen turnerar över hela världen . Den har just varit i Tallin och ska vidare till Aten, Rom, Belgien USA med flera platser. De askar jag visar här är en variant av den som ingår i den utställningen.



Hon har en separatutställning i Edinburgh som heter Evidence.
– Jag har utgått från upphittade föremål jag gjort en historia kring. Och så är jag med på jubileumsutställningen på Röhsska förstås.

Är du konsthanverkare eller designer?
– Smyckeskonstnär!

Hon är en av dem som jobbar med Galler Hnoss (betyder juvel på fornnordiska). Det är ett av gallerierna på Konstakademin.
Det internationella smyckesgalleriet som fyller tio år i år har bjudit in alla som ställt ut på Hnoss för att göra en jubileumsutställning. 77 svarade ja, och tillsammans utgör de utställningen Hnoss Depended som visas på Rhösska till och med november.

BO BORG

 

 
 

071005
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst