Tommy Hilding
Målningar
Galleri Thomassen
10 nov – 2 dec


MÅLAR NUETS MÖTEN MELLAN NATUR OCH KULTUR
 

Tommy Hilding skildrar vår splittrade bild av verkligheten
 


Tommy Hilding flyttade tidigt från landsbygden i Skagersvik i Gullspång, och till Stockholm. Han önskade komma ifrån det lilla trånga samhället för att skåda vidare vyer. Som barn och tonåring hade han alltid tecknat och det föll sig naturligt att utbilda sig till teckningslärare.

– Utbildningen var 4-årig och jag hann ändra mig under tiden. Jag delade ateljé med några av mina kamrater, som grupp gjorde vi en del saker tillsammans, under namnet Ingens hundar, efter titeln på en målning av Staffan Hallström. Jag har bott i Gröndal i 19 år och gick på Gerlesborgsskolan i Stockholm, med lärare som Olle Ängqvist, Arne Isacsson och Georg Suttner. Det var i slutet av sjuttiotalet, efter Konstfack; sedan dess har jag hållit igång måleriet på egen hand.



Tommy Hildings måleri hämtar till en del inspiration ur 1800-talets landskapsmåleri och utgår från dess tradition och teknik, när han ställer vår tids mer industrialistiskt präglade kultur mot tidigare synsätt. En målning har en, vackert textad bård tvärs över bildytan, som om texten rättvänd var skriven utifrån, eller kanske till och med inifrån, från bildens insida. Texten lyder: There is no way back. "Innanför" eller bortom texten, ett stycke in i bilden syns en vändplats, i slutet av en gräskantad stig. Bilden kan nog ses som något av en nyckel till Hildings måleri.



– Ja, man kan säga att det är rätt mycket som inte kommer tillbaka. Oavsett hur man värderar detta, är det intressant för mig att ställa olika tiders seende på natur och kultur, mot vartannat. Jag försöker skildra vår splittrade bild av verkligheten, bland annat genom att sammanställa fragment ur nyhetsflödet, vars separata delar berövats sina ursprungliga betydelser. De ger oss bara mycket snabba glimtar av helheten, omöjliga att sätta oss in i. Utställningen kan sägas bestå av tre rum, landskapet, det urbana, och det landskap där människan, på senare tid, börjat "civilisera" naturen.



En stor, nästan monokrom, målning blottar, under ett tunt grågrönt färglager, en vit Volvo, "fotograferad" i svartvitt; bildens enda färg är bilens röda baklyktor. I bakgrunden står ett högt träd, vars vidsträckta grenverk målats – ja, faktiskt målats, inte screentryckts - som tidningarnas bildrasterpunkter.
– Jag kallar den "Kapsel"; jag ser bilen som en av de inneslutningar varifrån vi ofta upplever naturen, med en glasruta mellan oss och det vi betraktar. I en av rummets andra urbana bilder, Scoopscape kallad, kan man, om man kisar mot målningen, se att jag har målat ett slags Marcus Larsson-motiv genom grafiska kombinationer av bilder. Ja, det är förstås min alldeles egna variant av Marcus Larsson! Men det blir som ett möte här på galleriet, mellan kulturen och naturen. Sent 1800-tal förs in i nutiden och laddar målningarna med en massa undertext och betydelser.
– I en målning har jag klippt en detalj ur en modebild för att illustrera skillnaden mellan den digitala teknikens oerhörda snabbhet och måleriets långsamhet; jag kan lägga ned en förfärlig massa tid för att med ögon och hand få ned en bild i olja.
Ur en mycket mörk målning blickar en man fram mot betraktaren. Allt är mörkt, som om bilddjupet drabbats av solförmörkelse; jag ser honom som om min blick fördunklats, på samma gång som bilden ställer mångtydiga frågor. På liknande vis framstår en av landskapsmålningarna, en skymningsbild vars vemodiga suddighet utmanar blicken lika mycket som ett par målningar av förbirusande landskap, som sedda ur ett tågfönster.



– Jag målar för mig själv som betraktare, mina egna bilder, så som de tränger sig på. Det är klart att jag har en idébas som hela tiden färgar vad jag gör, men min egen nyfikenhet och lust är största drivkraften, och det är väldigt viktigt för mig att arbeta med färg, det är ofta ren njutning både att arbeta pastost, i tjocka färglager och med en variation av olika klanger som leder fram till en färdig bild.

ANDERS THURESSON

 


 

071110
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst