My Fair Lady
Göteborgsoperan
Till 16/3 2008

VIKTIGT ATT 
GE SIG HÄN
Niklas Andersson i vågad My Fair Lady

 
 

 

– Jag har haft en otrolig tur och är väldigt tacksam för allt jag fått göra. Jag har varit på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Niklas Andersson gör en av huvudrollerna i musikalen My Fair Lady på Göteborgsoperan och är ödmjukheten själv.

Vi tar en fika ett par timmar innan han ska in på scen.

–  Jag får väldigt mycket ut av föreställningen, säger Niklas Andersson men erkänner att det här egentligen inte var hans melodi.

– Jag har aldrig varit speciellt förtjust i My Fair Lady. Det är en klassiker som är mer åt operetthållet som kan kännas lite mossig, och jag ville göra modernare och tuffare föreställningar som Les Misérables och Miss Saigon.

– Men är det någonstans jag ska göra My Fair Lady är det här på Göteborgsoperan tillsammans med det här fantastiska teamet som vågar ta ut svängarna och har resurserna.
Det är första gången han samarbetar med regissören Rikard Bergqvist, som gjort bearbetning och översättning.

– Jag har aldrig varit så nervös inför en audition, erkänner Niklas Andersson som hört alla uppskattande ord om stockholmarens uppsättningar av Rocky Horror Show och Stoppa Världen!

– Han är väldigt krävande, bestämd och perfektionist ut i fingertopparna. Och grymt noggrann med textningen.

Niklas gör rollen som Freddy som blir kär i gatflickan Eliza, spelas av Thérèse Andersson.

– En väldigt glad och positiv kille, men en roll som inte har tilltalat mig tidigare. Har tyckt att Freddy var ganska trist som bara står där och sjunger rakt upp och ner och drömmer om Eliza.

– Men nu när vi bland annat använder oss av två statyer som får liv under sången blir det hela till ett härlig och roligt shownummer.

 

Som Freddy tillsammans med Trevor Lewis och Lisette Pagler som statyer. Foto: Ingmar Jernberg

– Det är jättestort att vara med i en helt ny My Fair Lady, som verkligen är en ´upphottad´ version, där Elisa får Freddy att upptäcka mannen i honom… Vilket kan anses lite vågat emellanåt då det blir fokus på det sexuella på ett helt annat sätt än originalet. 

Uppsättningen spelar till mitten av mars nästa år. Niklas Andersson passar på att ge sina egna konserter när han har tid.

– Jag har bestämt mig att det är det här jag ska syssla med. Tyvärr finns det inte tillräckligt med jobb för musikalartister och jag vägrar att gå på A-kassa.

– När jag var liten ville jag bli popstjärna, men nu är jag för gammal för det, ha ha!!! fortsätter Niklas Andersson och minns hur han och Shirley Clamp sjöng Som stormen river öppet hav på talangjakter i Borås i ungdomen.

Att Niklas är en smörsångare har han ofta fått höra i både positiv och negativ bemärkelse.

– Jag älskar ballader och det står jag för och jag skulle inte ha något emot att bli kallad Sveriges smörigaste sångare... Jag har tävlat i melodifestivalen två gånger, inte med någon vidare framgång men jag har inte gett upp.



I början av karriären fick Niklas Andersson höra att han följde Peter Jöback i spåren. Han fick huvudrollen som soldaten Chris i Miss Saigon på stora teatern Drury Lane och jobbade med musikaler i London i fyra år.

– Man måste stå för det man gör och det har jag riktigt inte gjort. När jag kom hem från London var det nästan som om jag bad om ursäkt. Jag uppfostrades att inte vara för mer och att vara lagom.

Han vill inte ha Londontiden ogjord, även om det frestade på att spela åtta föreställningar i veckan och bo i en kappsäck och han längtade hem.

– Det var en fantastisk tid. Jag har lärt mig jättemycket och vågar nu stå för det jag gör. Det är jätteviktigt att våga ge sig hän.

Niklas är uppvuxen i Bollebygd och gick Balettakademien i Göteborg men det var musikteaterskolan i Bjärnum vid Markaryds folkhögskola som gav honom kicken att gå vidare med sången och artistdrömmen.

Han är skriven i Stockholm sedan 1998 på grund av en rad musikalroller i stora uppsättningar (bland annat som Robert i sista perioden av Kristina från Duvemåla) men att spela på Göteborgsoperan känns som att komma hem.

– Min familj är här. Mamma finns i Varberg, pappa i Göteborg, två systrar i Borås och fyra halvsyskon i Göteborg. Det är så skönt att vara här.

– Det tog åtta år att komma hit och jobba med omvägar över Köpenhamn, Malmö, Stockholm och London. Sen fick jag äntligen komma hem!
Han är lyrisk över arbetsklimatet.

– Ett fantastiskt hus med så många möjligheter. Det är så positiv stämning och alla är glada och känner att vi gör det tillsammans.

Under spelperioden hoppas han komma igång med inspelningen av en skiva med musikalsånger i Lasse Nilssons studio utanför stan. Han har börjat spela in två spår med Göteborgsmusiken.

 

JAN BERGMAN

 
 

071102
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst