Eva Orrsjö
Olja 
                    
Art Venue Gallery
27 okt – 17 nov

EN MÄNSKLIG GLESBYGD 
Eva Orrsjö använder måttfulla klanger
 

Eva Orrsjös målningar är tilltalande i flera bemärkelser. Bilderna tycks framställa ett slags mänsklig glesbygd, ensamma hus eller två hus, rätt nära varandra på höga, lika glest granbevuxna kullar med rymden tindrande över jordens kalla rund. Kanske inte precis tindrande, men ofta hänger månen, kommande eller i nedan, ett stycke ovanför dessa, ibland ödsliga, orter. Färgernas ofta måttfulla klanger signalerar ett svävande tillstånd mitt mellan romantik och smärta.

– Det handlar verkligen inte om realism, jag tycker inte ens om granar. Någon skrev om mitt måleri att det är "humor med stort allvar", ett träffande uttryck för vad jag försöker åstadkomma, säger hon.



Det är svårt att sätta fingret på vad det är i Eva Orrsjös färg – och motivval som i mötet mellan de båda skapar den lätt melankoliska musik, som hennes bilder ofta ger uttryck för.
– Jag gillar att måla med vanlig olja, aldrig akryl. Oljan har en sådan spänst. Jag är oerhört noggrann, blir jag inte nöjd så ändrar jag och går vidare; resultatet måste bli något som säger någonting.



Det är jätteviktigt att färgen fungerar klangligt. Annars börjar jag om från början, sandpapprar ned, lägger ny grundfärg och ger motivet en andra chans. Man kan inte alltid råda över färgkonstellationernas effekt, så om målningen faller, om den dör, så är det bara att börja om.
– Men jag trivs med att ha en utställning framför mig, att ha något att jobba mot. Jag lyssnar mycket på radio, på senare tid har jag börjat med ljudböcker medan jag arbetar. Jag är en vardagsskildrare som gillar vardagen, behöver inte så mycket spektakel omkring mig, jag bor mitt i stan och har ateljén hemma. Jag är ingen "gruppmänniska"; med det menar jag att jag inte vill placera mig i något fack.



– Jag kan se att jag har ett behov av att vara ensam – har inget jobb – får klara mig själv. Jag har ju familj och goda vänner men i min konst är jag väldigt ensam. Mitt måleri kräver en väldig ärlighet; jag sneglar inte på någon annan konstnär.
– Det blir som det blir; jag tänker inte så mycket, det viktigaste är att det ger en känsla.

ANDERS THURESSON


 

 

 
 

071025
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst