Hasse Karlsson
Akvareller
Galleri Rita
29/9-11/10


FÖRSÖKER FÅ TAG PÅ VÄDRET
 
Hasse Karlsson målar stämningen i slitna miljöer



Skickligt utförda akvareller är alltid uttrycksfulla. Hasse Karlsson visar hur det är möjligt att fånga minsta nyans i ljusdagrar och taktiliteten i olika material med den svåra och motsträviga  akvarelltekniken.

Bosatt i Vitemölla på det vackra Österlen men med rötterna på västkusten. Han bodde i Kungsbacka i början av åttiotalet och gick ut Konstfack 1980.
Sedan gick jag en kurs i akvarellmåleri för Arne Isacsson. Jag kände direkt att akvarellen var mitt uttryck och sen dess är jag fast. Jag har vid sidan av mitt konstnärskap jobbat som gästlärare på Gerlesborgsskolan.
Han hittar sina motiv hemmavid.
– Jag tar med mig en bunt uppspända våta akvarellpapper och ger mig ut i min närmiljö. Är det dåligt väder målar jag inomhus. Annars trivs jag bäst i landskapet. Jag söker upp platser där jag får avstånd att jobba med.
– Och så är det förstås ljuset över landskapet jag vill åt. Och det skiftar ju hela tiden, så jag blir aldrig färdig. Jag målar både landskap och stilleben. Och jag är mera intresserad av ljus än färg. Och jag vill gärna få tag i vädret och den känsla olika väder har. På den här utställningen är det mest motiv från Österlen och det är nog typisk för mig numera.



Att måla akvarell handlar mycket om träning och fingertoppskänla.
– Man kan ju just inte ändra utan får kassera i stället när det inte fungerar som det ska. Ju mer man jobbar, desto fler nya motiv och utmaningar ser man.
Jordfärgsskalan är typisk för Hasse Karlsson.
– Det är sällan är några människor i mina bilder. Däremot spår. Ofta handlar det om miljöer som slitits och bedagats. Dess färger har bleknat. Och jag följer inte den yttre verkligheten.
Hans ”inre öga” vill att han skalar bort oväsentliga detaljer.
– Bilduppbyggnaden gör att man måste rensa och lägga tonvikten på en viss detalj. Mina bilder ser ut som avbildningar, men åker man till platsen ser man att de inte är det. Men stämningen hittar man nog.



– Jag är en modern akvarellist. Jag vill få färgen och penseldragen att gå rakt på motivet. Inte som förr då man ofta tyckte att akvareller var färglagda teckningar. Det blir en helt annan känsla. Jag har tre penslar med olika karaktär. Det är dom som ska göra jobbet.

Det vilar en ödesmättad stämning över dina bilder?
– Jo, det blir litet kargt och vindpinat. Man får placera in sig själv i bilden i stället för de människor jag inte målat. Målade jag folk blev bilderna upptagna. Och jag vill att man själv ska kunna  känna hur det är att vara där.
De gamla bilarna som dyker upp ibland blir ett slags påminnelser om tidens gång och livet och döden.
– Någon har ställt en gammal bil i en lada för att den kan vara bra att ha någon gång. Men nu är det ingen idé längre. Det är för sent. Sådana känslor vill jag försöka få akvarellen att gestalta.

BO BORG

 

 

071013
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst