Åke Nordström
skulpturer och teckningar
Galerie Oijens
29/9-13/10


LÅGMÄLT LIV OCH STILLA RÖRELSE
 
Åke Nordström  låter naturen berätta en historia
 

En stillhet full av lågmält liv och försynt rörelse präglar Åke Nordströms skulpturer och teckningar.
Jag är verksam i Göteborg och har varit det sedan jag slutade på Valand 1975. Jag har också bott och arbetat i Paris under ett år som var viktigt för mig. Jag jobbar vid sidan om mitt eget skapande som lärare på Hovedskous konstskola och är också verksam som lärare vid Göteborgs folkhögskola.

Han visar skulpturer och teckningar.
Det handlar mera om naturen än naturen som motiv. Jag använder bilder av naturen för att beskriva något annat. Naturen får berätta en historia. En skulptur kan till exempel beskriva flödet i vatten. Naturen ligger nära mig. Jag tar med mig många intryck och känslor från de 2-3 månader om året jag är i Jämtland.
Det är många sjöbilder både bland skulpturerna och teckningarna.
Jag har många funderingar kring sjöars volymer. Vilken form har till exempel en bottenlös tjärn?



En förenklad och stiliserad husform återkommer bland sina verk.
Det ligger ett kapell vid en gammal kultplats i ”mitt” Jämtland. Det lilla huset har alltid fascinerat mig. Jag har bl a gjort en bild av kapellets form ur minnet. Dess väggar är gjorda av skiffer jag hittat vid sjön. Jag ville se om jag kunde omsätta minnet och de känslor det bär till tredimensionell form.



Han befinner sig i en skulpturtradition.
– Det finns influenser från många håll. Men mest gör jag nog min egen resa. Mer än annan konst är jag intresserad av att se och visa hur olika material som trä, mässing, brons, glas och betong fungerar ihop. Jag vill undersöka materialens olika uttrycksvärden. Jag är mycket formellt intresserad och jobbar mycket med komposition av skulpturens element. Jag arbetar mera sällan med enskilda element.
– Jag gillar engelska skulptörer, till exempel Caro och Tony Cragg.



Åke Nordströms bilder betyder vad de föreställer.
– De berätta sin historia t ex om ett flöde. Bilden av älven blir en metafor för en svårbeskriven, men påtaglig känsla. Älven följer allt som hänt, hur livet har flutit. Det handlar förstås också om tiden och dess flöde. Och när man arbetar hela tiden blir det också en rörelse i arbetet. Det finns en konsekvens i arbetet.
– Man hittar nya vägar, även om de ibland tillfälligtvis för bakåt. Konsten är en instabil vandring. Men man får alltid ner en fot till slut. Jag känner en närhet till poesi, men också till mellanrum mellan ord och materialen egenuttryck.



Hur är förhållandet mellan dina teckningar och skulpturerna?
– Teckningarna bearbetar egentligen samma problem som skulpturerna, fast tvådimensionellt. Motiven är ungefär desamma. Det är minnesbilder. Synteser av naturupplevelser.
Hans ideal är lugna, stillsamma bilder.
– Jag skyr spretiga våldsamma uttryck.

BO BORG

 
 

071012
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst